Det var mörkt i morse när jag vaknade och jag låg ett bra tag och funderade på hur mycket klockan kunde vara, innan jag vände mig om och kollade – 8:08. Det var konstigt! Efter ett par veckor, då jag varje morgon vaknat till ett intensivt solsken, har vi en mulen dag här på ön.
I dag presenterar jag min version av ännu en av Klimathäxans roliga utmaning En Selfie i ord. Det är nr 11 och den är lite annorlunda. Man ska beskriva sig själv bit för bit, uppifrån och ned! Men fortfarande ska första bokstaven i svar två vara sista bokstaven från svar ett. Som tur är får man tillåta sig vissa friheter. Det här är jag:
1. Mitt hår är: Rakt och vitt (så gick det med de mörka lockarna)
2. Min panna är: Tämligen låg (lugg är ingenting för mig)
3. Mina ögonbryn är: Grå och ganska tunna (jag får bättra på färgen lite, så att de syns)
4. Mina ögon är: Astigmatiska (jag ser bl a dåligt i mörker)
5. Min näsa är: Arv från far (en typisk Svanborgsk modell)
6: Min mun är: Rödmålad (läppstiftet är det enda smink jag använder dagligen)
7. Mina armar är: Dallriga (musklerna har försvunnit)
8. Mina bröst är: Alldeles lagom (dem är jag ganska nöjd med fortfarande)
9. Min midja är: Medeltjock (om sanningen ska fram – nästan obefintlig)
10: Min rumpa är: Kraftig (Ingrid kan inte ha långbyxor, sa mamma alltid)
11. Mina ben är: Gracila (de har faktiskt varit ganska snygga)
12. Mina fötter är: Aningen platta (förr storlek 36, numera 37, så något har hänt med dem)
Dagens ordspråk:
En vän är den som kommer in, när hela världen har gått ut.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 