Första sprutan mot covid-19

Det var skönt att slippa köra till Hemse igår kväll (det är ca 2 mil enkel väg dit), för speciellt på hemvägen därifrån snöade det rejält och det var rätt moddigt på vägen, men Eva körde lugnt och det kändes tryggt.

Jag tänkte säga; att raden av 80plussare ringlade sig lång inne på vårdcentralen, som den brukar göra när det är influensavaccinering på gång, men igår var det inte så. Det var långt mellan varje person och det var nog aldrig mer än ett par stycken som stod i kön och väntade på att få sin vaccinspruta.

Jag har inte märkt något av sprutan, mer än att jag är lite öm just vid sprutstället, men jag hade svårt att somna när jag väl kom i säng. Jag låg och tänkte på hur viruset nu spred sig i kroppen och  jag fick för mig att det kliade både här och där. Ett tag kändes det som om jag fått blomflugor i sängen. Det var givetvis inbillning, men jag tror ändå att någonting hände i kroppen, eller möjligen bara i mitt huvud? Jag var uppe och trampade runt i lägenheten ett par gånger, men vid tvåtiden somnade jag i alla fall och sov tills mobilen pep till.

Jag tror inte att söndagens tulpanbukett blir långvarig

I dag är det ganska mulet, i luften singlar lätta snöflingor och det är alldeles vitt ute, men inte så mycket att gräset är helt täckt. Vaktmästaren har kört en vända nu på morgonen och sandat våra vägar, så vi får väl se om jag vågar mig ut något lite senare. Man skulle ju kunna ta en promenad i skogen åtminstone.

Annars är det ingenting speciellt på gång den här tisdagen. Igår eftermiddag bakade jag några småkakor, för det var alldeles tomt i burkarna nu och jag vill ju ha något gott till kaffet.

Dagens ordspråk:
Sparande är en väldigt god sak. Särskilt när ens föräldrar gjort det åt en.

Ha en fin tisdag!