mars 2022 – Sida 3 – Livet efter 80

Skrämmande

17 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Tänkt, Tyckt

Medan författaren till en insändare i gotlandspressen påstår sig veta att Ryssland sedan decennier tillbaka har färdiga planer för en ockupation av ön, kommer nu flyktingar från Ukraina till Nynäshamn och där möter gotlänningar upp och erbjuder dem att fortsätta hit. Ett knappt tjugotal har redan anlänt och fått inkvartering här. Vem vet, de kanske hamnar ur askan i elden?!

Mina sicilianska barnbarn tycker att det är väldigt roligt när jag säger ”fy sjutton”, men nog kan man säga det och mer därtill. Visserligen ska vi värna det fria ordet, men jag tycker ändå att det är fel att publicera en så skrämmande artikel som bara baseras på lösa antaganden. Vi mår redan tillräckligt dåligt av alla skildringar av hur ”ryssen” går fram i Ukraina. Är det så framtiden ser ut för oss också?

Sandupptagning kan väl också räknas som ett vårtecken?

Efter en molnig onsdag och en dimmig onsdagskväll är ordningen återställd och solen skiner igen. Jag har röjt lite i skrubben med diverse avfall och varit ute med brännbart, pappersförpackningar och plast i vårt soprum och nu står ett par kassar och väntar på transport till återvinningen, men jag tror att jag väntar till efter lunch, för jag ska och handla på Konsum också och det brukar inte vara så mycket folk på eftermiddagarna. Visserligen har ju myndigheterna bestämt sig för att vi inte har någon pandemi längre, men inte desto mindre har några av mina bekanta, dels på fastlandet, men också här på ön, varit ordentligt sjuka i covid den senaste tiden. Undrar hur det är med vaccineringsgraden hos flyktingarna från Ukraina?

Dagens ordspråk:
Den är ett hopplöst fall som tror sig vara utan fel.

Trevlig torsdag!

Selfie nr 11

16 mars, 202217 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Det var mörkt i morse när jag vaknade och jag låg ett bra tag och funderade på hur mycket klockan kunde vara, innan jag vände mig om och kollade – 8:08. Det var konstigt! Efter ett par veckor, då jag varje morgon vaknat till ett intensivt solsken, har vi en mulen dag här på ön.

I dag presenterar jag min version av ännu en av Klimathäxans roliga utmaning En Selfie i ord. Det är nr 11 och den är lite annorlunda. Man ska beskriva sig själv bit för bit, uppifrån och ned! Men fortfarande ska första bokstaven i svar två vara sista bokstaven från svar ett. Som tur är får man tillåta sig vissa friheter. Det här är jag:

1. Mitt hår är: Rakt och vitt (så gick det med de mörka lockarna)

2. Min panna är: Tämligen låg (lugg är ingenting för mig)

3. Mina ögonbryn är: Grå och ganska tunna (jag får bättra på färgen lite, så att de syns)

4. Mina ögon är: Astigmatiska (jag ser bl a dåligt i mörker)

5. Min näsa är: Arv från far (en typisk Svanborgsk modell)

6: Min mun är: Rödmålad (läppstiftet är det enda smink jag använder dagligen)

7. Mina armar är: Dallriga (musklerna har försvunnit)

8. Mina bröst är: Alldeles lagom (dem är jag ganska nöjd med fortfarande)

9. Min midja är: Medeltjock (om sanningen ska fram – nästan obefintlig)

10: Min rumpa är: Kraftig (Ingrid kan inte ha långbyxor, sa mamma alltid)

11. Mina ben är: Gracila (de har faktiskt varit ganska snygga)

12. Mina fötter är: Aningen platta (förr storlek 36, numera 37, så något har hänt med dem)

Dagens ordspråk:
En vän är den som kommer in, när hela världen har gått ut.

Trevlig onsdag!

Nu är det gjort….

15 mars, 202215 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Daterande, Nostalgi, Tänkt

…..och jag kan På heder och samvete intyga att de uppgifter jag lämnade in till Skatteverket i morse är korrekta, även om jag inte behöver det. Undrar när man tog bort den formuleringen på deklarationsblanketten? Restskatten har jag swishat in till mitt skattekonto också, så slipper jag tänka på den mera.

Nu är det verkligen enkelt att deklarera. Det var annat förr när jag skötte gårdens redovisning och deklaration.

När jag kom till Stenstugu 1961 var det ju svärfar och svärmor som ägde gården och det var väl inte så stor ordning på bokföring och ekonomi och när det var dags för deklaration kom det en klok äldre släkting för att hjälpa till med den. Svärfar grävde djupt i skrivbordslådorna och med en bunt papper drog sig sedan herrarna tillbaka till salskammaren för att slå sina kloka huvuden ihop.

När Åke och jag 1965 tog över Stenstugu hade vi hjälp av LRF:s redovisningsbyrå vid överlåtelsen och med bokföringen. Jag samlade kvitton och sände in till dem en gång i månaden under flera år. Efterhand lärde jag mig mer och mer om hur det fungerade och jag gick på kvällskurser i bokföring och momsredovisning och till slut kände jag mig mogen att ta över bokföringen själv. Det kostade ju en hel del att köpa den tjänsten och pengar hade vi minsann inte i överflöd. På den tiden extraknäckte svåger Bengt hos LRF under deklarationssäsongen, så det blev han som fick deklarera för oss under många år, tills jag så småningom tog över det jobbet också.

Det stora lyftet kom sedan när jag, efter att ha pluggat redovisning på Komvux under 3 terminer, köpte min första dator, en Amstrad som med skrivare kostade 3990:-. Det var ju en hel del pengar på den tiden, (1988) men inköpet gick att försvara med att den var avdragsgill. Till min stora glädje hittade jag ett bokföringsprogram till den också och sen var det bara att köra. Tänk vilka minnen som väcks till liv!

Det har varit kallt i natt också, men nu skiner solen igen. Jag ska ta en promenad ner på samhället när jag är färdig här vid datorn. En enkät från SPF ska fyllas i och skickas in, men sen är jag ledig. 😉

Dagens ordspråk:
Man har alltid tid till det man vill göra.

Trevlig tisdag!

Köpte hem lite vår

14 mars, 202214 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Tänkt, Trädgård

I dag har jag varit på vårens första vända till Suderviljan för att se om de hade några penséer och visst hade de det. Jag skulle bara ha fem stycken till lådan, men kunde inte behärska mig utan kom hem med elva. Jag ursäktade mig med att jag fick två stycken gratis. 65+are får 20% rabatt upptäckte jag. På Suderviljan träffade jag förresten en gammal klasskamrat, som jag inte sett på många år, och hon var ute i samma ärende som jag.

Nu har jag planterat och vattnat dem och nu hoppas jag att de ska bli lika fina som de brukar bli. Jag gillar den där småblommiga sorten. De ser inte så mycket ut för världen till att börja med, men kan verkligen få en imponerade blomsterprakt. Storblommiga är fina de också, men det hade de inga ännu. De skulle få hem det nu i veckan, så får jag väl göra ett besök där igen. Det börjar ju bli dags för vårplantering på gravarna också.

Dagens ordspråk:
Visa aldrig vördnad för överheten, men väl för mänskligheten.

Glad måndag!

Promenad till Stenstugu igen

13 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Djur, Promenader, Stenstugu, Tacksamhet

Det är en solig och fin söndag efter ännu en kall natt. Här på Odvalds hade vi -6,6 som kallast och när jag gav mig iväg till Stenstugu vid halv tolv-tiden låg ännu frosten kvar på gräsmattan utanför för mitt köksfönster. Det var dock varmare än jag trott när jag klädde mig inför promenaden och en bit upp i Värsändekvior fick jag ta av mig både handskar, halsduk och mössa, för att inte bli alltför svettig.

Eva bjöd på lunch i dag igen, för jag ville se hur fruktträden ser ut nu efter att de blivit beskurna och jag tycker killarna från Stånga trädgård har gjort ett bra jobb. Med varsam hand har de fått de gamla Stenkyrketräden att bli hur fina som helst. Jag var annars lite rädd för att de skulle se stympade ut, men det gjorde de inte alls.

Innan maten hade jag hade ett ärende till övervåningen och då fick jag se Sally, som låg och sov i godan ro.

I dag stod det en god köttfärslimpa med råstekta grönsaker på menyn och allt smakade som vanligt väldigt bra. Efter maten skjutsade Eva mig hem, så jag slapp att gå. Jag var nöjd med mina 6600 steg.

Dagens ordspråk:
Tro inte allt du ser och tvivla på hälften av vad du hör.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Flera vårtecken och så lite reklam

12 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Promenader, Väder, Vårtecken

Det är en solig och fin lördag och jag har städat av lite lätt på förmiddagen och när jag kände mig färdig med det tog jag mig en promenad till Konsum, där det var en hel del kunder i dag, men det var inte så mycket jag skulle ha, så jag var snabbt därifrån. När jag kom hem ställde jag bara in kassen innanför dörren och fortsatte promenaden i Vallekvior. Jag ville gå och kolla om det kommit flera blåsippor sedan sist.

På hemvägen svängde jag av på en stig som jag vet leder till ett ställe där det brukar stå bikupor, men så långt som till dem kom jag inte. Det är fortfarande väldigt surt i markerna.

Tilläggas kan att jag har putsat av skinnstövlarna ordentligt, stoppade tidningspapper i dem och ställt undan dem i klädkammaren för i vår. Det kan väl också räknas som ett vårtecken?

Nu hoppas jag att jag inte behöver plocka fram dem igen förrän till nästa vinter

Härom dagen fick jag ett meddelande från Postkodlotteriet att jag vunnit på min lott och glad i hågen loggade jag in på vinstsidan för att välja något. Till min glädje fick jag se att det fanns produkter från Rituals och eftersom mitt duschskum är slut valde jag två sådana.

När jag var i Visby igår var jag dessutom inne i deras butik i Gallerian och köpte en burk med Rituals by Karma, en kroppskräm som är helt fantastiskt bra. Jag blir alltid så uttorkad på armar och ben på somrarna, men sedan jag började använda den här krämen efter att jag duschat är det problemet helt ur världen. Jag lät också övertala mig att gå med i deras kundklubb, så då fick jag en liten flaska duschskum i present. Så nu är jag försedd för ett bra tag framöver. Sponsrat inlägg? Absolut inte! 😉

Dagens ordspråk:
Den som går vilse kan av misstag finna nya vägar.

Trevlig lördag!

En tur till Visby

11 mars, 202211 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Läkarbesök, Vårtecken, Visby

I dag har jag varit på utflykt till Visby, för jag hade fått en tid hos tandläkaren. Jag har haft besvär med vänstra käken ett tag, men jag har inte haft ont och det har inte med tänderna att göra. Problemet består i att ibland, speciellt när jag äter Pad Thai, knäpper det i käken när jag ätit ett tag och den känns som om den håller på att gå ur led. Googlemoster kunde konstatera att det är relativt vanligt med sådana problem, men att man borde tala med sin tandläkare, så jag ringde och fick en tid hos den snälla och rara tandläkaren Anna.

Jag tog bussen, för jag gillar att åka buss när man inte behöver göra några större förflyttningar i stan och det passade bra med tiden jag fått, så när jag väl kom till Visby och gått Adelsgatan fram, var det dags att gå till tandläkaren. Anna undersökte och klämde både framifrån och bakifrån och jag beskrev hur det kändes och hon hade en förklaring. Det är en disk i vänster käkled som flyttar på sig när jag tuggar alltför ivrigt på höger sida, så jag fick med mig ett kompendium med övningar jag ska göra för att stärka käkleden, Hon tyckte absolut att jag skulle fortsätta äta Pad Thai, men inte ladda in så mycket godsaker på en gång i munnen. 😉

Efter tandläkarbesöket gick jag till Östercentrum. Egentligen hade jag tänkt ta en promenad i Visby och kanske gå ner till Botaniska trädgården, men i dag viner ”massgaisten” och det var bitande kallt i stan, så det fick vara. Jag var inne i några butiker och handlade några småsaker och sedan gick jag till Siesta innan jag åkte hem igen.