Hoppet hänger på en skör tråd

Det har kommit ett tunt lager snö i natt igen, men det täcker inte ens gräset. Fast det har säkert ställt till det så att det har blivit halt på vägarna.
Få se om jag vågar mig ut något i dag. Igår blev det en väldigt kort skogsrunda, för när jag väl gav mig av småregnade det, så det var inte trevligt alls.

När jag nu fick så lite motion igår satte jag igång och släpade runt möbler i vardagsrummet när jag kom hem. Julen plockade jag ju i stort sett bort på förmiddagen, men jag var sugen på en förändring.

Med soffan placerad så här kan jag ligga och se på tv. Det är ju så skönt att få sträcka ut sig, för även om fåtöljerna är sköna har jag en känsla av att jag sitter som en liten hög efter ett tag.
Där låg jag så skönt igår kväll och såg en film på Netflix, Gloria Bell, hette den.

Fast när det var dags för På Spåret satte jag mig i en fåtölj. Då måste man ju vara lite skärpt om man ska hänga med. Gårdagens avsnitt var för övrigt ett rätt trist.

Vi har ju passerat ett årsskifte och inte för att jag vet när vi kan ha något årsmöte med SPF, men jag har i alla fall suttit och försökt skriva en årsberättelse över 2020 och den blev väldigt tunn. Fyra träffar har vi haft på hela 2020. Måtte vaccinationerna komma igång snart så att vi kan få planera lite för 2021, men det ser dystert ut och inte blev jag gladare när jag läste en debattartikel i DN i dag på morgonen.

Tvärtom! Den har rubriken Vaccineringen nästa katastrof i Sveriges coronahantering. Man befarar att med den tilldelning av vaccin som Sverige får nu, kommer det att  ta tre år innan hela befolkningen är vaccinerad. Allt hänger på om och när EU godkänner AstraZenecas vaccin. Hoppet om min höstresa hänger verkligen på en skör tråd.

Dagens ordspråk:
Ett brustet rep kan knytas ihop, men knuten känns alltid.

Ha en skön helg!