Trettondagsafton

Inför den här helgen är det nog många som redan har städat bort julen, för även om vi pratar om att ”Tjugondag Knut ska julen ut”, så räknas Trettondagen som den sista dagen i julhelgen. Jag har fortfarande julpyntet kvar, men i dag kastade jag ut två blåa hyacinter.

Inte för att de vissnat, utan de blommade väldigt vackert, men de doftade så enormt starkt. När det första man känner, när man vaknar på morgonen, är doften (stanken) från hyacinter blir det bara för mycket, så i dag åkte de ut innan jag ens satt på morgonkaffet. Man får hålla sig till de vita, de är bra mycket diskretare.

Det är en gråmulen trettondagsafton i år med ett par plusgrader och regnet hängande i luften, men då och då glimtar solen till i alla fall. Det kanske kan bli en promenad i dag också, men först ska jag ta hand om en strykhög.

Igår gick jag ut på en Klinterunda på förmiddagen och det var faktiskt ganska behagligt, speciellt i skogen. Jag var rädd att det skulle vara halt på asfaltsvägarna, för på Gotlandsradio rapporterade man om svår halka på morgonen, men det var ingen fara alls, så när jag passerat skogen fortsatte jag rundan via Djurgårdslundsvägen som vanligt.

På hemvägen svängde jag av från Donnersgatan för att ta Åbrogatan hem och då passerade jag lekplatsen på Torget, där det var det helt tomt. Inte ett barn i sikte bland apor och lejon.

Dagens ordspråk:
Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna.

Trevlig Trettondagsafton!

Jag tittade ut och fick se….

….mannen på taket! Där gick han lugnt och stilla längs hela taket, förmodligen för att kolla någon takfläkt. Även om det finns ett skyddsräcke så är det uppenbarligen en man som inte lider av höjdskräck.

Det finns många klassiska filmtitlar att referera till; Mannen på taket i dag och I dimma dold i söndags.

I dag är det Rut som har namnsdag och jag känner flera som heter det; både släktingar, grannar och andra bekanta och det är kanske inte underligt att många äldre kvinnor har det namnet, för enligt Wikipedia var namnet Rut år 1900 på 12:e plats på listan över de populäraste namnen bland nyfödda flickebarn. För min del är det främst min svärmor Rut som jag tänker på den här dagen. Hon kom från Deje i Värmland och min svärfar Adolf, från Stenstugu på Gotland, träffade hon i Boston där de båda hamnade när de emigrerade till USA. Jag har skrivit om dem och deras liv tidigare så jag ska inte upprepa mig, men om du vill kan du läsa om dem HÄR.

Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.

Grattis alla Rutor!

Årets första Glada måndag / Kvior

Första vardagen på det här nya året har det i alla fall varit ordentligt ljust och trots att Gotlandsradion pratar om gråväder har jag sett solen nu på morgonen. Det kan man verkligen glädja sig över!

Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp måndagarna med en glad bild och jag är glad över mina julkort, som ännu får de stå framme ett tag innan jag plockar bort dem. När det är dags att ”jula av”, lägger jag dem i en plastpåse, sätter på en postit-lapp med årtalet och så åker hela härligheten ner i en låda i bokhyllan. När vi flyttade tömde jag den lådan, men nu börjar den fyllas på igen.

Kvior

Jag har förstått att en del undrat över vad en kvia är för någonting; kvia eller kvior som i till exempel Valle kvior. I Allnakku kan man läsa att: Kvior, eller kveiar på gutamål är en liten, smal körväg, eller en utfartsväg från gårdar som ej ligger vid stora landsvägen.

Uppdatering 22-01-17: Under vecka 52 konstaterades 390 nya fall av covid-19

Dagens ordspråk:
Det man gör gärna, gör man i regel bra.

Glad måndag!

I dimma dold……

….har jag varit ute på en söndagspromenad. Det är väldigt tjockt i luften i dag och man ser inte långt i dimman, men det är alldeles vindstilla och drygt fem plusgrader och under tiden jag var ute var det i alla fall uppehållsväder. Jag satte kurs mot villan som brann på nyårsaftonskvällen för att se om det var det hus jag trodde och det stämde.

Sedan tog jag Wallins åkerväg ut till Vallekvior och så hem via den. Jag hade tänkt gå via Bönders, men jag ändrade mig, för det var inte trevligt att gå på landsvägen. Det var mycket trafik och väldigt stänkigt. Annars var promenaden ganska behaglig. Jag var lite domnad i fötterna i början, men det blev bättre efter ett tag. Det gäller nog att kämpa på!

Dagens ordspråk:
Det är bättre att foten slinter än tungan.

Ha en behaglig Lillnyårsdag!

Gynninggi

Gott nytt år, får man väl säga så här i gynninggi!

I Allnakku står det: Ti gynne betyder att börja, och gynninggi är början eller begynnelsen. Om skapelseberättelsen i Bibeln skulle översättas till gutamål skulle den inledas: ”Ei gynninggi skaped…”

Jag satt just och tänkte att jag skulle ta mig en promenad, för efter en mulen morgon började solen lysa för en halvtimme sedan, men nu snöar det, så jag håller mig nog inne ett tag till, så jag får se vad det blir av det.

Nyårsafton firade jag tillsammans med Carina o Bosse på Sicklings och tyvärr missade jag fotona på den goda och vackra välkomstdrinken och förrätten en härlig Toast Skagen, för menyn var den klassiska. Inte förrän det var dags för varmrätt vaknade jag till!

Mätta och belåtna flyttade vi sedan in i tv-soffan för att se på Nyårsbingo och försedda med varsin lott satt vi sedan där och duttade. I år hade vi ingen tur med oss och vann ingenting, men det gör ju inte så mycket. Det var trevligt i alla fall och under tiden stoppade vi i oss en massa godis.

Vid åtta-tiden dök det upp oroande nyhetsrubriker från helagotand.se om att en villa i Klintehamn stod i brand och att en svårt brännskadad man förts till sjukhus. Vi märkte dock ingenting av det, så vi antog att det inte var i närheten i alla fall. Jag kollade flera gånger under kvällen, men det kom inga nyhetsuppdateringar, men på nyhetssändningen på P4 kl 22.00 nämnde man det.

Klockan blev tolv, vi skålade och önskade varandra gott nytt år och stod i fönstret och såg ett rätt fint fyrverkeri som någon i samhället smällde av. Fridolf blev lite orolig och skällde ett tag, men han lugnade sig rätt kvickt.

Strax före ett åkte jag hem och när jag svängde av från 141:an och in på Donnersgatan såg jag var det brunnit, för en liten bit från korsningen, upp mot Klinte kyrka, blinkade en massa blåljus,

Jag hade svårt att somna när jag kom hem, för jag har ännu i klart minne branden vi hade på Stenstugu den 1 februari 2010. Där kom vi verkligen undan med blotta förskräckelsen! Hade vi inte haft fungerande brandvarnare, eller varit borta, hade det gått lika illa för oss som det gick vid gårdagens brand, där villan brann ner till grunden.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver gott minne.

Trevlig nyårsdag!