Nu är det klippt

Det var mulet i morse när jag vaknade vid 7-tiden. Jag låg och kände efter ett tag om jag mådde bra efter gårdagens spruta och allt verkade vara ok, så efter att ha mojat mig en stund gick jag upp. Efterhand skingrades molnen, det blev större och större blåa gluggar och solen började lysa, så när jag fått i mig morgonkaffet och löst sudokut och Lyckokvadraten bestämde jag mig för att putsa av vardagsrumsfönstren på utsidan, men först skulle jag sy i en knapp i den tröja jag hade igår på vårdcentralen, för när jag skulle knäppa upp den lossnade en knapp.

När jag satt där vid köksbordet och sydde kom jag att tänka på att det var pappa som lärde mig sy i knappar och det trots att mamma var sömmerska. Han var väldigt noga och under knappen fick man lägga en tändsticka och sy runt den, sedan fick man pilla bort tändstickan och sno sytråden många varv under knappen, så att det bildades en hals, som gjorde att det blev lätt att knäppa. Tyvärr pappa – jag gör inte så längre!

Sedan var det dags för fönsterputsningen och jag har det ju så bra att det räcker med en liten pall, så når jag att putsa utifrån. Det var riktigt skönt ute och när fönstren var färdiga kom jag att tänka på mina lökkrukor som övervintrat i förrådet, så då körde jag ut dem och satte dem på sin plats.

Min lilla japanska dvärgpil, Hakuro Nishiki, borde ju klippas också! Det brukar jag göra i slutet av februari början av mars, så jag gick in och hämtade sekatören och gick loss på trädet. Hoppas att jag inte har varit för hård mot det, men jag gjorde som jag brukar och det har fungerat bra varje år hitintills i alla fall. Två vändor till behållaren för växtavfall blev det, men nu är jag klar i alla fall och det börjar bli dags för lunch.

Dagens ordspråk:
Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen.

Trevlig onsdag!