Jag har just kommit hem efter en promenad till Sicklings där jag var inne och hälsade på Carina och Bosse. Efter en pratstund fortsatte jag hemåt igen, för det har varit ganska mulet på eftermiddagen och jag har faktiskt fått några enstaka regnstänk på mig.
När jag skulle hem igen gick jag genom hagen och tog en sväng ner till dammen också. Sedan fortsatte jag på gamla järnvägsbanken och långt framför mig sprang ett djur och jag fick för mig att det var en räv, men tyckte att det var lite konstigt att den inte sprang in i skogen. Först när jag kommit fram till landsvägen och gått över den fick jag se vad det var för någonting. Räven var en stor röd katt!
Viltvattnet eller dammen som jag kallar den
Även på den här stigen fanns det ett budskap
Räven var en katt
9995 steg har jag fått ihop i dag, så nu kan jag unna mig en god kaka till kaffet.
Det har varit kallt i natt och i morse var det nästan två minusgrader, så det var tur att jag tog in begonian igår. Nu ska det bli några dygn med lite högre temperaturer, så den kan nog stå ute ett tag till innan det är dags för vinterförvaring.
I dag är det Internationella Osteoporosdagen (benskörhet) och det finns verkligen skäl att vara uppmärksam på om man får konstiga ryggbesvär och upptäcker att man helt plötsligt inte når upp till den där hyllan, som det inte varit några problem att nå förut. Och att man inte gör som jag – nöjer sig med beskedet att gå hem och ta några alvedon, utan kräver en ordentligt undersökning och röntgen.
Efter många besök hos vårdcentralen för ryggproblem och när folk började kommentera att jag blivit kortare fick jag till slut år 2011 göra en bentäthetsmätning hos en privatläkare i Visby, för det fanns ingen sådan apparat på Visby lasarett på den tiden. Den visade att jag haft flera kotkompressioner och krympt nästan 10 cm och var svårt benskör. Inte undra på att jag haft ont i ryggen!
Maria Sääf
Något år efter uppmärksammades den här sjukdomen, en osteoporosförening bildades i Visby och på lasarettet öppnade man en Osteoporosmottagning och skaffade en röntgenapparat och Maria Sääf, överläkare och endokrinolog med inriktning mot osteoporos vid Karolinska Institutet reste ner till Gotland några gånger om året och tog sig an oss gotlänningar.
Jag fick behandling med bisfosfonater i 4,5 år och sjukgymnastik och blev sakta bättre, men nedbrytningen fortsatte trots det och jag har krympt några cm till och har besvär från ryggen från och till. Nu tar jag sedan i november dagligen en spruta med ett preparat som heter Forsteo. Det ska göra skelettet starkare och minska risken för benbrott genom att stimulera benbildning.
Nu har Maria Sääf gått i pension och Osteoporosmottagningen har stängt. Jag fick välja om jag ville få fortsatt behandling på vårdcentralen eller Endokrinologmottagningen på lasarettet för mina besvär och valde det senare alternativet, för när det gäller behandling av osteoporos har jag inte speciellt bra erfarenheter av vårdcentralerna.
Dagens ordspråk: Det är inte lätt att köpa havre av gåsen och korv av hunden.
Livet efter 80 