Jag kanske rentav…

…kommer att sakna de här bytena mellan sommar – och normaltid. I morse sov jag lugnt tills väckarklockan på nattduksbordet var nästan nio. Det var väldigt trevligt att sedan få ställa om den och få tillbaka en timme. Det är för och nackdelar med allting minsann.

Mindre roligt är det att dagens inbjudan till lunch på Stenstugu blev inställd. En av sönerna har en arbetskamrat som fått covid-19, så för säkerhets skull undviker vi därför att träffas och det speciellt med tanke på nästa veckas SPF-träff. Man vill ju inte riskera att dra med sig något elände dit.

Hungrig behöver jag i alla fall inte vara, för Claudio kom ner med en hel kasse mat: En slags pannkaksrullar med olika slags fyllningar, canneloni, en god råkostsallad och så en påse med Stenstugus goda päron. Tack Eva!

Det är mulet och blåsigt i dag också, men om inte vädret tillåter en promenad efter lunchen kan jag alltid roa mig med att titta på den ursprungliga versionen av Rebecca, som jag såg en nyinspelning av på Netflix häromdagen. ”Grannen ovanpå” hade läst min blogg och kom ner med en dvd med originalet, så att jag skulle kunna få jämföra. Jag har redan börjat titta ….

En scen ur Rebecca från 1940 med Laurence Olivier och Joan Fontaine

Dagens ordspråk:
En liten kan göra mycket, medan en stor vänder sig.