Jag har just kommit hem efter en promenad till Sicklings där jag var inne och hälsade på Carina och Bosse. Efter en pratstund fortsatte jag hemåt igen, för det har varit ganska mulet på eftermiddagen och jag har faktiskt fått några enstaka regnstänk på mig.
När jag skulle hem igen gick jag genom hagen och tog en sväng ner till dammen också. Sedan fortsatte jag på gamla järnvägsbanken och långt framför mig sprang ett djur och jag fick för mig att det var en räv, men tyckte att det var lite konstigt att den inte sprang in i skogen. Först när jag kommit fram till landsvägen och gått över den fick jag se vad det var för någonting. Räven var en stor röd katt!
Viltvattnet eller dammen som jag kallar den
Även på den här stigen fanns det ett budskap
Räven var en katt
9995 steg har jag fått ihop i dag, så nu kan jag unna mig en god kaka till kaffet.
Det har varit kallt i natt och i morse var det nästan två minusgrader, så det var tur att jag tog in begonian igår. Nu ska det bli några dygn med lite högre temperaturer, så den kan nog stå ute ett tag till innan det är dags för vinterförvaring.
I dag är det Internationella Osteoporosdagen (benskörhet) och det finns verkligen skäl att vara uppmärksam på om man får konstiga ryggbesvär och upptäcker att man helt plötsligt inte når upp till den där hyllan, som det inte varit några problem att nå förut. Och att man inte gör som jag – nöjer sig med beskedet att gå hem och ta några alvedon, utan kräver en ordentligt undersökning och röntgen.
Efter många besök hos vårdcentralen för ryggproblem och när folk började kommentera att jag blivit kortare fick jag till slut år 2011 göra en bentäthetsmätning hos en privatläkare i Visby, för det fanns ingen sådan apparat på Visby lasarett på den tiden. Den visade att jag haft flera kotkompressioner och krympt nästan 10 cm och var svårt benskör. Inte undra på att jag haft ont i ryggen!
Maria Sääf
Något år efter uppmärksammades den här sjukdomen, en osteoporosförening bildades i Visby och på lasarettet öppnade man en Osteoporosmottagning och skaffade en röntgenapparat och Maria Sääf, överläkare och endokrinolog med inriktning mot osteoporos vid Karolinska Institutet reste ner till Gotland några gånger om året och tog sig an oss gotlänningar.
Jag fick behandling med bisfosfonater i 4,5 år och sjukgymnastik och blev sakta bättre, men nedbrytningen fortsatte trots det och jag har krympt några cm till och har besvär från ryggen från och till. Nu tar jag sedan i november dagligen en spruta med ett preparat som heter Forsteo. Det ska göra skelettet starkare och minska risken för benbrott genom att stimulera benbildning.
Nu har Maria Sääf gått i pension och Osteoporosmottagningen har stängt. Jag fick välja om jag ville få fortsatt behandling på vårdcentralen eller Endokrinologmottagningen på lasarettet för mina besvär och valde det senare alternativet, för när det gäller behandling av osteoporos har jag inte speciellt bra erfarenheter av vårdcentralerna.
Dagens ordspråk: Det är inte lätt att köpa havre av gåsen och korv av hunden.
… och det är ganska soligt och lika blåsigt som igår, så det var inte så lockande att gå ut faktiskt, men när morgonpysslet var avklarat tog jag i alla fall på mig en lite tjockare jacka och trädgårdshandskar och gick ut och rensade bort de sista dahliorna, för de frös natten till lördagen och bladen var alldeles skrumpna och svarta.
Jag började med att klippa av de blommor som ännu såg någorlunda ut, men när jag fått av några stycken såg jag att de inte var något att ta vara på. När jag klippt av stänglarna var det sedan bara att dra upp knölarna, för det är väldigt torrt i jorden. Nu får de stå i papperskassar i förrådet och vila över vintern.
Det tunnar ut i rabatten. Nu är det bara kärleksört och några rangliga krysantemum kvar
När jag snyggat till efter mig och gjort mig av med avfallet, avslutade jag dagens trädgårdsarbete. Man ska inte förta sig. Egentligen borde jag kanthugga rabatterna, men jag avvaktar lite med det. På Stenstugu var målet att trädgården skulle vara höststädad och fin till den 24 november då svärfar fyllde år, så jag har gott om tid på mig. Jag är dock lite bekymrad över att kärleksörten brett ut sig så hemskt. Den behöver tuktas en hel del!
Dagens ordspråk är lite konstigt tycker jag, men här kommer det:
Den som köper allt han ser, han får gråta, när andra ler.
Frågan i rubriken brukade Åke ställa när han kom in i vardagsrummet och jag satt och tittade på något annat än fotboll, för det flesta program utom fotbollssändningar klassade han som skit. Han hade inget större tålamod med filmer och serier och då vankade han mest som en osalig ande fram och tillbaka mellan köket och rummet. Tävlingar och frågesport gick däremot bra, bara det gick rätt till och ingen orättvisa uppstod. Han hade säkert uppskattat gårdagens duktiga Postkodmiljonär. Erik Forsyth var ju helt fantastisk och en värdig vinnare.
Däremot hade han definitivt inte gillat det sträcktittande som sedan följde. Jag såg färdigt den spanska serien Grand Hotell och jag vågar inte tala om hur många avsnitt jag såg på raken.
En gång kom det till och med upp en fråga om jag verkligen skulle fortsätta titta och visst skulle jag det. När näst sista avsnittet var slut var klockan elva och jag funderade på att gå till sängs, men inte gjorde jag det. Jag måste ju hänga med till det bittra slutet. Eller bittra och bittra, det blev ett väldigt lyckligt slut. Det enda är att man inte fick helt klart för sig vad som hände med ”storskurken” Diego? Blev han skjuten eller….. Fast det hördes ju ett skott????
Det är ganska soligt i dag, men det blåser hemskt och mina planer på att gå runt Warfsholmen blev det ingenting av med. Först gav jag mig iväg utan mössa och handskar, så efter ett tag vände jag hem igen och kompletterade klädseln och sen nöjde jag mig med en vanlig Klinterunda.
Det var ett svårtytt budskap i dag
Branddammen på Donnersgatan
Norra Kustvägen
Någon har tappat en handske
Snittslad bana
Dagens ordspråk: Kärleken skyler trasiga skor och lappade byxor.
…som jag har klarat av i dag. Uppdraget gick ut på att ta reda på avstånden härifrån Odvaldsvägen till platsen bakom Klinteskolans gymnastiksal där Motionsspåret börjar. Där finns nämligen en strömbrytare, som man kan trycka på om man vill tända elbelysningen i spåret.
Knappen på stopen var målet
Karta över ”Barkan”
Tyngdlyftaren av Thomas Qvarsebo
Uppdraget är självpåtaget, men häromdagen började jag och en granne prata om hur långt det kunde vara och då åtog jag mig att undersöka det. På förmiddagen i dag gick jag ut på en Klinterunda som vanligt, men på hemvägen tog jag en sväng in till Klinteskolan och läste av stegräknaren när jag var framme vid stolpen med strömbrytaren och sedan gick jag den överenskomna vägen hem – 800 m blev det.
Det är växlande molnighet, men rätt mycket solsken i dag, men det har varit kallt i natt! Och det var tur att jag tittade på termometern när jag var och släckte i köket innan jag gick och la mig igår kväll. +2.9º var det då, så jag misstänkte vad som väntade och gick ut och hämtade in begonian och fuchsian som står ute i kökshörnan och det var tur att jag gjorde det, för i morse var gräsmattorna och taken vita av frost.
-1.9º har vi haft som kallast.Nu vid elvatiden har vi nästan 8º, så nu vågar jag nog sätta ut dem igen.
Till något helt annat! Det har känts som om jag sovit dåligt i natt och jag inbillade mig att jag varit vaken väldigt mycket, så jag var riktigt nyfiken på att få se vad FitBit hade för synpunkter om nattens sömn.
Upp till bevis! Hur var natten?
Jag har alltid brukat säga att man sover mer än man tror de nätter man tycker att det varit oroligt och så var det verkligen i det här fallet. Jag har inte varit vaken mer än vanligt och sovit mera djupsömn än jag brukar.
Jag har tagit bort appen från mobilen och lagt över den i datorn. Ska den funka mot mobilen måste man ha bluetooth aktiverat och det drar för mycket batteri. Det går precis lika bra att ha den i datorn i stället.
Jag hoppas att vädret blir skapligt i dag, så att jag kan komma ut på åtminstone en Klinterunda. Igår gav jag mig iväg i god stil efter lunch, men fick för tunn jacka på mig, så jag tog en vända runt kvarteret och gick tillbaka för att klä på mig något tjockare. Då mötte jag en granne och stod och pratade en stund och rätt vad det var började det regna och det blev en riktigt fin regnbåge. Därmed var fredagens promenad avslutad.
Dagens ordspråk: När nöden kommer in genom dörren, hoppar kärleken ut genom fönstret.
Det är lite mulet i dag, men solen tittar fram då och då och det har inte varit så kallt nu några nätter. I dag har vi faktiskt 11º och det få man vara tacksam över. Jag ska gå ut på en promenad medan vädret ännu tillåter det, men först elisamatildas fredagsfrågor:
1. Hur ser din morgonrutin ut?
Morgonpiller, juice, macka eller yoghurt och så kaffe förstås. Morgontidningen med sudoku och korsord. Det är gott att vara pensionär.
2. Hur ser din kvällsrutin ut?
En sista titt i datorn, badrummet och sen på huvud i säng.
3. Vad måste du göra varje dag?
Gå ut en sväng.
4. Har du någon rutin som andra troligtvis inte har?
Kollar nyhetsrubrikerna på min hemsida
5. Vad gör du sällan som andra gör?
Bakar matbröd.
Livet efter 80 