Lördagspromenad

Jag kom upp lite sent i dag, för jag vaknade till vid halvåttatiden och tyckte att det var för tidigt så här på en söndag, så jag snodde ett varv i sängen och somnade om och helt plötsligt var klockan nästan nio och då fick jag fart.

Tänk så skönt det är att kunna få sitta vid köksbordet och i lugn och ro få dricka morgonkaffet, bre sig en macka, ta ett glas juice och ögna lite på gårdagens korsord som ännu har några gluggar som ska fyllas i. Nu ska jag en vända i badrummet så att jag kan få klä mig och sen får vi se om det blir en förmiddags- eller en eftermiddagspromenad i dag. Jag har sett blåa gluggar mellan molnen och solen har också visat sig.

Igår hade vi  ett par plusgrader, men tunga mörka moln låg som ett lock över oss och de såg ganska hotande ut, men de höll tätt i alla fall, så efter lunchen gick jag ut på en promenad och nu var jag trött på Valleskogen, så jag satte kursen söderut i stället.

När jag var barn och ungdom var det här huset en IOGT-lokal och huset byggdes 1899 för det ändamålet. HÄR har kusin Göran lagt ut en gammal bild av huset.

I det här huset sysselsattes och fostrades massor av klintebarn under många år av idealister från nykterhetsrörelsen och alla ungar var välkomna, barn till nykterister såväl som barn till fyllerister. Här var jag med och spelade barnteater, vi hade maskerader och påsk- och julfester och mycket annat. Klintehamns Föreläsningsförening, där mamma och pappa var medlemmar, utnyttjade också lokalen och här hörde jag forskaren Sten Bergman berätta om sina resor och här såg jag Ramido från Spanien dansa flamenco och hit fick man gå och se filmer. Jag har många härliga minnen därifrån.

Innan jag kom fram till huset vek jag av från Donnersgatan och in på Sicklingsvägen, där jag gick förbi gamla Klintehemmet, genom skogen och sedan via gamla järnvägsbanken fram till dammen eller viltvattnet, som det väl egentligen ska kallas.

En korallapel (tror jag att det är)  på baksidan av gamla Klintehemmet. Trädet är ännu fullt av lysande gula små äpplen,
Inte en fågel i sikte i viltvattnet

Jag måste nog ta och försöka använda mina stavar, som jag skaffade för länge sedan och aldrig använder, för jag känner att jag säckar ihop i ryggen när jag inte tänker på att sträcka på mig. Med stavarna kanske det blir lite lättare att räta upp sig. Tanken stärktes när jag mötte ett par bekanta i närheten av dammen. En av dem gick med stavar och hon sa att det var så bra.

Det var inte så mycket att se vid dammen och det var väldigt blött och lerigt där, så jag fortsatte på järnvägsbanken ut till Värsändevägen och gick sedan via den hem till Odvalds igen.

Vattnet kommer brusande uppifrån Mölner och ner genom vattenfallet i Jörgens trädgård.
Ute på stora landsvägen igen
Hemma på Odvalds igen

Det var en rätt behaglig promenad, men visst var det skönt att komma in i värmen igen och koka sig en kopp kaffe. Sen la jag mig i soffan och slappade framför tv:n ett bra tag innan jag satte mig vid datorn ett tag, för att kolla upp fotona från min promenad och förbereda den här söndagens blogginlägg.

På kvällen såg jag givetvis Stjärnorna på slottet och jag tycker att det var ett trevligt avsnitt. Kjell Willhelmsson hade en hel del att berätta om sitt liv och drog en massa göteborgshistorier som fick till och med den tillknäppta Ernst Billgren att dra på smilbanden. Det verkar annars inte vara det lättaste.

Dagens ordspråk:
Allt skulle bli bättre om det kunde göras två gånger.

Ha en skön söndag!