Månad: juni 2019

Jag gjorde processen kort….

av Ingrid, publicerad i Djur, Klintehamn, Sommar i P1 2019

…med Nicklas Lidström och hans sommarprat och jag visste det från början när jag la mig tillrätta i solstolen i skuggan under parasollet. Det är sällsynt att idrottsmän kan fånga mitt intresse i det här sammanhanget. Musiken? Om man använder Åkes vokabulär räcker det med ett ord –  kravallmusik.

Nej jag stängde av radion och gick in och funderade på vad jag skulle göra i stället i dag. Det blev en promenad genom skogen och ut på hamnen till Hamncaféet och där beställde jag kaffe och kladdkaka och satte mig ute i den svalkande blåsten.

Det var en riktigt god kladdkaka, men väldigt mäktig och gräddklicken var stor, så jag orkade inte äta upp riktigt alltihop.
Herr och fru Svan med sex små dunbollar

När jag gick hem fick jag se den här svanfamiljen och började att fota dem på långt håll med zoom, för jag var helt inställd på att de skulle simma iväg när jag kom närmare, men de var hur orädda som helst. Här står jag precis vid kanten ovanför dem och de bryr sig inte alls om mig.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Varm söndag….

av Ingrid, publicerad i Trädgård, Visby

…lär det ska bli och vi har redan (kl 10.30)  över 22º, så i dag lär man få hålla sig i skuggan. Jag har varit ute och vattnat alla krukor och luckrat lite i asterrabatten. Jag läste någonstans att luckring kan vara lika nyttigt som 10 mm regn. Tro´t de som vill!

Ha en skön söndag!

Jag hade ju utlovat lite bilder från gårdagen i Visby och här kommer ett gäng:

Hästgatan –  i dag, den 30 juni, startar Almedalsveckan

Sen vek jag av mot Klinten och nu kommer det en massa foton på vackra rosor, men jag lovar, det här är inte alla, det finns många, många fler.

Inbyggt i ringmuren, östra muren bakom dagens busstation, ligger Tjärkoket, troligen byggt vid 1200-talets mitt.
Boulebanan på Södertorg

Dagens ordspråk:
Som bekant finns det vissa personer som när de fattat en ståndpunkt inte kan fatta något mer.

Lördagen i Visby

av Ingrid, publicerad i Trädgård, Visby

I morse bestämde jag mig för att åka till Visby. Jag hade ett ärende att uträtta och så ville jag hälsa på Krister och Thomas och få njuta en stund i deras vackra trädgård. Jag tog en buss mitt på dagen, så Jonas Hassen Khemiri, som var dagens sommarvärd fick klara sig utan mig.

Bussen gick tjugo över tolv, men jag gick hemifrån i god tid och gick in på Kupan och åt en sillsmörgås som lunch. Det är sååå gott och så fick jag en pratstund också. Det har varit en solig och fin dag med lite svala vindar på förmiddagen, men när jag kom till Visby var det riktigt varmt och nu kl 21.40 har vi ännu 23º. Det var annat igår kväll, då det kändes riktigt kyligt.

Krister och Thomas hade varit och plockat jordgubbar på förmiddagen, så jag kom verkligen i rättan tid och de var riktigt söta och goda. Krister satte på kaffet och efter en inspektionsrunda i trädgården satte vi oss ute och fikade, åt jordgubbar och pratade.

När jag lämnade dem hade jag gott om tid tills bussen hem till Klintehamn gick, så jag tog en promenad på Klinten och jag måste säga, att sällan har väl rosorna blommat som de gör i år. Jag tog många foton, men dem sparar jag tills i morgon.

Bussen var rätt full redan från busstationen och den körde ner till hamnen också och där blev den alldeles full, med många som inte fick några sittplatser. I morgon startar Almedalsveckan och det är väl en av anledningarna till att många reser hit nu.

När vi kom till Klintehamn gick jag till Kustgrillen och köpte med mig en Pad Thai hem och den har jag nu ätit till kvällsmat med ett glas vin till, medan jag har sett på några avsnitt av Tales of the City på Netflix.

Dagens ordspråk:
Stå på dig! Annars gör någon annan det.

Tony Irving

av Ingrid, publicerad i Sommar i P1 2019

Så olika de här sommarvärdarna lägger upp sina program och det är väl det som är charmen med dem, man vet aldrig riktigt vad de kommer att bjuda på. I dag har jag lyssnat på Tony Irving, som pratade om Tony Irving och han gjorde det bra och på ett charmigt och underhållande sätt.

Sveriges Radio presenterar programmet så här:
Programmet handlar om de olika uniformer Tony Irving krängt på sig genom livet för att passa in. Nu plockar han fram dem ur garderoben, visar upp dem och berättar vad som format honom till den han är idag.

Tony växte upp på den engelska landsbygden i byn Ainsworth där prästen hade stor makt och där homosexualitet var olagligt. Som 17-åring gifte han sig med sin danspartner för att dölja sin homosexualitet och tillsammans flyttade de till Los Angeles. Men rollen som gift fungerade inte och efter det har det blivit många roller och uniformer.

– Jag är britt OCH svensk, invandrare, homosexuell, make, lärare, domare, dansare, kristen, chef och en total diva. Förbered er på att träffa mitt nakna jag i programmet, säger Tony Irving, som för övrigt inte alls heter Tony utan Spencer. En konkurs har också en avgörande betydelse för hans vägval i livet.

Jag tyckte bra om hans program där jag låg i solstolen och lyssnade. Han höll mig definitivt vaken och musiken var njutbar, med allt från Charlene – I´ve never been to me  via hans egen låt Skaka Rumpa i en samba till Arja Sajonmaa – Jag vill tacka livet.

Det var trevliga 90 minuter!

Vaffö gör de på detta viset?

av Ingrid, publicerad i Tyckt

Det soligt, varmt och skönt och jag har varit ute i soprummet och sprayat ättika på soptunnorna för att slippa fluglarver. Jag vet inte riktigt om det hjälper, men läste någonstans på nätet att det skulle funka. Vi har hämtning en gång i veckan nu på sommaren, men det blir ändå rätt äckligt efter några dagar.

Härom dagen pratade Eva om att det är så irriterande när folk sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobilen med högtalarfunktionen påslagen, så man tvingas lyssna på, inte bara den som sitter på bussen, utan även den de talar med.

Igår när jag var på vårdcentralen i Hemse var jag utsatt för samma sak. En äldre kvinna satt, med mobilen bekvämt liggande i knät, och pratade med en manlig bekant, högt och ljudligt så att samtliga i väntrummet kunde ta del av samtalet.  Vilket oskick!

Får jag ett samtal i offentlig miljö svarar jag bara om jag måste och är jag på en restaurang t ex och måste svara, går jag ut. Här satt hon och pratade om sina privata mellanhavanden som om det angick hela världen.

Hallå, här är jag!! Lyssna på mig, för det jag har att säga till Kalle är jätteviktigt och det måste sägas just nu, så att alla i bussen, eller i väntrummet får höra det. Det angår alla! Och vet Kalle om att högtalaren är på? Han kanske inte alls är intresserad av att hans tankar sprids till allmänheten. Vad säger GDPR om det här?

Vaffö gör de på detta viset? Det kan man verkligen fråga sig. Högtalarfunktionen är ett bra hjälpmedel många gånger, men i offentlig miljö borde den vara förbjuden. Vi har så många fiffiga förbud, så varför inte ett till. 🙂

 

Dagens ordspråk:
Den som är stark måste också vara snäll.