Det ska bli ruskväder i dag med hårda vindar och regn, men nu på förmiddagen har det varit riktigt behagligt och när till och med solen visade sig kunde jag ju inte motstå att ta en Klinterunda. Jag ska inte påstå att det varit solsken, men man har kunnat ana att det finns en sol bakom alla moln och det får man väl vara nöjd med.
Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp måndagarna med en bild, så det får bli den här. En kombination av den gamla Elekronikaffären och spegelbilden av fd Nybergs Skor.
Vävstolarna intar Klintehamn – Först Klinte kläder och nu Elektronikaffärens båda lokaler
Förutom den sköna promenaden har jag anledning att vara glad över den tur i spel som jag haft den senaste tiden. Jag vann ju två Sverigelotter på nyårsbingot och den vinsten hämtade jag ut häromdagen och när jag skrapat de två nya lotterna hade jag vunnit 25:- på den ena.
I dag gick jag in på Konsum och bad att få byta ut den mot ett bättre exemplar. Killen i kassan kunde inte lämna någon garanti, men önskade lycka till och när jag kommit hem och skrapat den, visade det sig att jag vunnit 50:-. Det blir givetvis två nya lotter.
Dessutom hade jag 4 rätt plus ett tilläggsnummer på både lotto1 och lotto2 i lördags och vann 20:- och 21:-. Ingen vet hur det här slutar!!
Fast jag vet precis vad Åke skulle ha sagt: ”Jag är alltid vinnare, för jag spelar aldrig!” eller också hade han dragit till med: ”Man ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett!”
Dagens ordspråk: Låna inte av den rike och låna inte ut till den fattige.
Jag kom upp lite sent i dag, för jag vaknade till vid halvåttatiden och tyckte att det var för tidigt så här på en söndag, så jag snodde ett varv i sängen och somnade om och helt plötsligt var klockan nästan nio och då fick jag fart.
Tänk så skönt det är att kunna få sitta vid köksbordet och i lugn och ro få dricka morgonkaffet, bre sig en macka, ta ett glas juice och ögna lite på gårdagens korsord som ännu har några gluggar som ska fyllas i. Nu ska jag en vända i badrummet så att jag kan få klä mig och sen får vi se om det blir en förmiddags- eller en eftermiddagspromenad i dag. Jag har sett blåa gluggar mellan molnen och solen har också visat sig.
Igår hade vi ett par plusgrader, men tunga mörka moln låg som ett lock över oss och de såg ganska hotande ut, men de höll tätt i alla fall, så efter lunchen gick jag ut på en promenad och nu var jag trött på Valleskogen, så jag satte kursen söderut i stället.
När jag var barn och ungdom var det här huset en IOGT-lokal och huset byggdes 1899 för det ändamålet. HÄR har kusin Göran lagt ut en gammal bild av huset.
I det här huset sysselsattes och fostrades massor av klintebarn under många år av idealister från nykterhetsrörelsen och alla ungar var välkomna, barn till nykterister såväl som barn till fyllerister. Här var jag med och spelade barnteater, vi hade maskerader och påsk- och julfester och mycket annat. Klintehamns Föreläsningsförening, där mamma och pappa var medlemmar, utnyttjade också lokalen och här hörde jag forskaren Sten Bergman berätta om sina resor och här såg jag Ramido från Spanien dansa flamenco och hit fick man gå och se filmer. Jag har många härliga minnen därifrån.
Innan jag kom fram till huset vek jag av från Donnersgatan och in på Sicklingsvägen, där jag gick förbi gamla Klintehemmet, genom skogen och sedan via gamla järnvägsbanken fram till dammen eller viltvattnet, som det väl egentligen ska kallas.
En korallapel (tror jag att det är) på baksidan av gamla Klintehemmet. Trädet är ännu fullt av lysande gula små äpplen,Inte en fågel i sikte i viltvattnet
Jag måste nog ta och försöka använda mina stavar, som jag skaffade för länge sedan och aldrig använder, för jag känner att jag säckar ihop i ryggen när jag inte tänker på att sträcka på mig. Med stavarna kanske det blir lite lättare att räta upp sig. Tanken stärktes när jag mötte ett par bekanta i närheten av dammen. En av dem gick med stavar och hon sa att det var så bra.
Det var inte så mycket att se vid dammen och det var väldigt blött och lerigt där, så jag fortsatte på järnvägsbanken ut till Värsändevägen och gick sedan via den hem till Odvalds igen.
Vattnet kommer brusande uppifrån Mölner och ner genom vattenfallet i Jörgens trädgård.Ute på stora landsvägen igenHemma på Odvalds igen
Det var en rätt behaglig promenad, men visst var det skönt att komma in i värmen igen och koka sig en kopp kaffe. Sen la jag mig i soffan och slappade framför tv:n ett bra tag innan jag satte mig vid datorn ett tag, för att kolla upp fotona från min promenad och förbereda den här söndagens blogginlägg.
På kvällen såg jag givetvis Stjärnorna på slottet och jag tycker att det var ett trevligt avsnitt. Kjell Willhelmsson hade en hel del att berätta om sitt liv och drog en massa göteborgshistorier som fick till och med den tillknäppta Ernst Billgren att dra på smilbanden. Det verkar annars inte vara det lättaste.
Dagens ordspråk: Allt skulle bli bättre om det kunde göras två gånger.
Det har kommit ett tunt lager snö i natt igen, men det täcker inte ens gräset. Fast det har säkert ställt till det så att det har blivit halt på vägarna. Få se om jag vågar mig ut något i dag. Igår blev det en väldigt kort skogsrunda, för när jag väl gav mig av småregnade det, så det var inte trevligt alls.
När jag nu fick så lite motion igår satte jag igång och släpade runt möbler i vardagsrummet när jag kom hem. Julen plockade jag ju i stort sett bort på förmiddagen, men jag var sugen på en förändring.
Med soffan placerad så här kan jag ligga och se på tv. Det är ju så skönt att få sträcka ut sig, för även om fåtöljerna är sköna har jag en känsla av att jag sitter som en liten hög efter ett tag.Där låg jag så skönt igår kväll och såg en film på Netflix, Gloria Bell, hette den.
Fast när det var dags för På Spåret satte jag mig i en fåtölj. Då måste man ju vara lite skärpt om man ska hänga med. Gårdagens avsnitt var för övrigt ett rätt trist.
Vi har ju passerat ett årsskifte och inte för att jag vet när vi kan ha något årsmöte med SPF, men jag har i alla fall suttit och försökt skriva en årsberättelse över 2020 och den blev väldigt tunn. Fyra träffar har vi haft på hela 2020. Måtte vaccinationerna komma igång snart så att vi kan få planera lite för 2021, men det ser dystert ut och inte blev jag gladare när jag läste en debattartikel i DN i dag på morgonen.
Tvärtom! Den har rubriken Vaccineringen nästa katastrof i Sveriges coronahantering. Man befarar att med den tilldelning av vaccin som Sverige får nu, kommer det att ta tre år innan hela befolkningen är vaccinerad. Allt hänger på om och när EU godkänner AstraZenecas vaccin. Hoppet om min höstresa hänger verkligen på en skör tråd.
Dagens ordspråk: Ett brustet rep kan knytas ihop, men knuten känns alltid.
Förra veckan blev det inte av att jag var med och svarade på elisamatildas fredagsfrågor, men här kommer den här veckans i alla fall.
1. Vad lämnar du bakom dig i år?
Ett tråkigt 2020 som förstört i stort sett all social samvaro.
2. Hur vaknar du till lättast?
Ett glas juice, kaffe och en macka och dagens GA, sen är jag redo att möta dagen.
3. Vad är en sak du gör för att känna dig piggare?
Att gå ut och få frisk luft och få röra på mig ett tag gör att jag piggnar till.
4. När åker julpyntet ner?
I dag försvinner tomtarna och det juligaste ner i jullådan, men resten får vara kvar till Tjugondag Knut.
5. Vad hakar du ofta upp dig på?
Jag försöker ha överseende med både min egen och andras dumhet.
Så nu var det avklarat och nu ska jag ge mig på tomtarna. Den lilla bordsgranen som stått i hörnan vid soffan och lyst sedan advent ska släckas och plockas undan den också. Den kommer jag nog att sakna, för det har varit så mysigt med ljuset från den när man kommit upp på morgnarna och tittat in i vardagsrummet.
Sedan hoppas jag kunna gå ut på en promenad. Det är grått och mulet och ett par plusgrader, men det blåser inte och just nu regnar det i alla fall inte, så det kan nog vara ganska behagligt ute.
Dagens ordspråk: Det bästa med framtiden är att den kommer en dag i sänder.
I dag hissar jag den italienska flaggan, för i dag fyller min sicilianska svärson Claudio 65 år och det ska vi fira, även om allt firande i år görs med en viss försiktighet. Till att börja med är jag bjuden till Stenstugu på lunch tillsammans med enbart Eva och Claudio. Sönerna kommer senare.
Inte kunde jag väl tro att den där semesterresan 1979 skulle leda till att Eva skulle åka tillbaka till Sicilien och så småningom gifta sig med en sicilianare och bosätta sig där för gott. Jag kan verkligen varna för att ta med tonårsdöttrar till Italien. Men nu är de till min stora glädje här och Claudio säger att han trivs på Gotland och Stenstugu trots våra tråkiga vintrar.
Och August har namnsdag i dag. Det hette Åkes farfar. Tänk om han hade vetat att det nu bor italienare på gården.
Här sitter August tillsammans med Emma och de två äldsta barnen Amalia och Reinhold. Fotot är från 1880 ungefär.
Det har snöat/regnat på morgonen i dag, men nu ser det ut att lätta en aning och för en stund glimtade solen till några sekunder. Jag sov så gott i morse, trots att jag gick till sängs ganska tidigt igår kväll. Jag somnade med en gång, vaknade till vid femtiden, men somnade om igen och sov tills klockan var nästan nio och då upptäckte jag att det var ganska ljust ute. Nu hade det i och för sig kommit en aning snö, men jag tycker ändå att man börjar märka att dagarna blivit en liten, liten aning längre.
Dagens ordspråk: Den som blundar om dagen sover dåligt om natten.
Trettondedag Jul och den sista av alla julens helgdagar är det i dag. Nu dröjer det ändå till den 2 april och långfredagen innan de som jobbar får någon extra ledig dag. Oxveckorna är här!
Jag låter julen vara kvar lite till, men på fredag kommer jag nog att plocka bort det juligaste med final på onsdag i nästa vecka då det är Tjugondag Knut. Då ska hemmet återställas till normalt utseende. Det enda jag inte plockar bort ännu är utebelysningen. Den får vara kvar januari månad ut.
Det är en mörk och ruggig onsdag i dag med ett par plusgrader och SMHI varnar för både regn och snö. Det var tur att jag kom iväg ut på en promenad igår på förmiddagen, för då var det riktigt skönt ute. I dag blir det nog en innedag.
Solen visade sig till och med igår
När jag kom hem från min promenad satte jag mig och läste och sedan kom Eva hit en stund och när hon gått hamnade jag framför TV:n som vanligt.
Rapport från dumburken:
Igår kväll upptäckte jag att det fanns en andra säsong av Virgin River, en serie på Netfix, som jag tittade på för ett tag sedan. Är du sugen på en lättsmält kärlekshistoria med rätt roliga karaktärer, är det här serien för dig. Jag såg fem avsnitt på raken igår innan jag gav upp och gick till sängs. Härom kvällen satt jag och såg filmen Uppvaknanden (också på Netflix), en film med Robin Williams och Robert de Niro i huvudrollerna. Max von Südow medverkar också i en liten roll som en åldrad forskare. Jag tycker att filmen var väldigt bra!
Dr. Malcolm Sayer är en psykiatriker som experimenterar med medicineringen för att ge tillbaka livet till några patienter som befinner sig i ett katatoniskt tillstånd. Leonard är den första patienten som får den kontroversiella behandlingen och visar att den fungerar. Uppmuntrad av Leonards uppvaknande ger Sayer även medicin till de övriga patienterna och under några fantastiska sommarveckor vaknar hela avdelningen till liv igen.
Mycket tv-tittande blir det!
Dagens ordspråk: Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas.
Det är ganska grått den här trettondagsaftonen och det har kommit lite nysnö i natt, men inte så mycket att det täcker gräset. Det ser halt ut, så ska det bli någon promenad i dag får det nog bli i skogen.
Kommer du ihåg förr i tiden när man kunde gratulera till olika händelser genom att skicka telegram? Jag kom att tänka på det igår eftermiddag när jag skulle leta efter en sak och hamnade i en låda där pärmen med gamla telegram ligger. Där finns några vanliga telegram, men de flesta är lyxtelegram.
Om lyxtelegrammen kan man läsa i Wikipedia: Lyxtelegram var en särskild form av telegram använd vid gratulation eller kondoleans. Under åren 1912 till 1977 fanns möjlighet att via Telegrafverket, sedermera namnändrat till Televerket, få telegram utskrivna på en speciellt utformad blankett. Behållningen av denna verksamhet tillföll Nationalföreningen mot tuberkulos. Lyxtelegram kom att utgöra en kulturell företeelse då blanketternas bilder ofta skapades av kända konstnärer. Drygt 100 olika blanketter förekom. Totalt sändes mer än 140 miljoner lyxtelegram, och Nationalföreningen mot tuberkulos fick in 53 miljoner kronor. Initiativtagaren till lyxtelegrammen var grosshandlare Gustaf Hagberg i Göteborg.
Tänk så praktiskt det var, för hade man glömt någon högtidsdag och kom på det samma dag, kunde man sända ett telegram och vara säker på att det kom fram, för de levererades alltid omgående.
I min pärm finns det telegram från när och fjärran sända till vår bröllopsdag, när vi fyllde jämna år och när vi fick barn. Sedan finns det ett som jag klurat på ett tag. Det är sänt till Ingrid Svanborg 23 maj 1958 och det står bara Vi gratulerar! Familjen Sture Jönsson. Jag kan inte komma på något annat än att det måste varit när jag tog Realexamen.
Här är några av de 32 telegram vi fick när vi gifte oss:
Nu finns det visst en ny möjlighet om man skulle vilja skicka något liknande, men utan servicen att få det utburet samma dag, för nu skickas det med vanlig postgång eller e-post och då ser jag ingen vits med att betala 50:- för en sådan tjänst. Då kan man ju lika gärna köpa ett gratulationskort och skicka det själv.
Dagens ordspråk: Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna.
Förutom den sköna promenaden har jag anledning att vara glad över den tur i spel som jag haft den senaste tiden. Jag vann ju två Sverigelotter på nyårsbingot och den vinsten hämtade jag ut häromdagen och när jag skrapat de två nya lotterna hade jag vunnit 25:- på den ena.
Livet efter 80 