En tur till lasarettet

I dag har jag varit med om något för första gången, en röntgen med magnetkamera. Det är min läkare på vårdcentralen som vill göra en ordentligt utredning, för att kunna avgöra vad mina besvär med benen beror på.

Eva skjutsade mig, så jag slapp köra och det är jag tacksam för. Jag har ju hört att man kan uppleva det här som lite otäckt och kanske kan bli i behov av något lugnande, så det kändes bra att slippa köra själv. Nu var det inga problem alls för min del, men det kändes ändå tryggt att ha möjligheten. Medan jag var på röntgen åkte Eva och handlade. Allt gick snabbt och smidigt och hela utflykten tog bara 2½ timme.

Jag kom i god tid och fick komma in med en gång, klä av mig allt utom strumpor och trosor och så fick jag ta på mig en skjorta. Handväskan fick jag låsa in i ett skåp under tiden jag var inne på undersökningen. Det hela var ganska fort avklarat, ett fasligt oväsen var det, men jag låg ganska bekvämt och hade inga problem att ligga stilla.

Det var inte den här apparaten jag var utsatt för, den tillhör nog antikviterna och stod ute vid receptionen
När jag kom ner i entrén igen satte jag mig och tittade på fiskarna i akvariet ett tag medan jag väntade på Eva.
Det var ett tomt och ödsligt lasarett, visst kom det och gick lite folk då och då och rätt vad det var kom Eva också.

Nu har jag druckit kaffe och ätit en skiva rostat bröd. Normalt dricker jag aldrig förmiddagskaffe, men morgonkaffet blev ju så tidigt, så jag i dag kände mig i behov av det. Nu ska jag ta vara på gårdagens tvätt.

Trevlig lördag!