Jag sov länge i morse och vaknade inte till förrän klockan var nästan halvnio och trots att samvetet började skava låg jag kvar ett tag till och njöt av hur skönt det var i sängen. Jag kom till ro först vid halvtolv-tiden igår kväll, så jag behövde lite extra sömn.
För ett tag sen började jag se på en spansk serie på Netflix och igår kväll blev det många avsntt av Grand Hotel en serie som handlar om ett lyxhotell i den fiktiva orten Cantaloa i början av 1900-talet. Där styr änkan Teresa med järnhand och under sig har hon sina tre barn, en hotelldirektör och en stor mängd tjänstefolk.
Julio och AliciaTill hotellet kommer Julio, en ung man som letar efter sin syster, som ska ha arbetat på hotellet som hotellstäderska, men när han frågar efter henne visar det sig att hon har försvunnit. För att ta reda på vad som hänt systern tar Julio anställning som kypare. Han charmar Teresas ena dotter, Alicia, och får hjälp av henne i sitt sökande efter vad som hänt och kärlek uppstår. Det är en härlig såpa med massor av intriger och förvecklingar. Gillar man Downton Abbey, Falcon Crest och liknande serier är den perfekt. Och det finns hela 66 avsnitt. Igår kväll såg jag färdigt säsong 1, så 14 avsnitt är avklarade.
Det har varit en ganska solig och varm söndagsförmiddag. Det är faktiskt hela 17º och det är ju inte så illa så här i början av oktober. SMHI påstår att det ska bli regn i eftermiddag, men vi får väl se hur det blir med det.
Jag ska i alla fall åka upp till Stenstugu och gratulera äldste barnbarnet Gaetano som fyller år i morgon. Mamma Eva skulle ordna kaffekalas i salen till hans ära.
Ännu blommar begonian i kökshörnet vackert
Dagens ordspråk: Knyter du näven så hårt att det inte kommer något ur den, så kommer det inte heller något i den.
Det är en grå och mulen lördagsförmiddag och jag hade bestämt mig för städning i dag, eftersom den inte blev av igår, men så fastnade jag i köket, för jag fick se att skotten av palettblad, som jag fick från Ingamay i Örebro hade rotat sig. Så först tömde jag köksfönstret på rangliga mårbackapellisar och sedan putsade jag av rutorna, gick ut i förrådet och hämta krukor och jord och så planterade jag skotten. Ingamay var frikostig, så nu har jag sex krukor med palettblad tillsammans med de tre krukorna med plantor av skvättiväg.
Igår skrev jag ju att jag skulle ut på äventyr och det innebar att jag tog mig en tur till Visby och träffade Ann-Marie och Baxter. Det var ganska soligt och fint väder på morgonen och vi planerade en promenad på Hällarna. Ann-Marie hade köpt räkmackor och vi satt på en helt fantastisk inglasad balkong och tittade ut över omgivningarna och åt och pratade. Efterhand mulnade det till, så vi ändrade i planeringen och tog en promenad i närheten i stället.
Utsikten från fjärde våningen på Stora Törnekvior
Vi gick inte så långt, för jag ville inte överanstränga mig och det var nog en lagom tur, för jag kände ingenting av mina besvär i vänster ben när vi kom tillbaka och allt är ok i dag också.
Nu börjar det dra sig mot lunch och jag sitter och funderar på om jag ska ta bilen och åka till Kustgrillen och köpa vårrullar, som de har som dagens alternativ om man vill ha thaimat. Jag tror att jag gör det, för då får jag kanske lite extra energi, så jag orkar fortsätta den avbrutna städningen. Eller orkar, visst orkar jag, men det ska lust till också. 😉
Uppdaterat 13.05
Det blev thaimat i dag. Vegetariska vårrullar och efter att jag ätit mig mätt är hälften kvar, så det räcker till lunch i morgon också.
Fredag förmiddag och solen är framme i dag också. Det blåser lite, men det är trots allt ganska varmt. Jag ska på äventyr, men först ska jag klara av elisamatildas fredagsfrågor:
1. Vad retar du dig på när du går ut och äter?
Jag går sällan ut och äter och de gånger jag gör det är det nog ingenting speciellt jag retar mig på. Är bara maten vällagad och god och jag får bra service är jag nöjd.
2. Vad retar du dig på under tv-tittande?
Jag, som sitter ensam framför tv:n, väljer vilka kanaler jag vill se på och program som retar mig undviker jag.
3. Vad retar du dig på när det kommer till språk/grammatik?
Att journalister så ofta misshandlar svenskan. Man tycker att de borde vara proffs, men det verkar inte vara så.
4. Vad är något du retar upp dig på i hemmet?
Att det blir dammigt så väldigt fort.
5. Vad är något du gör som retar andra?
Jag säger och gör säkert saker som kan irritera andra, men dem är jag omedveten om, annars skulle jag göra något åt det.
Dagens ordspråk: Knepen är många, bara man förstår att bruka dem.
Vårt Odvaldsbibliotek har lånat ut Karins Sminoffs trejde bok om Janakippo till mig och eftersom den ska lämnas tillbaka snarast läste jag halva boken igår.
Jag tycker ju att hon är väldigt bra och det speciella sätt hon skriver på gör att det blir ett väldigt driv i texten. Att inte använda kommatecken gör att det blir korta kärnfulla meningar. I den tredje boken dör Bror och Janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig.
Ett kapitel fick mig att först skratta så att tårarna rann och sedan fortsatte de rinna ett bra tag till av saknad efter min egen eldare. Det var kapitlet om fadrens kärlek till pannan. Fadren, som annars var en väldigt elakt man, hade denna enda kärlek, värmepannan och han lärde Janakippo och bror att sköta den. Janakippo berättar:
Just nu var jag tacksam för de oändliga lektionerna i en vedpannas mystik. Rattar som skulle vridas två millimeter. Varken mer eller mindre. Spjäll som först skulle öppnas helt. Och efter trettiotvå sekunder stängas med en fjärdedel. Och sedan en fjärdedel till varannan minut tills draget var perfekt. Inte för snålt så att det blev skorsstensbrand. Men inte heller för kråkorna. Vi turades om min bror och jag. Att lyssna på fadren när han sjöng sin herres lov. I pannrummet var han aldrig arbetselak. Höjde inte ens rösten. Det sista han gjorde innan vi gick ut var att klappa pannan på plåten……
Jag hade en make som också älskade sin panna
Det räckte inte med sotarens regelbundna besök, här är det några kanaler i pannan som ska ses över och då var det bra att vara utrustad med pannlampa. Det var något som jag aldrig gjorde under de år som eldandet var på min lott. Under alla år jag var hemma skötte jag pannan utan några större problem. In med ved – ut med aska och den brann dygnet runt, visserligen med ett par skorstensbränder som följd, men de redde upp sig.
Sen började jag först plugga och sedan jobba och eldningen tog Åke över. Helt plötsligt blev en enkel syssla rena vetenskapen. Bosse installerade ackumulatortankar, så att man kunde braselda och att kolla alla manometrar och hålla koll på värmen i tankarna blev väldigt viktigt.
Under min tid som eldare använde jag en DN som tändmedel om det skulle råkat slockna i pannan, men nu dök det upp tjärved, tändved och andra sorters ved som skulle matas in i pannan vid vissa tillfällen. Jag vågade nästan inte lägga in en vedbit för gjorde jag det tog jag säkert fel sort. Är det inte typiskt hur karlar kan komplicera saker.
Här är maken nöjd och belåten och redo att lämna pannan för en stund
Ser du manometrarna på väggen? När alla tre stod på nästan 100º kom Åke triumferande in och rapporterade det. Jag hoppas att du känner kärleken till honom i min text och inte tycker att jag driver med honom.
Dagens ordspråk:
Göm när du har, så har du när du behöver.
Livet efter 80 