Varför är februari en olycksmånad…..

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Sorgligt, Tänkt

…undrar en del? Och man frågar om det är något speciellt för Gotland, men det är det inte alls, det är vår helt privata synpunkt på den här månaden.

I dag den 2 februari är det 55 år sedan svärfar krockade med en lastbil på väg hem från ett besök på lasarettet där svärmor låg inlagd. Med i bilen var också hans gode vän Elof och vår Eva. Både svärfar och Elof avled omgående, men Eva klarade sig. Det var några oroliga dygn på lasarettet innan man visste hur det skulle gå med henne.

Igår den 1 februari var det 12 år sedan elden kom lös på Stenstugu medan vi i lugn och ro satt och tittade på Mästarnas mästare. Hade vi inte haft fungerande brandvarnare eller varit borta på kvällen hade det kanske inte gått att rädda huset. Vi hade haft sotare på dagen och man tror att hon, för det var en kvinnlig sotare, hade råkat rubba någon sten i skorstenen, så att det tagit eld i trossbotten.

23 februari 2008 var det ett stormigt dygn och då blåste vår flaggstång ner och samma dag blev det en väldigt tidig sjösättning för Karlsöbåten.

I mina 10års-kalendrar står det flera gånger under februari månad Influensa – låg hela dagen. Det är oklart vem av oss som var sjuk, om det var jag eller Åke, men 1991 hade någon av oss, eller båda, influensa i åtta dagar och 1992 i tolv dagar.

Sist men inte minst är givetvis Åkes bortgång den 8 februari 2012 och minnet av andra släktningar och bekanta som gått bort under just februari en anledning till att jag inte tycker om den här månaden.

I dag är det en ganska grå dag, men det kom lite snö igår, så det har varit ganska ljust i alla fall. Jag borde väl ha gått ut en vända, men lusten saknades och jag har pysslat lite med blommorna, bäddat rent i sängen, tvättat en maskin och så pusslat förstås. Det går långsamt nu när det är stora fält med blå himmel.

Dagens ordspråk:
Upptäckten av Amerika är ett resultat av fantasin, inte av tekniken.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

22 reaktioner till “Varför är februari en olycksmånad…..”

  1. Snöarbete, sportlov – och för det en massa olika oundvikliga jobb i skolan, sån har februari varit för mig. På senare tid månaden när OrdOdlaren startade och min syster lämnade denna världen för tre år sedan. Och snart börjar OS… En av mina FB-vänner är tränare för Kinas skidåkare, och hans son deltar som skidåkare för Finland. Sen är det också intressant att se hur själva spelen klaras av, vad kommer att hända? Men visst förstår jag att du inte tycker om den här månaden. Å andra sidan är det ju bra att så mycket elände har samlats i en enda månad, i mars är det över…

    1. I mars kan man börja tänka på våren på allvar, även om just mars månad kan vara riktigt bister här på ön.

  2. Förstår att du inte är så glad åt denna månad … det har verkligen hänt många tråkigheter! Hoppas den blir olycksfri detta år i alla fall – och lyckligtvis är det ju en kort månad.
    Kram

    1. Ja, det har ju inte gått illa i februari varje år, så det är bara att hoppas att det blir en fin sista vintermånad. Kram

  3. Fy så bilvraket ser ut. Tur att Eva klarade sig från den hemska olyckan.
    Jag minns när du skrev om branden efter sotarens besök. Det måste väl ha varit i början av vår bloggvänskap.
    Jag minns också bilen som körde rakt in i er husgavel, men det kanske inte var i nån februari, men visst var det på vintern eller?

    Det var förresten i februari 29:e 1968 som Berra genom en slump klarade livet, genom att åka med en annan bil hem från Stockholm än den han åkt dit med.
    Bilen frontalkrockade med en lastbil och alla tre i personbilen dog.
    Jag fick reda på först längre fram på dagen att Berra inte var med i olycksbilen.

    Ha nu så bra dagar som det bara går i denna otursförföljda månad.
    Kram/Kicki

    1. Du vet ju hur gården ligger mitt i den långa kurvan, så det hände allt som oftast att bilar åkte av. Som du minns en rakt in i vår ladugårds gavel, en annan hamnade ute i åkern och i åker på andra sidan vägen och en åkte i diket strax norr om Stenstugu.
      Det är ju tur att någon har tur i februari också och det hade ju verkligen Berra….
      Kram

  4. Ja, att du tycker att februari är en riktig olycksmånad är ju inte att undra på!
    Jag minns att du har berättat om hur Eva mirakulöst klarade den fruktansvärda bilolyckan och jag ryser vid blotta tanken. Att någonting händer ens barn är ju det absolut värsta som kan hända.
    Låt oss hoppas att denna februari blir en olycksfri månad!
    Ha det gott, kram, Monica

    1. Som tur är har ju många februarimånader rullat förbi utan ett enda missöde. Hoppas det blir så i år också. Kram

  5. Så det kan bli. Vilken enorm tur att din dotter Eva klarade sig!
    Jag förstår att februari kan kännas tung för dig.
    Tänker efter vad som hänt mig under denna månad. Min mamma dog, men det är 37 år sen Min Sigge fick en minnesstund i februari. Mitt näst yngsta barnbarn fyller 4 år idag. Annars intet.
    Hoppas denna månaden blir lugn för dig!
    Kram!

  7. Så många sorgliga minnen denna korta månad – hoppas årets variant blir mer stillsam!

  8. Du har väl fått din beskärda del av olyckor i februari så nu blir det väl förhoppningsvis en extra bra månad för dig.
    Kram från Ingrid

  9. Jag har full förståelse för att du inte gillar denna månaden. Förhoppningsvis blir det en bättre februari i år. Kram

  10. Förstår verkligen att februari inte är en favoritmånad för din del. Vilken fruktansvärd bilolycka och med tanke på hur bilen såg ut var de som satt fram chanslösa. Eva hade garanterat änglavakt där och så skönt att det gick bra men jag förstår att det var väldigt oroliga dygn där innan ni visste.

    Kram och god torsdag!

    1. Eva hade troligen legat och sovit och de hittade henne under ena framsätet. Det var nog Elof som räddade hennes liv, för hade hon och svärfar varit ensamma hade hon säkert suttit i framsätet. Han fick inte ha henne där, men han gjorde alltid som hon ville… ♥

  11. Nu förstår jag vad du menar med olycksmånad.
    Så hemska saker ni råkat ur för.
    Åkes och min födelsedag infaller på samma dag och hans dödsdag är min sons födelsedag (inte född samma år). Ibland undrar man om det är en slump. Troligen är det det, men kan inte hjälpa att tänka på det.
    Hoppas du får en bra torsdag, trots olycksmånaden.
    Kramar!

    1. Så ödet eller slumpen kan ställa till det, men jag förstår att du tänker i de banorna. Släkten följa släktens gång….
      Kram

Kommentarer är stängda.