Måndag igen

Det är en solig måndag med en vackert blå himmel och ett par grader varmt, men enligt min mobil ska det kännas som -2º och att det stämmer kan jag intyga, för jag var ute på en Klinterunda på förmiddagen och det var inte speciellt behagligt. Inte förrän jag var på hemväg i alla fall, för med vinden och solen i ryggen kändes det skapligt ändå.

Jag tog en vända in på Konsum på hemvägen och köpte en tulpanbukett och en ask med två semlor. Den här gången valde jag en ny sorts semla som är bakad av Bake my day, som om jag har googlat rätt, är ett företag i Huddinge. Det känns lite konstigt att köpa semlor från fastlandet, men de gotlandstillverkade, som jag köpte den 1 februari, var absolut ingen höjdare. Nu får jag jämföra!

Jag var ute i min täppa och tittade om det möjligen kunde finnas något trevligt att ta en bild av i dag när det är måndag och allting, men det var verkligen inte mycket att glädja sig åt, visst sticker det upp små påminnelser om att det är en vår på gång, men det dröjer nog ett bra tag till innan det kan var något att skryta med.

Dagens ordspråk:
Om du kan skilja på goda råd och dåliga råd, så behöver du inga råd.

Trevlig måndag!

Jodå, det blev en skogspromenad på söndagseftermiddagen

Solen tittade fram vid halvtolvtiden och den kunde jag ju inte stå emot, så när jag ätit resterna av lördagens Pad Thai och en bit Förstörd sockerkaka som efterrätt gick jag ut.

Förstörd sockerkaka gör man när en sockerkaka börjar bli torr och den jag bakade till förra helgen är onekligen det. Jag vet inte riktigt hur namnet kom till, men det var mamma som hittade på det och Förstörd sockerkaka är alltid populärt.

Man tar en bit torr sockerkaka, lägger på jordgubbar och dränker inte kakan med jordgubbssaften och så häller man vispgrädde över hela härligheten. Det är riktigt gott!

Det är lite blåsigt i dag, men i skogen var det skapligt så jag gick där och vimsade omkring på stigarna ett bra tag. Det är så mjukt och behagligt att gå på barkstigen, men jag gav mig ut i terrängen lite också, för jag letar ju fortfarande efter resterna av pappaps dynamitkällare och jag vill ju passa på att göra det nu innan det blir varmt, för då finns ju alltid risken att få fästingar på sig.

Nu är det kaffedag!

Jämförelse

Det är otroligt vilken skillnad det kan vara på vädret från ena året till det andra. När jag skulle börja skriva det här inlägget tittade jag på föregående års och då var rubriken Kallt, kallt, kallt!

2021-02-06 och nog var det kallt alltid , för vi hade -13º på förmiddagen, men väldigt vackert var det.
2022-02-06 I dag ser det helt annorlunda ut och vi har hela +4º

Ingetdera av vädertyperna lockar till några längre utevistelser tycker jag. Jag stod i köksfönstret för en stund sedan och funderade på om jag skulle ge mig iväg ut på en promenad, men jag bestämde mig för att avvakta till efter lunch. Sen får vi se om jag verkligen kommer iväg. Det blåser, men jag skulle ju kunna ta en vända i skogen……

Det blev ingen Mello igår kväll, i stället såg jag en italiensk film på Netflix; Mio Fratello, Mia Sorella, på svenska Min bror, Min Syster. Den handlar om syskonen Nik och Tesla – och Teslas barn – som alla gör sitt bästa för att umgås som en familj efter att Nik och Teslas far avlidit. Det var en ganska sentimental historia, men ändå tyckte jag om den, men jag hade svårt att somna när jag kom i säng. Fast det berodde nog inte på filmen, utan det var en massa tankar på ditten och datten som snurrade runt i huvudet. Jag kan ha såna nätter ibland.

Dagens ordspråk:
Erfarenhet är att veta en massa saker man inte bör göra.

Trevlig söndag!

Solskenslördag

Efter en sällsynt mörk och grå fredag vaknade jag ganska tidigt, eller i alla fall före halvåtta och kunde konstatera att det redan såg ganska ljust ut, så en kvart senare gick jag upp och minsann, solen var på väg upp och lampan över köksbordet, som jag tände på ren rutin, kunde jag släcka ganska omgående.

Fast det där vackra lördagsvädret fick sina konsekvenser, för när jag väl fått i mig frukosten, klarat av sudokut och lördagskrysset, duschat och fått på mig kläderna, var det bara att inse att gårdagens beslut att strunta i fredagsstädningen nog var ganska förhastat.

I dag fanns det verkligen behov av både en vända med dammtrasan och dammsugaren

När de värsta dammråttorna var avlägsnade var klockan nästan tolv och då tog jag min shoppingkorg och körde till Konsum och veckohandlade och när jag var på väg till kassan ringde jag till Kustgrillen och beställde en Pad Thai och ”ti minuta” senare var jag där och hämtade min lunch.

Nu sitter jag här mätt och belåten och har så mycket kvar, att med lite extra sallat till, räcker det till en portion i morgon också

Igår när det var så mörkt och dystert pusslade jag på eftermiddagen. Jag hade ena sidan av himlen kvar och den var det så lätt att hitta bitarna till, så efter ett par timmar var jag färdig. Nu ångrar jag mig nästan lite att jag var så ivrig, för i och med det är det ju slut på det roliga och nu är det bara att montera ner pusslet igen och vad ska jag sen göra med det?

Antingen ska jag skänka det till SPF, som en lotterivinst eller också lotta ut det här på bloggen.
Jag har inte bestämt mig riktigt ännu, men det är ju ingen brådska med det.

Nu när jag sett färdigt Kürdügüm på Netfix valde jag att se den danska serien Kastanjemannen. Jag gillar danska serier och tycker att Danmark har många duktiga skådespelare och den här var riktigt bra. Det var en miniserie på sex avsnitt och de två sista såg jag igär kväll efter På Spåret, så nu gäller det att hitta något annat att ta till om det inte finns något i den vanliga tv-tablån som är lockande. I kväll börjar Mello och det är jag måttligt intresserad av, mycket därför att musikprogram på tv:n inte längre är njutbara. Då funkar hörapparaterna väldigt dåligt.

Dagens ordspråk:
Att vara chef är en position, att vara ledare är en relation.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Fem en fredag v5: Vardagsliv / Ett gott skratt förlänger livet

Vilken tur att jag tog mig en promenad igår, för i dag är det inte speciellt trevligt väder och sämre ska det bli enligt SMHI. Nu har halva förmiddagen gått medan jag suttit här och det är snart dags att fundera på lunchen. Sen ska jag nog försöka peta dit några bitar till i pusslet, för nu är det inte så mycket kvar, men det går lite långsamt med alla blåa bitar.

Här kommer mina svar på elisamatildas fredagsfrågor:

  1. Vilken aktivitet utför du varje dag? Löser sudoku och korsord i GA
  2. Vad gör du enbart på helgen? Äter rostat bröd till morgonkaffet
  3. Har du, eller har du inte magneter på kylskåpet? Fyra pyttesmå
  4. Vad för något går mest på automatik i din vardag? Det mesta
  5. Vad kallar du spontanitet en vanlig tisdag? Att köpa mig en bukett tulpaner

I dag fick jag mig ett gott skratt åt ett mejl från FBI Direktören för offentliga angelägenheter. De meddelar att jag har 800 000€ på ett fondkonto. Jag blev så glad att jag omgående delade den stora nyheten med mina facebookvänner, men sedan blev jag lite fundersam. Som tur är har dock FBI Direktören för offentliga angelägenheter meddelat nyheten om den stora förmögenheten till både Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen, så allt måste väl vara ok? Nu är det bara att fylla i lite uppgifter, så kommer pengarna.

Tror de där skojarna verkligen att man är en fullkomlig idiot? Egentligen skulle jag ju bli arg i stället för att sitta och skratta åt det, men det är ju så himla dumt. Om de ändå hade tagit i måttligt!

Jag har lite koll på hur det här skulle kunna sluta, för just nu vill de bara ha mina adressuppgifter, men i ett senare skede lär det komma ett krav på att jag ska betala in en mindre summa för att få pengarna utbetalda. Stackars de som går på sånt här!

Dagens ordspråk:
Regeringen lever över mina tillgångar.

Trevlig fredag!

Ännu en dag i februari / Corona

Jag sov gott i morse och vaknade inte förrän kvart över åtta, men då blev det fart på mig. Nu har jag tagit bort vardagslarmet från mobilen, som alltid har väckt mig halvåtta, för jag tycker att jag kan unna mig att sova precis så länge jag vill.

När jag morgonpysslat och pusslat ett tag bestämde jag mig för att ta mig en promenad, för vädret såg riktigt lockande ut. Igår blev det inte av för lusten saknades, så jag skyllde på att det säkert var väldigt gråkallt och troligen halt också.

Det var lite kylslaget i dag också, men alldeles halkfritt, så det gick jättebra att promenera med god fart och framför allt var det alldeles vindstilla. I dag får vi ingen el från vindkraftverken för vingarna rörde sig inte alls.

När jag kom fram till biblioteket gick jag in och kollade den aktuella utställningen. I dag var det Bosse Hansson som ställde ut bilder av fåglar. Jag går alltid in och tittar när jag ser att det är någon ny utställning på gång i den lilla lokalen.

Det var verkligen lugnt på samhället och det var inte ens någon fart på Konsums parkering, trots att det var förmiddag. Jag brukar handla på eftermiddagarna vid två-halvtretiden, för då tycker jag att det som regel är lite folk, men i dag hade det varit helt ok med en förmiddagshandel också

Hemma på Odvalds igen upptäckte jag att vintergäcken kämpar på i snön

Corona – Nästa vecka, på onsdagen den 9 februari, släpper man nästan alla pandemirestriktioner berättar de om på radio Gotland, där de förslår att vi ska gå ut på gatorna och jubla. Jag tror nog att vi ska försöka ta det lite lugnt ett tag till och vi får hoppas att det är rätt agerat av regeringen och att inte februari 2022 går till historien som en månad då man tog ett riktigt ödesdigert beslut.

Dagens ordspråk:
Lyckan är inte att vara framme. Lyckan är att vara på väg.

Trevlig torsdag!

Varför är februari en olycksmånad…..

…undrar en del? Och man frågar om det är något speciellt för Gotland, men det är det inte alls, det är vår helt privata synpunkt på den här månaden.

I dag den 2 februari är det 55 år sedan svärfar krockade med en lastbil på väg hem från ett besök på lasarettet där svärmor låg inlagd. Med i bilen var också hans gode vän Elof och vår Eva. Både svärfar och Elof avled omgående, men Eva klarade sig. Det var några oroliga dygn på lasarettet innan man visste hur det skulle gå med henne.

Igår den 1 februari var det 12 år sedan elden kom lös på Stenstugu medan vi i lugn och ro satt och tittade på Mästarnas mästare. Hade vi inte haft fungerande brandvarnare eller varit borta på kvällen hade det kanske inte gått att rädda huset. Vi hade haft sotare på dagen och man tror att hon, för det var en kvinnlig sotare, hade råkat rubba någon sten i skorstenen, så att det tagit eld i trossbotten.

23 februari 2008 var det ett stormigt dygn och då blåste vår flaggstång ner och samma dag blev det en väldigt tidig sjösättning för Karlsöbåten.

I mina 10års-kalendrar står det flera gånger under februari månad Influensa – låg hela dagen. Det är oklart vem av oss som var sjuk, om det var jag eller Åke, men 1991 hade någon av oss, eller båda, influensa i åtta dagar och 1992 i tolv dagar.

Sist men inte minst är givetvis Åkes bortgång den 8 februari 2012 och minnet av andra släktningar och bekanta som gått bort under just februari en anledning till att jag inte tycker om den här månaden.

I dag är det en ganska grå dag, men det kom lite snö igår, så det har varit ganska ljust i alla fall. Jag borde väl ha gått ut en vända, men lusten saknades och jag har pysslat lite med blommorna, bäddat rent i sängen, tvättat en maskin och så pusslat förstås. Det går långsamt nu när det är stora fält med blå himmel.

Dagens ordspråk:
Upptäckten av Amerika är ett resultat av fantasin, inte av tekniken.

Trevlig fortsättning på onsdagen!