Jag gjorde processen kort….

…med Nicklas Lidström och hans sommarprat och jag visste det från början när jag la mig tillrätta i solstolen i skuggan under parasollet. Det är sällsynt att idrottsmän kan fånga mitt intresse i det här sammanhanget. Musiken? Om man använder Åkes vokabulär räcker det med ett ord –  kravallmusik.

Nej jag stängde av radion och gick in och funderade på vad jag skulle göra i stället i dag. Det blev en promenad genom skogen och ut på hamnen till Hamncaféet och där beställde jag kaffe och kladdkaka och satte mig ute i den svalkande blåsten.

Det var en riktigt god kladdkaka, men väldigt mäktig och gräddklicken var stor, så jag orkade inte äta upp riktigt alltihop.
Herr och fru Svan med sex små dunbollar

När jag gick hem fick jag se den här svanfamiljen och började att fota dem på långt håll med zoom, för jag var helt inställd på att de skulle simma iväg när jag kom närmare, men de var hur orädda som helst. Här står jag precis vid kanten ovanför dem och de bryr sig inte alls om mig.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Varm söndag….

…lär det ska bli och vi har redan (kl 10.30)  över 22º, så i dag lär man få hålla sig i skuggan. Jag har varit ute och vattnat alla krukor och luckrat lite i asterrabatten. Jag läste någonstans att luckring kan vara lika nyttigt som 10 mm regn. Tro´t de som vill!

Ha en skön söndag!

Jag hade ju utlovat lite bilder från gårdagen i Visby och här kommer ett gäng:

Hästgatan –  i dag, den 30 juni, startar Almedalsveckan

Sen vek jag av mot Klinten och nu kommer det en massa foton på vackra rosor, men jag lovar, det här är inte alla, det finns många, många fler.

Boulebanan på Södertorg

Dagens ordspråk:
Som bekant finns det vissa personer som när de fattat en ståndpunkt inte kan fatta något mer.

Lördagen i Visby

I morse bestämde jag mig för att åka till Visby. Jag hade ett ärende att uträtta och så ville jag hälsa på Krister och Thomas och få njuta en stund i deras vackra trädgård. Jag tog en buss mitt på dagen, så Jonas Hassen Khemiri, som var dagens sommarvärd fick klara sig utan mig.

Bussen gick tjugo över tolv, men jag gick hemifrån i god tid och gick in på Kupan och åt en sillsmörgås som lunch. Det är sååå gott och så fick jag en pratstund också. Det har varit en solig och fin dag med lite svala vindar på förmiddagen, men när jag kom till Visby var det riktigt varmt och nu kl 21.40 har vi ännu 23º. Det var annat igår kväll, då det kändes riktigt kyligt.

Krister och Thomas hade varit och plockat jordgubbar på förmiddagen, så jag kom verkligen i rättan tid och de var riktigt söta och goda. Krister satte på kaffet och efter en inspektionsrunda i trädgården satte vi oss ute och fikade, åt jordgubbar och pratade.

När jag lämnade dem hade jag gott om tid tills bussen hem till Klintehamn gick, så jag tog en promenad på Klinten och jag måste säga, att sällan har väl rosorna blommat som de gör i år. Jag tog många foton, men dem sparar jag tills i morgon.

Bussen var rätt full redan från busstationen och den körde ner till hamnen också och där blev den alldeles full, med många som inte fick några sittplatser. I morgon startar Almedalsveckan och det är väl en av anledningarna till att många reser hit nu.

När vi kom till Klintehamn gick jag till Kustgrillen och köpte med mig en Pad Thai hem och den har jag nu ätit till kvällsmat med ett glas vin till, medan jag har sett på några avsnitt av Tales of the City på Netflix.

Dagens ordspråk:
Stå på dig! Annars gör någon annan det.

Tony Irving

Så olika de här sommarvärdarna lägger upp sina program och det är väl det som är charmen med dem, man vet aldrig riktigt vad de kommer att bjuda på. I dag har jag lyssnat på Tony Irving, som pratade om Tony Irving och han gjorde det bra och på ett charmigt och underhållande sätt.

Sveriges Radio presenterar programmet så här:
Programmet handlar om de olika uniformer Tony Irving krängt på sig genom livet för att passa in. Nu plockar han fram dem ur garderoben, visar upp dem och berättar vad som format honom till den han är idag.

Tony växte upp på den engelska landsbygden i byn Ainsworth där prästen hade stor makt och där homosexualitet var olagligt. Som 17-åring gifte han sig med sin danspartner för att dölja sin homosexualitet och tillsammans flyttade de till Los Angeles. Men rollen som gift fungerade inte och efter det har det blivit många roller och uniformer.

– Jag är britt OCH svensk, invandrare, homosexuell, make, lärare, domare, dansare, kristen, chef och en total diva. Förbered er på att träffa mitt nakna jag i programmet, säger Tony Irving, som för övrigt inte alls heter Tony utan Spencer. En konkurs har också en avgörande betydelse för hans vägval i livet.

Jag tyckte bra om hans program där jag låg i solstolen och lyssnade. Han höll mig definitivt vaken och musiken var njutbar, med allt från Charlene – I´ve never been to me  via hans egen låt Skaka Rumpa i en samba till Arja Sajonmaa – Jag vill tacka livet.

Det var trevliga 90 minuter!

Vaffö gör de på detta viset?

Det soligt, varmt och skönt och jag har varit ute i soprummet och sprayat ättika på soptunnorna för att slippa fluglarver. Jag vet inte riktigt om det hjälper, men läste någonstans på nätet att det skulle funka. Vi har hämtning en gång i veckan nu på sommaren, men det blir ändå rätt äckligt efter några dagar.

Härom dagen pratade Eva om att det är så irriterande när folk sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobilen med högtalarfunktionen påslagen, så man tvingas lyssna på, inte bara den som sitter på bussen, utan även den de talar med.

Igår när jag var på vårdcentralen i Hemse var jag utsatt för samma sak. En äldre kvinna satt, med mobilen bekvämt liggande i knät, och pratade med en manlig bekant, högt och ljudligt så att samtliga i väntrummet kunde ta del av samtalet.  Vilket oskick!

Får jag ett samtal i offentlig miljö svarar jag bara om jag måste och är jag på en restaurang t ex och måste svara, går jag ut. Här satt hon och pratade om sina privata mellanhavanden som om det angick hela världen.

Hallå, här är jag!! Lyssna på mig, för det jag har att säga till Kalle är jätteviktigt och det måste sägas just nu, så att alla i bussen, eller i väntrummet får höra det. Det angår alla! Och vet Kalle om att högtalaren är på? Han kanske inte alls är intresserad av att hans tankar sprids till allmänheten. Vad säger GDPR om det här?

Vaffö gör de på detta viset? Det kan man verkligen fråga sig. Högtalarfunktionen är ett bra hjälpmedel många gånger, men i offentlig miljö borde den vara förbjuden. Vi har så många fiffiga förbud, så varför inte ett till. 🙂

 

Dagens ordspråk:
Den som är stark måste också vara snäll.

 

Borrelia?

I dag har jag inte lyssnat på Sommar i P1 för jag har haft annat för mig på eftermiddagen.

Jag fick ett fästingbett under vänster knä för några veckor sedan och rodnaden runt bettet har vuxit en hel del, så jag har varit oroligt för att jag fått borrelia. Fast jag hade det för några år sedan och det såg inte ut som det här, men när man kollar på hälsosidor på nätet verkar det som om symptomen på borrelia kan se väldigt olika ut.

I tisdag var jag på Vårdcentralen i Klintehamn och trodde att de hade dropin, men icke! De har ingen läkare alls nu på sommaren och därmed ingen dropin heller. Jag skulle boka en tid i Visby om jag ville få svar på vad det kunde vara.

I morse tyckte jag att det såg lite bättre ut, men när jag satt vi köksbordet och åt frukost kände jag mig lite avslagen och tog tempen och då hade jag lite feber, så då ringde jag till Hemse Vårdscentral och fick en tid där i dag.

Är det borrelia eller inte?

Njaa…. sa Hassan, tog ett kort av rodnaden och sprang och konsulterade några kollegor och de var alla överens om att det nog inte är borrelia utan en inflammation i huden. Kortisonkräm två gånger om dagen i en vecka – kom tillbaka om det inte är bra då, lät ordinationen. Nu har jag gjort vad jag kan och hoppas att Hassan har rätt.

Det är vackert
både ute och inne vid Hemse Vårdcentral, där jag nu har listat mig. Det är inte stor idé att vara listad i Klintehamn när man måste åka till Visby så fort man behöver hjälp med någonting. Så länge jag kör själv är det bättre att tillhöra Hemse, sen får jag se?

 

Nu har jag fikat, varit ute och stuckit ogräs i gräsmattan på framsidan och vattnat krukorna. Vi fick in lite åska över ön igår eftermiddag, som gav 5 mm och en 1 mm:s dusch i morse också, så rabatterna får vara nöjda med det.

Dagens ordspråk:
Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo där

Stina Wollter

Sommar i P1 har bara hållit på några dagar, men jag tror att jag på direkten ändå utnämner Stina Wollters en och en halv timme som det här årets bästa, viktigaste, känslosammaste, vackraste sommarprat.
Till och med musiken var njutbar!

Jag började lyssna liggande i skuggan i solstolen, för det är varmt i dag också, men efter en stund gick jag in och satte mig vid köksbordet i stället. Det kändes nästan respektlöst att ligga och slappa i solstolen medan hon berättade om sin syster Ylvas död och hur hon under fyra månader följde åttaåriga cancersjuka Maja tills hon dog.

Jag tog en promenadvända runt samhället på förmiddagen. Jag tänkte på Anders Hansens uppmaning i gårdagens sommarprogram om vikten av att vi rör på oss. Det är så vackert överallt och nu blommar rosorna något helt fantastiskt. Fotona är alla från Donnersgatan.

Dagens ordspråk:
En enda solstråle är nog att driva bort många skuggor.

Otäckt minne

En rubrik på Helagotland.se väckte otäcka minnen till liv:
Drunknande dör tyst och omgivna av badare

Det är ungefär 70 år sedan, men jag minns det ännu, den där dagen jag var med familjen och badade i Djupvik. Jag vet ju inte om det hände den dagen då det här fotot togs, men varje gång jag ser det tänker jag på händelsen.

Här sitter vi i Djupvik Tant Lisa och hennes son Roland och pappa och så jag och lillasyster Kerstin

Det blir fort djupt när man badar i Djupvik och jag var nybörjare på att simma och jag simmade rakt ut och när jag inte orkade simma längre skulle jag ställa mig upp, men då bottnade jag inte. Jag minns en kamp och sedan ingenting förrän jag vaknade till liv uppe på stranden. Pappa, eller mamma eller någon annan hade sett mig, men det var pappa som räddade mig. Hade jag inte blivit uppmärksammad, hade jag dött den dagen!