En sista semester, Fem en fredag v 11 – Nutid

Mulet och blött är det i dag också, men lite varmare i alla fall. Jag kom  sent i säng igår, men det gjorde ingenting, för jag har sovit väldigt gott och kände mig utvilad när jag vaknade.  Det är verkligen en lyx att kunna  sitta uppe så länge man vill och se färdigt en film utan att  behöva ha dåligt samvete inför morgondagen.

Det är frivisning på Viasat film just nu och när Auktionsrundan var slut började jag titta på den här filmen. En sista semester handlar om ett äldre par, som tar sin gamla husbil och smiter iväg från sina barn på en resa, trots alzheimer och cancer. Resan går från Boston till Key West och kantas av äventyr, kärlek och överraskningar. Den kan jag rekommendera!

 

Många utmaningar blir det och i dag börjar jag med elisamatilda som ställer frågor om Nutid.

1. Vad är något du ogillade som yngre men älskar idag?
När jag var yngre tyckte jag inte om, att inte ha något att göra. Det är helt ok i dag.

2. Vad tvivlade du senast på som visade sig bli helt ok?
Jag hade vissa tvivel när jag gick för att se årets nyårsrevy på Rondo, men den var riktigt bra.

3. Vad känner du om året hittills så här i mars?
Helt ok faktiskt, nu väntar jag bara på vårvärmen också.

4. Vem i din närhet gjorde sist något bra för dig?
Gaetano som bjöd på en trevlig invigning av sin nya lägenhet.

5. På vilket sätt är den här veckan bättre än förra veckan?
Vi har kommit ett steg närmare våren.

Trevlig fredag!

Alla delar av dig

Jag skulle kunnat ta mig en promenad i eftermiddags, men så blev det inte. Jag blev sitta med en bok i stället. Jag ska inte avslöja något om innehållet, för själv förstod jag ganska snart upplägget och efter det läste jag nog lite slarvigt bara för att komma till slutet och få se hur det gick för Simon.
Detta är Charlotta von Zweigbergks tredje roman och hennes tionde utgivna bok. Charlotta har arbetat som frilansjournalist i tjugo år och mest skrivit om relationer, porträtt och resor. Hon har haft fast krönikeplats i Dagens nyheter och Aftonbladet. Idag delar hon sin tid mellan lägenheten i Gamla Stan i Stockholm och huset på Gotland. Hon har tre vuxna barn och tre barnbarn.

Sagt om boken:”Skruvat, ljuvligt, viktigt. Inga regler, bara människors lika värde. I alla skepnader, tänk Stephen King. Det gjorde jag!” Lina Forss, författare” Denna berättelse tar upp ett aktuellt ämne på ett oväntat sätt. Charlotta skapar intressanta personer och öden och lockar till både skratt och reflektion. Jag känner doften av solvarma tallbarr medan jag läser och vill inte sluta.” Christina Herrström, dramatiker och Augustnominerad författare.

Det är verkligen en tänkvärd bok, som tar upp ett väldigt viktigt och aktuellt ämne – MOD. Och att den har  ett viss släktskap med Stephen King´s romaner kan jag hålla med om.

Då blev jag riktigt rädd…

Den här torsdagen har Orsakullan tänkt sig ämnet; Då blev jag riktigt rädd..

Man ska tackla sina rädslor sägs det ju, så varför inte, för visst har det varit många episoder genom åren då man varit riktigt rädd.

Väldigt rädd blev jag
när jag var på Björkhaga med Eva o Bosse och Marie, Evas lekkamrat, när de var i 8-10 årsåldern och Marie helt plötsligt var borta. Jag hittade henne ganska snart, men det var några gastkramande minuter av skräck, innan jag fick se en liten lintott långt bortom själva badstranden. Där gick hon med sin håv och jagade sandflundror.

Och rädd blev jag när jag övernattade hos Bosse och Carina för att passa Fridolf när de var bortresta. Vi låg och sov i godan ro, när Fridolf plötsligt började skälla som en galning. Genom sovrumsfönstret såg jag strålkastarljuset från en bil spela över skogen och efter en stund bankade det på dörren. Jag gick upp och öppnade dörren lite, lite och frågade vad det rörde sig om och därute stod en man som frågade om jag hade något gevär. Det visade sig att han kört på ett rådjur. Snabbt svarade jag att jag inte hade det och drog kvickt igen dörren.

Jag är inte åskrädd, men när himlen ser ut så här kan man befara det värsta och ungefär så såg himlen ut den dag för många år sedan, då jag stod ute på gården och diskade mjölkspann. Svärmor ropade och frågade om jag inte skulle komma in. Äsch då, inte skulle jag det! Helt plötsligt kom det en blixt och sekunden efter en skarp knall som kändes i hela kroppen. Jag blev så rädd så hela jag skakade och då lydde jag svärmors råd och gick  in.

Riktigt rädd blev jag också när jag en dag hittade en knöl i ena armhålan. Det tog några dagar innan jag tog mod till mig och fick en läkartid. Till min stora lättnade visade det sig bara vara en irriterad svettkörtel!

Det var ett axplock av sådant som skrämt upp mig!

Vårsådd och andra vårtecken

Det klarnade upp vid ett-tiden, så då gick jag ut på en Klinterunda. Jag gick ner genom skogen och det märks att det har kommit en hel del regn, för det var väldigt blött på stigen. Jag tittade efter blåsippor, men fick inte se en enda en.

På hemvägen gick jag in på Konsum och handlade och den här gången kom jag ihåg att jag skulle ha frön, så nu har jag sått; Blomman för dagen, hänglobelia, klockranka och rosenskära blev det i år. Alla frön gick inte åt, så nu ska jag gå in till min granne och erbjuda henne överskottet.

Jag fick några plantor ormöga från goda bloggvännen Monica förra våren, så när jag höll på med vårsådden gick jag ut och kollade dem och jag är så glad att de ser ut att ha klarat vintern bra.



Ha en fin fortsättning på dagen!

Jag mötte Lassie…

Gårdagens solsken har förbytts i regn och rusk, så ändras vädret inte blir det nog en innedag. Jag köpte hem mjölig potatis häromdagen när jag var på Konsum, så i dag tror jag att jag ska ta och göra lite kroppkakor. Jag fick så mycket fyllning över sist jag gjorde det, så den är det bara att ta fram ur frysen.

I dag är Orsakullan nyfiken på hur vi kommer att tolka dagens uppgift – Jag mötte Lassie
Jag drar till med hela tre versioner:

1.

2.

De första filmerna om Lassie kom i början på 40-talet och givetvis var jag och mina systrar på Klinte bion och satt där och grät över den tappra hundens äventyr.

Fotot av Klinte bio har jag lånat av kusin Göran.

 

3.

När jag var barn (nu är vi där igen) hade vi en distriktssköterska i Klintehamn som hette Karin och hon hade en collie, som i och för sig inte hette Lassie utan Colliman. Han var en stilig svart/vit hund med lång vacker nos. Det sägs att hundägare ofta väljer hundar som harmonierar med deras eget utseende, men i det här fallet stämde det inte, för syster Karin borde ha valt en betydligt mera trubbnosig hundras.

Givetvis hemsökte jag henne och Colliman mer eller mindre dagligen och han och jag fick åka med henne när hon åkte runt på landsbygden och gjorde omläggningar, gav sprutor och vägde bebisar. Vi satt oftast i bilen, men ibland fick jag följa med in och ibland  fick jag följa med när hon ställde upp med Colliman i Brukshundsklubbens tävlingar.

Colliman hade matproblem – han åt inte med mindre än att han matades med sked. Jag var duktig på det, så jag fick ofta mata honom. Konstigt nog har jag inga minnen av att jag var ute och gick med honom. Syster Karin kanske tyckte att han var en för stor och stark hund för mig….

Det var min version av Jag mötte Lassie…

Trevlig onsdag!

Det här med utmaningar….

…är inget nytt påfund. Jag hittade en utmaning som jag fick från Grafikbettan år 2008 och varför inte köra den igen, nu när duschen är avklarad, håret fönat  och tvättmaskinen surrar i badrummet. Tyvärr kan jag inte länka till Grafikbettan, för hennes blogg finns inte längre.

Egentligen ska jag ju i min tur utmana tre andra bloggare, men jag avstår från det. Utmaningen finns till förfogande för den som känner för det.

12 mars 2019.

  • Väder utanför ditt fönster: Solsken och +0,2º
  • Lyssnar på just nu: Gotlandsradions förmiddagsprogram
  • I går gick du och la dig: Kl. 22. 45
  • Idag vaknade du : Först vid 5.30-tiden, men somande om och vaknade igen 7.30.
  • Vad har du på dig: Byxor och en grön och svart/vitrandig tröja.
  • Senaste som ringde dig: Irma
  • Senaste du ringde : Irma.
  • Senaste som skickade dig sms: Telia, som ville tala om att det är frivisning på Viasat film
  • Senaste som du skickade till: Annica, för att boka Lokalen till ett SPF-möte.
  • Senaste vän du addade på Facebook: Minns jag inte, jag addar inte så ofta, men i så fall är de bara bekanta IRL.
  • Som addade dig: Har ingen aning. Alla som jag inte känner sedan tidigare tar jag bort. Det dyker upp en del konstiga förslag.
  • Senaste person som mailade dig: Fritidshandläggaren på region Gotland.
  • Senaste person som du mailade: Irma (vidarebefodrade mejlet från regionen).
  • Sista hemsida/blogg du besökte/läste: Kraka
  • Ska/har gjort/göra idag: Ska förbereda en tidig lunch, har duschat, ska till Kupan i eftermiddag.

Det var allt! Tryter bloggfantasin får du gärna kopiera den här listan. Den kan ju vara bra att ha vid något tillfälle. Och så en vårbild på det:

Min rabatt för fem minuter sedan

Kram, Ingrid

Jag blir arg när…

Det är en solig och fin morgon, men det är ett par grader kallt. På förmiddagen blir det nog bara lite pyssel och så måste jag fixa till håret, för jag ska iväg till Kupan och jobba i eftermiddag.

I dagens bloggutmaning har Orsakullan gett oss Jag blir arg när... som rubrik.

Jag blir arg när jag tänker på allt elände som finns i världen;  kvinnor som misshandlas, barn som far illa på olika sätt, åldringsvård som inte fungerar, knarklangare och pedofiler. Ja, uppräkningen kan bli hur lång som helst, men om jag begränsar mig till min lilla värld, så måste jag säga att jag ytterst sällan blir riktigt arg på andra människor. Jag kan bli irriterad, men inte arg.

Men jag blir arg när tekniken trilskas med mig, som till exempel när det lyser varningslampor i bilen och när datorn inte uppför sig som den ska. Jag är ganska praktisk och en ”kan själv människa”, så det är otroligt försmädligt när jag inte klarar av saker och ting och då blir jag arg.

Bilen var det alltid Åke som skötte och nu ska jag försöka hålla den i gång själv. Jag har lärt mig att kolla oljan då och då, men misstänker jag att luften i däcken behöver fyllas på, behöver jag hjälp. Dessutom är jag en ganska argsint bilist och använder en hel del okvädningsord om andra bilister, men bara när jag är ensam i bilen, så det är det ingen som vet.

Jag blir arg när datorn strular, när programmen inte fungerar som de ska och jag blir arg över alla som via nätet försöker sko sig på andras okunskap. Alla lockande inviter som bara går ut på att luras och alla utpressningsförsök de håller på med. Jag får fortfarande mejl om att jag ska betala för att de inte ska meddela alla mina bekanta att jag varit inne på porrsidor. Något som jag polisanmälde första gången det hände.

Jag läste någonstans att det förekommer datormisshandel! Folk blir så vansinnigt arga på trilskande datorer att de går till handgripligheter. Kanske inte skjuter dem, men slänger ut dem genom fönstret eller sparkar på dem. Så har jag aldrig gjort, det kan jag intyga! Jag har inte tagit till fysisk misshandel, däremot psykisk. Den har blivit kallad för både det ena och det andra.

Trevlig tisdag!