Jag mötte Lassie…

Gårdagens solsken har förbytts i regn och rusk, så ändras vädret inte blir det nog en innedag. Jag köpte hem mjölig potatis häromdagen när jag var på Konsum, så i dag tror jag att jag ska ta och göra lite kroppkakor. Jag fick så mycket fyllning över sist jag gjorde det, så den är det bara att ta fram ur frysen.

I dag är Orsakullan nyfiken på hur vi kommer att tolka dagens uppgift – Jag mötte Lassie
Jag drar till med hela tre versioner:

1.

2.

De första filmerna om Lassie kom i början på 40-talet och givetvis var jag och mina systrar på Klinte bion och satt där och grät över den tappra hundens äventyr.

Fotot av Klinte bio har jag lånat av kusin Göran.

 

3.

När jag var barn (nu är vi där igen) hade vi en distriktssköterska i Klintehamn som hette Karin och hon hade en collie, som i och för sig inte hette Lassie utan Colliman. Han var en stilig svart/vit hund med lång vacker nos. Det sägs att hundägare ofta väljer hundar som harmonierar med deras eget utseende, men i det här fallet stämde det inte, för syster Karin borde ha valt en betydligt mera trubbnosig hundras.

Givetvis hemsökte jag henne och Colliman mer eller mindre dagligen och han och jag fick åka med henne när hon åkte runt på landsbygden och gjorde omläggningar, gav sprutor och vägde bebisar. Vi satt oftast i bilen, men ibland fick jag följa med in och ibland  fick jag följa med när hon ställde upp med Colliman i Brukshundsklubbens tävlingar.

Colliman hade matproblem – han åt inte med mindre än att han matades med sked. Jag var duktig på det, så jag fick ofta mata honom. Konstigt nog har jag inga minnen av att jag var ute och gick med honom. Syster Karin kanske tyckte att han var en för stor och stark hund för mig….

Det var min version av Jag mötte Lassie…

Trevlig onsdag!

10 reaktioner till “Jag mötte Lassie…

  1. En ”Lassie” har jag också känt: Min ena moster hade en collie, som hette Jackie.
    Jag har alltid varit lite rädd för hundar men Jackie var jag aldrig rädd för, trots att han var en ganska stor hund. Jag minns att när han var gammal och sjuk, så skulle min stora kusin Åke gå ut i skogen och skjuta honom, men han kom tillbaka med hunden – han klarade det inte. Det var en sorgens dag.
    Collie är precis som tax, en ganska ovanlig hund numera, tycker jag.
    Grått här idag också!
    Kramar, Monica

    1. Det kan minsann vara känslosamt även för en tuffing att ta livet av en hund. Min Åke avlivade hundar för massor av klintebor och grannar, men när vår egen hund blev överkörd kunde han inte ens begrava den, utan det fick en granne göra.
      Det regnar ännu! Kram

  2. En av mina bröder och hans sambo har haft två lassie. De har båda varit konstiga på det sättet att dom inte vågat gå på golv utan mattor så det har onekligen varit ett problem.

  3. Vilka härliga hundmöten! Nog minns jag filmerna om Lassie som verkligen vara riktiga snyftare. På något vis blir det alltid så sentimentalt när djur är inblandade, i alla fall för min del…

    Kram och ha en bra onsdag!

  4. Härliga minnen och fin musik!
    Jag minns Lassiefilmerna som jag såg som barn … oj så många tårar som föll – och tänk så klok den hunden var 🙂
    Ha en fin fortsättning på dagen!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s