Lördagen fortsatte med gråväder precis som den började, så hoppet om lite sol kom på skam, men det var behagliga 12º och alldeles vindstilla, så efter lunch gick jag ut på en Klinterunda. Det ångrade jag inte alls, för det var riktigt behagligt ute och dessutom träffade jag på några bekanta, så jag fick mig ett par trevliga pratstunder.
Höstens färger är fantastiska och speciellt vildvinet imponerar och ännu finns det minsann blomsterprakt kvar. Afrikas blåa liljor tycks inte ha något emot gotländska hösttemperaturer, för de fortsätter att blomma, trots att vi är i slutet av oktober och den vackra rosen stod i ensamt majestät och lyste som en sol.
På kvällen hoppade jag över Så mycket bättre (det ser jag i efterhand så att jag kan spola förbi reklamen) och såg på De tre tenorerna på svt2 i stället.
Tänk så de kunde sjunga! De framträdde som grupp på de stora scenerna världen över mellan 1990 och 2003 och de blev ofattbart populära. De tjänade ofattbart mycket pengar och de gladde ofattbart många musik- och operaälskare.
Söndagen är lika grå som lördagen var och klart.se konstaterar helt krasst att ”idag lyser solen med sin frånvaro”. När jag vaknat låg jag länge och blängde på det svaga gryningsljuset som sipprade in genom springorna i persiennen, innan jag iddes vända mig om och kolla klockan. Den var nio 😱 och nu fick jag fart, eller fart är väl att ta i, men en timme senare var i alla fall morgonkaffet, söndagskrysset, badrumsbestyren och påklädningen avklarad och jag var redo att ta mig an dagen (och bloggen).
Trevlig söndag!
Livet efter 80 