Nostalgi – Sida 24 – Livet efter 80

Varför är februari en olycksmånad…..

2 februari, 202231 januari, 2023 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Sorgligt, Tänkt

…undrar en del? Och man frågar om det är något speciellt för Gotland, men det är det inte alls, det är vår helt privata synpunkt på den här månaden.

I dag den 2 februari är det 55 år sedan svärfar krockade med en lastbil på väg hem från ett besök på lasarettet där svärmor låg inlagd. Med i bilen var också hans gode vän Elof och vår Eva. Både svärfar och Elof avled omgående, men Eva klarade sig. Det var några oroliga dygn på lasarettet innan man visste hur det skulle gå med henne.

Igår den 1 februari var det 12 år sedan elden kom lös på Stenstugu medan vi i lugn och ro satt och tittade på Mästarnas mästare. Hade vi inte haft fungerande brandvarnare eller varit borta på kvällen hade det kanske inte gått att rädda huset. Vi hade haft sotare på dagen och man tror att hon, för det var en kvinnlig sotare, hade råkat rubba någon sten i skorstenen, så att det tagit eld i trossbotten.

23 februari 2008 var det ett stormigt dygn och då blåste vår flaggstång ner och samma dag blev det en väldigt tidig sjösättning för Karlsöbåten.

I mina 10års-kalendrar står det flera gånger under februari månad Influensa – låg hela dagen. Det är oklart vem av oss som var sjuk, om det var jag eller Åke, men 1991 hade någon av oss, eller båda, influensa i åtta dagar och 1992 i tolv dagar.

Sist men inte minst är givetvis Åkes bortgång den 8 februari 2012 och minnet av andra släktningar och bekanta som gått bort under just februari en anledning till att jag inte tycker om den här månaden.

I dag är det en ganska grå dag, men det kom lite snö igår, så det har varit ganska ljust i alla fall. Jag borde väl ha gått ut en vända, men lusten saknades och jag har pysslat lite med blommorna, bäddat rent i sängen, tvättat en maskin och så pusslat förstås. Det går långsamt nu när det är stora fält med blå himmel.

Dagens ordspråk:
Upptäckten av Amerika är ett resultat av fantasin, inte av tekniken.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Sömnproblem och Ruskväder

30 januari, 202230 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Väder

Jag har oftast god sömn, men det är omöjlighet att somna om man fryser om fötterna. Jag borde väl kanske ha ordentliga skor inomhus vintertid, för när jag har tillbringat några timmar framför tv:n är jag ofta väldigt kall om fötterna. Då är det gott att ta på de här sovsockorna innan man kryper ner under täcket. Det är mamma som har stickat dem och de är underbart mjuka och sköna och när fötterna väl är varma och goda är det bara att sparka dem av sig. Jag vet inte om det var just sovsockor de var avsedda som, men jag har alltid använt dem till det.

I sommar är det tjugo år sedan mamma lämnade oss och varje gång jag tar på mig de här sockorna skickar jag en tacksamhetens tanke till henne och inte bara då förstås.

Och så var det Malik:

Rubrikerna på helagotland.se i dag och det har tillkommit en till sedan den här printen: *Fallna träd på väg 568*.

Det stormar, det är någon enstaka plusgrad och det vräker ner en massa snöblandat regn. Det är riktigt otrevligt och jag är väldigt tacksam över att jag inte behöver ut och köra och att jag lugnt kan avvakta inomhus tills vädret lugnat ner sig, för träden faller inte bara över vägarna, som man kan se av rubrikerna här till höger, på facebook såg jag en varning om att en gran fallit över Barkan, motionsspåret där jag brukar gå.

Färjorna är inställda i dag och och inte bara Destination Gotlands, utan även Fåröfärjan och i morse var 4000 hushåll på ön utan ström.

Här på Odvalds har det inte varit några problem med elen i alla fall, men för säkerhets skull fyllde jag en termos med hett vatten igår kväll och såg till att mobilen och powerbanken var fulladdade innan jag gick till sängs. Det är ju det där med ”krisberedskap”!

Dagens ordspråk:
Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka.

Trevlig söndag!

Måndag vecka 4 / Uppdatering

24 januari, 202224 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Corona, Glad måndag, Matprat, Nostalgi, Tacksamhet, Vårtecken

Januari går mot sitt slut och den här veckan inleds med samma gråväder som de senaste dagarna. I morse trodde jag inte att det skulle bli ljust över huvud taget, men hur det nu än var, så gick det att släcka lamporna vid halvtio-tiden i alla fall och vi har en 4-5 plusgrader och det får man väl vara nöjd med.

Jag tog ut ett paket köttfärs från frysen igår kväll, så nu står en gryta med köttfärssås och puttrar på spisen. En lasagne tänkte jag mig använda den till. Det är sån där bra mat att skära i lagom bitar och lägga i frysen för kommande behov. Den lär dock inte bli färdig till lunch, för köttfärssåsen ska koka länge, länge för att bli god, så till lunchen i dag nöjer mig lite ägg och bacon.

Igår gick jag ut på en Klinterunda på förmiddagen och det var faktiskt rätt behagligt ute och helt halkfritt. När jag kom ner till kiosken tänkte jag nästan ta en vända ut på hamnen, men ångrade mig och gick hemåt och när jag passerade Konsum gick jag in där. Åke skulle ha fyllt 94 år i dag, så jag ville kolla vad de hade för blommor och både rosorna och tulpanerna såg jättefina ut, så jag köpte en bukett av varje.

När jag kom hem var det hög tid för lunch, så när jag fått tulpanerna i vatten stekte jag mig en fläskkotlett.

Efter maten pusslade jag en stund, men sen bestämde jag mig för att åka upp på kyrkogården i Fröjel med rosorna. Det gäller ju att passa på när vädret är skapligt, för ingen vet från enda dagen till den andra vad som väntar.

Jag tog med shoppingkorgen också, för det var väldigt lite folk på Konsum, när jag var där på förmiddagen och köpte blommorna, så jag hoppades att det skulle vara likadant på eftermiddagen. På kyrkogården var det lugnt och stilla och jag lyckades få ner en gravvas i rabatten trots att det var lite fruset i jorden. Nu hoppas jag att rosorna håller sig, men de brukar vara förunderligt tåliga och kunna stå nästan hur länge som helst.

Att handla på en söndagseftermiddag visade sig inte vara helt fel, för det var väldigt lite folk i butiken och inga köer varken här eller där. Jag är egentligen inte så mycket för att gå och handla på söndagarna, för det där med att man ska helga vilodagen sitter i ryggmärgen, men ”när ändå bilen gick”……

När jag kom hem fick jag se att grannens snödroppar tittar upp bland snöresterna och vårtecken blir jag glad av, så den här bilden får bli mitt bidrag till Caritas utmaning Glad måndag.

Uppdatering 15:53: Nytt covidrekord satt igen – Vecka 3 har 1385 nya fall registrerats.

Dagens ordspråk:
Ju lägre lön, desto större betydelse har den.

Glad måndag!

Snåikastninggsdagen

23 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Odvalds

Det är söndagsmorgon och jag låg lite extra länge, så jag kom inte upp förrän vid halvnio-tiden, men nu har jag fick i mig morgonkaffet och tänker gå ut på en söndagspromenad. Det är lite mulet och en plusgrad, men det blåser inte i alla fall.

Jag kollade vad Allnakku har för temadag den här söndagen och där står det att det är snåikastninggsdagen:

Efter ett yrväder följer snöskottningen, snåikastninggi. Arbetet är tungt och slitsamt och mest lämpat för maskiner, om det går att komma fram med dem.

Åkes sista snåikastning 15 januari 2012. Om det berodde på snöskottningen eller inte är oklart, men dagen efter fick han den stroke som ändade hans liv.

Just nu är min uppfart helt snöfri, så något behov av en snöskottare finns inte för tillfället. Det blev halt efter det senaste tunna snötäcket, men det fixade jag till med hjälp av lite tösalt.

Dagens ordspråk:
Ekonomi är konsten att använda sina pengar på ett sådant sätt att man inte får minsta glädje av dem.

Trevlig söndag!

Julpussel

22 januari, 202222 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Tänkt

Förr i tiden, när barnen var små och var roade av det, hade vi alltid ett julpussel. Det la vi upp på bordet i salskammaren och där hjälptes alla åt med det. Åke var väl måttligt intresserad förstås, men han beundrade vår flit i alla fall och så tyckte han att det var praktiskt att veta var jag höll till om det var något han ville. Vi eldade i kakelugnen, så att det blev riktigt varmt och skönt där inne och så fort jag hade en stund ledig smög jag in där och lurade dit någon bit. Först när det började bli dags för julkalas fick vi snabba på och göra det färdigt. Många hade vackra motiv och de finaste klistrade vi sedan upp på kartong och så blev det tavlor av dem. Jag har för mig att de hamnade på väggarna i Bosses rum.

Jag hittade ett foto från salskammaren och runt bordet sitter barnens kusin Tariq, svåger Hassine och Åke. Det har tydligen varit middag, för mockakopparna är framme och likörglasen också och det ligger till och med ett cigarettpaket på bordet. Det var på den tiden man fick röka inomhus 😉

Sen den tiden har det inte blivit av att pussla, men jag har sett i en hel del bloggar att många pusslar och när jag jobbade på Kupan tänkte jag prova på det igen och köpte några askar, men det visade sig att det saknades bitar och då tappade jag lusten och kastade dem och sen har det inte blivit av.

Så fick jag ett pussel i julklapp av Eva i år och igår började jag med det, vilket fick till följd att jag höll på att bli utan mat. Först vid halvfyra-tiden kunde jag slita mig och laga till en försenad lunch och datorn fick vila helt förutom ett snabbt inlägg i bloggen. Jag drivs ju alltid av att saker och ting ska göras färdiga, men i det här fallet får jag nog inse att jag ska lugna ner mig lite.

I dag har jag sorterat bitarna, ramen är klar och vänstra hörnet växer så sakteliga till sig och mitt i motivet har jag börjat lägga Eiffeltornet och trots att jag varit så flitig fick jag fick jag lunch redan klockan ett. 😉

Julgruppens amaryllis gläder mig just nu med 2 stänglar och 10 utslagna blommor

Dagens ordspråk:
Det är aldrig för sent att få minnen för livet.

Trevlig lördag!

Webbinarium / Gårdagens promenad och Dynamitkällaren

19 januari, 202219 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Promenader

Det är en ganska grå onsdag och jag har suttit och lyssnat på ett webbinarium på förmiddagen, där representanter från Allmänna Arvsfonden, berättat om vilka möjligheter vi (SPF) som förening har att söka medel från fonden, men jag tvivlar på att det är något för vår förening att fundera över. Vad jag förstår måste det finnas en målgrupp i föreningen som har ett specifikt önskemål om någon typ av projekt och som också är villiga att vara med och driva det.

Peter Sikström , generalsekreterare i SPF och ledamot i Arvfondsdelegationen

Igår var jag ute på en skogspromenad redan på förmiddagen. Det är så härligt att vi har Barkan så nära när det blåser eller är halt. Det här är ju välbekant skog för mig, för här lekte jag när jag var barn, även om motionsspåret inte fanns på den tiden. Och det är en skog där pappa, eller snarare Klinte Järn & Redskapshandel, hade en dynamitkällare där man förvarade just dynamit och ammunition. Jag minns att jag tyckte att det var väldigt spännande när man fick följa med pappa dit någon gång.

Jag har letat efter den där källaren flera gånger sedan jag flyttade hit till Odvalds, men markerna har förändrats sedan barndomstiden och jag har inte hittat den och jag tror inte att den finns kvar, men jag har hittat en artikel från Gotlands Allehanda från 1932 som handlar om ”En stor sprängmedelsstöld i Klintehamn” ►Läs mer. Det måste ju ha varit på farfars tid, men jag har hört talas om att det långt senare varit en explosion i källaren och under mitt letande har jag faktiskt hittat resterna av en plåtskodd dörr, som det talas om i den där artikeln. Den låg alldeles bredvid ett stenröse. Den kanske är från dynamitkällaren? Jag kanske skulle ta och se om jag kan hitta den igen och ta med den hem som souvenir.

Här föreligger det ett visst beho av renovering

Det blev en riktigt skön promenad igår och i skogen var det precis lagom fruset i backen och när jag kom ut i Vallekvior var vägen torr och fin. Är vintern så här kan man verkligen stå ut med den.

Dagens ordspråk:
Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av.

Trevlig onsdag!

Thomasdagen

21 december, 202121 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Tänkt

Vi har ett par grader kallt och solsken den här tisdagsmorgonen den 21 december och 16.59 i dag inträffar årets vintersolstånd och nu kan det inte bli mörkare. Det märks väl inte på ett tag, men nu vänder det och våren nalkas så sakteliga. Genomlidet vi bara januari och februari och närmar oss mars, kan man börja gå och titta efter vintergäck, krokus, blåsippor och våriris och då känns det verkligen som om livet återvänder.

2 mars 2021 och massor av botanisk krokus

I Allnakku uppmärksammas också den här dagen: Tåmmen, Tomasdagen, sägs vara årets kortaste dag. Det är så mörkt att man börjar tvivla på att det kan bli sommar och sol igen.

Grattis på din namnsdag Thomas!

I dag blir det lite julpyssel hade jag tänkt. Tvättmaskinen är igång och jag ska städa och röja upp i tamburen och så ska jag lägga in sill och grava lax.

När det gäller dagens ordspråk, så vill jag påstå, att om man ska hugga veden från rot, så lär den nog värma fler än två gånger.