Margaretakaffe och Vera Vitali

En god vän föreslog att vi skulle träffas och dricka Margaretakaffe på Warfsholm i dag och jag hade ju bestämt mig för en promenad, så givetvis nappade jag på det. Warfsholm tur och retur är en alldeles lagom vända.
När klockan blev ett satte jag därför på P1 i mobilen och stoppade i hörlurarna i öronen, för jag ville lyssna lite på dagens sommarvärd, Vera Vitali, medan jag gick ut till ”Varvet”. Hon är ju helt fantastiskt bra i serien om Bonusfamiljen. Nu var hennes program nog mera lämpat för den som är mer intresserad av film och filmskapande än jag är. Så länge det handlade om hennes pappa, Leon Vitali och hans samarbete med Stanley Kubrick var det ganska intressant, men när hon senare kom in på sin egen karriär tappade jag koncentrationen. Musiken var ganska skaplig, men det hjälpte inte mycket. På min Fem i topp-lista hamnar hon inte.

IMAG1118

När mina bekanta dök upp stängde jag av radion och vi gick in och beställde kaffe. Jag är så förargad på mig själv att jag inte tog en bild på deras månstenar – på ett fat låg en stor hög av stenar, som vi närmare undersökning visade sig vara konstfullt utförda stora maränger – allt till minne av 50-årsdagen av människans första steg på månen. Vi köpte en som vi delade på och ja, den smakade som maränger smakar, men det var ett kreativt och roligt sätt att uppmärksamma den här dagen på tycker jag.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Grattis Margareta och Greta

Det är sol i dag också och alldeles vindstilla och det ser ut att bli en härlig dag. Få se om jag tar mig en promenad eller om jag bara häckar här hemma i trädgården. Sara lyckades inte ordna något regn igår och jag tror inte att Margareta kommer att göra det heller. Däremot ser det ut som om Johanna tänker ställa till med något i morgon. Vi får väl se?

img072

Margaretor har det funnits många i mitt liv och den viktigaste av dem alla var nog min älskade nalle, som följde mig i vått och torrt när jag var liten. Jag gjorde allt för Margareta och ett riktigt traumatisk minne är från när hon blev sjuk, men jag visste på råd. Jag tog med mig henne till distriktsläkarmottagningen och slog mig ner där i väntrummet och väntade på vår tur. Fru Stenberg, så kallades mottagningssköterskan, undrade varför jag satt där och när jag förklarat anledningen bad hon mig vänta lite och efter en stund blev vi inkallade till läkaren som noga undersökte Margareta och slutligen gav henne en spruta. Nu var jag lycklig igen och Margareta var botad!

Jag hade en Greta också som betydde en hel del! Moster Greta var gift med mammas bror och hos dem, på Birkagatan 10, bodde vi ofta när vi var i Stockholm. Moster Greta spelade piano och sjöng frikyrkosånger med en vacker sopran och bjöd på leverpastejsmörgåsar med inlagd gurka och morbror Olle bjöd på sockerdricka ut flaskor med patentkork. Tänk vilka detaljer man kan komma ihåg. En gång var de och hälsade på hos oss när vi bodde på Strands. Något som jag däremot inte har ett enda minne av, så det är tur att det här fotot finns kvar fortfarande.

Min syster Barbro, morbror Olla, jag, pappa och så moster Greta med min yngsta syster Kerstin i knät. Vilka enorma rosetter vi har alla tre!

Dagens ordspråk:
Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.