Carin Rodebjer

Inställda färjeförbindelser, en färja som gått på grund och kryssningsfartyg som inte kan angöra i Visby. Blåsten ställer verkligen till det! Jag hade funderingar på att försöka ligga ute och lyssna på Carin Rodebjer, men det var för kallt, så jag gick in igen och satte mig vid köksbordet i stället.

Carin Rodebjer från Klintehamn, har verkligen gjort sig ett namn i modevärlden och det var trevliga 90 minuter hon bjöd på. Det var roligt att höra henne berätta om sin barndom och uppväxt på gården vid Värsändekvior, om hästarna och om hur hon botaniserade på vinden bland mamma Ingrids säckar med mattrasor, som hon letade igenom och förvandlade till nya kläder. Det var där på vinden, som det började.

Och hon berättade om sin modemedvetna lärare Eva Armini, som betytt mycket för henne. Hon berättade om sin storasyster Gittan och vilken stor betydelse systern haft i hennes liv och hur enormt svårt det var när Gittan gick bort i bröstcancer.

Det var ett väldigt bra program och även om jag väl kanske är lite lokalpatriot tycker jag att du ska höra på det i efterhand, om du missade direktsändningen. Jag tycker att musiken också var bra och det var kul att hon tog med Vardasveisu.

Om jag känner henne? Det kan jag väl inte påstå, men jag känner hennes föräldrar och hennes bror har arrenderat marken på Stenstugu under många år.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Jävla Ålesund

Har du sett den norska serien Hemmaplan? Den finns på SvtPlay och nu går säsong 2 på Svt1. Egentligen borde ju ämnet inte alls intressera mig, det handlar nämligen om fotboll, men intrigen med de kvinnliga tränaren, som kommer till nedflyttningshotade laget Varg IL, och hennes kamp för att få laget på fötterna är mycket bra. Ett av Vargs ärkefiender är fotbollslaget Ålösund, av samtliga kallat för Jävla Ålesund.

Jag har varit på bussresor i Norge två gånger och när jag såg det här programmet satt jag och funderade över om jag kanske rent av har varit i Ålesund och ju mera jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag om att det nog var så. Det är ju tur att man har bloggen när minnet sviker, för 2012 var jag där och kunde konstatera att Ålesund ligger väldigt vackert och är en mycket fin stad. Vi gick runt i staden med en lokalguide som berättade om de vackra husen.

 

I dag är det en typisk svensk sommardag med blåst och moln som seglar fram i rasande fart över himlen. Solen bryter igen molnen då och då, men det är inte speciellt skönt ute, för det är bara 14,5º i skuggan.

Dagens ordspråk:
Den som inte tycker om någon är olyckligare än den som ingen tycker om.

Jämmer och elände – Kodjo Akolor

I dag fick jag en bekräftelse från Hemse Vårdcentral att jag är listad där nu. Det blir nog bra, för av broschyren framgår att de har tre distriktsläkare och fyra ST-läkare, så då måtte det väl finnas någon till mig om jag behöver hjälp. Fast jag behöver nog inte åka tillbaka för det jag trodde var borrelia, för även om man ännu kan se en färgskiftning i huden på knät, så har det bleknat. Däremot fick jag ett anfall av förmaksflimmer igår kväll och det är flera månader sedan sist. Jag som inbillade mig att jag var fri från det eländet!

Flimret drog igång vid tiotiden, men jag somnade när jag lagt mig, trots att det ofta är svårt att sova då, men vaknade klockan tre och kände att det ännu var väldigt oroligt i bröstet, så då gick jag upp och tog en extra tablett, sedan somnade jag om och när jag vaknade kändes det bra igen.

Jag funderar på om de här attackerna är en effekt av psykisk eller fysisk ansträngning? Igår kände jag en hel del stress när jag skulle möta främmande människor och försöka argumentera för varför de skulle gå i SPF och förra gången jag hade ett anfall var i april på kvällen efter bostadsrättsföreningens årsstämma där jag satt sekreterare, så det lutar väl åt att det är känslomässig stress som framkallar det. Eller också är det bara en ren slump? Genom åren har jag haft massor av teorier; att jag ätit för mycket eller för litet, druckit för lite vatten, druckit för mycket vin, druckit vin för ofta, ätit för mycket godis eller för lite frukt, sovit för lite, haft för roligt, haft för tråkigt mm mm i alla oändlighet.

I dag då? Jag har tagit det lugnt; beställt en minnesgåva till en avliden fd granne, letat fram en tipspromenad som vi ska ha på nästa SPF-möte och efter lunchen har jag legat i solstolen och lyssnat på Kodjo Akolor – programledare och komiker, en man som är totalt okänd för mig.

Det är bara 16-17 grader i dag och blåsigt och då är det idealiskt att ligga och sola. Det var jätteskönt i solstolen, men det blev inte så länge, för sedan drog molnen in och då blev det för kallt. Nu har jeansen åkt på igen och jag sitter vid datorn och hör på den sista delen av programmet, som inte är särskilt intressant. Det känns lite slarvigt hopkommet och det är svårt att hänga med i svängarna. Han säger att hans sommarprat ska handla om föräldrarnas resa till Sverige, men det tycker jag mig inte hört mycket om. Kan jag ha slumrat till? Det mesta av musiken är okänd för mig, men för den skull är den inte dålig, utan tvärt om riktigt njutbar.

Dagens ordspråk:
Man kan sola sig en hel dag i en varm tanke.

Onsdagen i Almedalsveckan

Vi hade tur med vädret i dag. Det var i och för sig lite blåsigt och svalt, men solen har lyst mest hela dagen. Nu börjar det mulna till, men nu är jag ju hemma, så det gör ingenting.

Det sägs att evenemangen i år har minskat jämfört med föregående år, men jag tyckte det var fullt med tält och seminarier över allt, för att inte tala om hur mycket folk som rörde sig i området.  Fast igår var det ju regnigt större delen av dagen, så det kanske fanns ett uppdämt behov i dag när vädergudarna var nådigare. I morse hade  dessutom Cinderella lagt till vid kryssningskajen, så det var massor av folk från den som spatserade förbi vårt tält på Cramérgatan. På båten var det dessutom  med ett stort gäng SPF:are från Gävle, så det blev många trevliga möten och utbyte av erfarenheter.
 

När klockan blev fem  packade vi ihop och när jag gick upp till busstationen för att åka hem, blev jag påmind om varför jag slutade jobba på Kupan. Attans vad jag hade ont i fötterna efter att ha stått 3½ timme på den hårda gatstenen! Det brände som eld under trampdynorna. Det var skönt att bussen skulle fortsätta till Burgsvik, så att jag fick åka hela vägen hem till Odvalds.

Dagens ordspråk:
Säg inte allt du tänker, men tänk på allt du säger.

Det var tur för…

…Anne Ramberg att det regnade i dag, för hade jag legat ute i solstolen för att fördriva 90 minuter tillsammans med henne hade jag stängt av radion ganska kvickt. Så himla tråkig hon var att höra på. Det var säkert väldigt viktigt och betydelsefullt allt hon pratade om med som sommarprat? Nej, då vill man inte lyssna på en föreläsning. Lite ursäktad är hon dock för sin goda musiksmak!

Ute skvalade regnet ner och vi har nog fått en 5-6 mm
Medan jag lyssnade på Anne bakade jag lite kakor

Den ena sorten blev lite för mycket gräddad och den andra för lite, så det jämnar ut sig. De slinker säkert ner.

Trevlig fortsättning på tisdagen!

Väderomslag

Solen var borta i morse – det fanns bara gråa moln på himlen och björkarna vajade lite deprimerat i vinden. Vad i alla sin dar! Vart tog sommaren vägen? Helagotland.se trumpetar ut att:
Nu kommer ruskvädret till Gotland och den heta sommaren är borta. Enligt SMHI är det smart att ladda med tröja och regnjacka.
Och jag som ska till Visby i morgon, för att representera SPF på Almedalsveckan. Vi måtte väl ändå ha ett tält, så att vi slipper stå ute och huka under ett paraply?

Shorts och linne såg inte ut att vara en lämplig  outfit för den här tisdagen, så ner med dem i tvättkorgen och så fram med jeansen, som hängt alldeles bortglömda i klädkammaren länge nu och en tröja med kort ärm kändes också som ett bra val.

När det nu är utlovat regn, så började jag dagen med att gå ut och putsa av gräsmattorna. Det fanns just inget gräs att klippa, men diverse ogräs. Det kom faktiskt att se riktigt bra ut när jag var färdig. Nu väntar jag bara på bevattningen ovanifrån.

Dagens ordspråk:
Ingenting är så lätt, att det inte kan bli svårt om det görs motvilligt.

Caroline Farberger

Nu är jag hemma igen efter dagens kubbmatch och i dag var vi sex stycken som var med. Det blev ett dam och ett herrlag och efter två omgångar stod det 1-1, så då slutade vi.

När jag kom hem lyssnade jag färdigt på dagens sommarpratare, för det var verkligen intressant att höra Caroline Farbergers historia om hur hon redan som barn upptäckte att hon drogs till det kvinnliga, trots att hon var en pojke som hette Carl. Bra musik spelade hon också. Bra musik, enligt min smak alltså!

Tänk så komplicerade vi människor är. Det är svårt att förstå hur det skulle kännas att inte riktigt veta om man är man eller kvinna. Hon har verkligen tur som har en fru som förstår henne och som stöttat henne under hela processen. Sen kanske jag tyckte att hela utläggningen om maktbalansen i näringslivet sett ur manligt och kvinnligt perspektiv blev lite långtråkigt att lyssna på. Hade jag legat i solstolen hade jag nog somnat till hennes ganska entoniga stämma.

Den stora pelargonen börjar blomma rikligt nu

Trevlig fortsättning på måndagen!