Kategori: Dagligt skrivande/Dailyprompt

Dagligt skrivförslag

Vem var din mest inflytelserika lärare? Varför?

Visa alla svar

Här sitter hon, min fröken i småskolan, Helena Eklund. Vi gick i B-form vilket innebar att man går två klasser i samma klassrum. Det här är klass 1 och 2 och för min del är det klass 2 och jag sitter näst längt ut till höger i randig klänning och en stor vit rosett i håret. Här sitter vi på trappan till Baptistkapellet, för Klinteskolan var full, så vi fick gå de två första skolåren där. Först i 3:an och 4:an fick vi gå i den riktiga skolan.

Helena Eklund, ser du så snäll och rar hon ser ut? Visst var hon den lärare som betytt mest för mig, även om jag har haft många duktiga och omtyckta lärare efter henne, men det var hon som lade grunden, det var hon som lärde mig läsa, skriva och räkna och hon blev en väldigt betydelsefull person i mitt liv. Jag hade ju aldrig gått på dagis eller lekis, så det var hon som skolade in mig i livet utanför hemmets trygga gränser, för även om jag var ett rätt frimodigt barn, var det ett äventyr att börja skolan.

Komplimanger behöver man för att kunna hålla självförtroendet på en bra nivå. Jag har funderat länge på vilken av dem jag har fått, som kan ha varit den bästa och det är inte lätt.

Jag hade en make som var väldigt frikostig med komplimanger och i hans ögon var jag alltid ”en ung tös” hur gammal och skruttig jag än blev.

I jobbet fick jag väl en och annan komplimang, t e x när jag blev ombedd att åka till Finland och presentera företagets tjänster (på engelska). Det kändes verkligen som en stor komplimang, men där svek mig självförtroendet och jag tackade nej.

Spontana komplimanger ute på stan: ”Gud vilka snygga skor du har”, sa en kvinna på Bromma flygplats, ”var har du köpt dem? ” Jag svarade stolt:” I Skoboden i Visby!”

I Synsambutiken: ”Förlåt, men jag måste bara få säga att du är så snyggt klädd!” Jag hade en snäv mörkblå kjol, vit/ljusblå/mörkblå randig tröja och blåa sandaler. Tröjan har jag fortfarande kvar, men kjolen är urvuxen och kasserade sedan länge.

Jag försöker vara lite spontan jag också och ge komplimanger. Ser jag någon som är snyggt klädd, har snygga glasögon eller vackra örhängen, säger jag det, om det är läge och hitintills har jag alltid mötts av ett glatt leende och ett tack.

Senast beundrade jag en kontorists konstfullt målade naglar och talade om det för henne också. Hon blev riktigt glad och lika glad blev en kassörska som jag gav en komplimang för hennes fina glasögon.

Nu gör väl inte just bloggtorkan mig speciellt orolig, för den går nog över som vanligt, men när den slår till kan det ju vara lämpligt att använda sig av det dagliga skrivförslaget, en service som wp bjuder på. Egentligen har jag väl inte så mycket att oroa mig över, åtminstone inte för egen del, men jag kan ju ändå inte låta bli att reagera när jag ser nyhetssändingarna på tv och läser tidningarna. Det är en orolig tid vi lever i!

Oron i omvärlden, med Putin som en hotande figur där i öster, gör mig verkligen orolig. När ska det bli ett slut på kriget med Ukraina och kommer han att nöja sig med det?

Oron i Sverige, med stigande räntor och skenande priser på livsmedel, el och bränsle. För att inte tala om kriminaliteten som det verkar vara helt hopplöst att få bukt med.

Oron för egen del, när jag tänker på problemen inom sjuk- och åldringsvård. Att gotlänningarna ska tvingas åka till Stockholm för att få tandvård är ju helt barockt.

Eller ska man strunta i att oroa sig över allt elände som man ändå inte kan göra någonting åt och helt enkelt sticka huvudet i sanden? Det känns som den absolut enklaste utvägen.

Tittar jag ut verkar lördagsvädret också vara ganska eländigt med blåst och tjocka moln, men det är faktiskt hela fem plusgrader. Alltid kan man hitta något som är positivt! 👍

Trevlig lördag!