Klinteberget 29 oktober

Efter lunch åkte jag upp till Fröjel kyrkogård med lyktor och ljus till gravarna, men jag hamnade mitt i en begravning, så jag bara lämnade av dem och for därifrån. Först tänkte jag åka hem, men så kom jag på att jag skulle köra upp till Klinteberget. Det är ju ett tag sedan jag var där nu. Det är fantastiska vackra höstfärger i år, trots att det bara varit kallt ett par nätter och på Klinteberget var det hur fint som helst.

Nästan 7 km och 11440 steg har jag gått på berget i dag. Det blev lite längre än jag tänkt, för jag jagade en checkpoint (som jag inte hittade), men jag är väldigt glad och tacksam att jag kunde gå så långt utan att känna av vänster ben som jag har fått ont i tidigare i höst när jag ansträngt mig lite extra. Det enda jag kan klaga på är att jag fick ont i fötterna. Det är ju berg man går på och bitvis ett väldigt knaggligt berg och jag hade fel skor på mig. En par med en tjockare sula hade varit behagligare.

Det har varit  jätteskönt  i dag trots att solen försvann fram på förmiddagen, för det har varit nästan vindstilla och 11-12 grader. Och jag var ingalunda ensam som kommit på den ljusa idén att ta en tur upp på Klinteberget. Det stod nog en 10-12 bilar på parkeringen och jag stötte på flera bekanta på stigarna. Bland annat ett äldre par som bor här på Odvalds.

Jag hade siktat in mig på tre av Hittaut´s checkpoints, men hittade bara två av dem. Den tredje missade jag när jag gick fel i en korsning och sedan blev det för långt att gå tillbaka och göra ett nytt försök. Den får vara till en annan gång.

Med lite god vilja…

…. kan man säga att det är sol i dag, för även om moln och dis skymmer den då och då är det riktigt ljust och fint ute. Det måste absolut bli en promenad i eftermiddag. Nu har jag en köttgryta som står och puttrar, så det är bäst att den får bli klar först.

Jag har börjat titta på en ny spansk såpa som heter Velvet. Den är i samma stil som Grand Hotel, men den här gången utspelar den sig i ett modehus.  Ana, som jobbar som sömmerska är förälskad i Don Alberto, som är son till Velvet´s ägare, och han i henne.

De har varit vänner sedan barndomen och älskat varandra i all tid, men för att förhindra mesalliansen skickade Albertos föräldrar honom till London, där han var i sju år. Nu har han kommit hem för att ta över firman och kärleken mellan honom och Ana har väckts till liv igen. Tyvärr står firman på ruinens brant. Albertos pappa, Don Rafaele, tar livet av sig och Alberto måste gifta sig rikt för att rädda firman och jobben för alla anställde, men han och Ana har en plan….

Dagens ordspråk:
Lyckan är som havet, stundom ebb och stundom flod.

Ha en fin fortsättning på torsdagen!