Det blev en ganska fin söndag igår och på förmiddagen tog jag mig en promenad. Man måste ju passa på när vädret och väglaget är skapligt och det var riktigt skönt ute, för det blåste nästan ingenting. Blött är det i skogen, men det hade varit -4º under natten, så det var ännu lite fruset i backen.
Väl hemma igen var det dags för lunch och sedan satt jag vid datorn ett tag och när jag satt där kollade jag upp dagens skrivförslag:
Det är en fråga som det är väldigt lätt för mig att svara på. Den bästa presenten jag någonsin fått är den lilla taxvalpen Ruff, som vi fick i julklapp av min faster och farbror någon gång på 50-talet. Efter att ha släpat hem alla tänkbara hundar från samhället och försökt övertala mina föräldrar att få behålla någon av dem, blev lyckan fullkomlig den där julaftonen.
Vi var ofta hos vår kusin Göran och lekte och familjen hade nog fått den här lilla valpen levererad i god tid före jul, så Görans mormor Hildur fick sitta upp på sin kammare med Ruff när vi var där, för att överraskningen inte skulle röjas.
Vi älskade Ruff allihop och kanske mest pappa, som varit så negativt inställd till att skaffa hund. Ruff sov i hans rum på nätterna och när pappa var borta och ringde hem för att kolla hur vi hade det var hans första fråga: ”Hur är det min min lille pojk?”
Söndagseftermiddagen/kvällen bestod av ett par avsnitt av ”River”, en serie på Britbox med Stellan Skarsgård och Nicola Walker i huvudrollerna och så ”Mästarnas Mästare” förstås.
”River”, Stellan Skarsgård, ser och hör avlidna personer och jag kände mig lite besläktad med honom i morse, för när jag vaknade låg Åke som vanligt bredvid mig i sängen. Jag förnimmer honom ofta där några sekunder just när jag vaknar, men i dag hörde jag honom också: ”Och du kan inte sova?”, sa han. Då var klockan kvart i åtta och det var dags att stiga upp.
Det var tur att jag kom ut ett tag igår, för i dag blir det nog en innedag. Det har börjat regna och så ska det visst hålla på den här måndagen
Livet efter 80 