Sommar med Sissela Kyle

Visst är det varmt i dag, men det blåser ganska svala vindar så det är faktiskt rätt behagligt. På förmiddagen var jag lite social med en granne och efter lunchen satt jag ute i skuggan och löste korsord tills det var dags för Sissela Kyle och hennes Sommar i P1.

Jag tycker att hon var riktigt bra. Hon har varit sommarvärd många gånger och den här gången pratade hon om hur hon kan uppleva fenomenet att leva i flera åldrar och det tror jag inte hon är ensam om. Jag kan i alla fall känna igen mig i det hon berättar. Hon inledde med en dramatisk händelse där hon blev påkörd av en cyklist och jag känner igen mig där också. Jag är räddare för cyklister än för bilar. Bilarna hör och ser man, men cyklisterna kommer smygande så bedrägligt tyst. I allra bästa fall kommer det en liten pling, när de susar förbi. Och hon berättade om Benny Fredrikssons självmord och den ångest hon har för att hon inte ställde upp för sin vän. Han var Kulturhusets vd och anklagades för sin ledarstil och även för sextrakasserande, när #Metoo-rörelsen drog igång hösten 2017. Och hon berättade om sin mamma och hennes död. Det var ett intressant program med många ord och väldigt bra musik.

Jag låg på terrassen i skuggan under ett parasoll och tittade upp mot molnen som blev fler och fler. Det blåste nästan svalt, så när molnen växte till sig flyttade jag ut solstolen på gräsmattan en stund.

Igår blev det varken det ena eller det andra. Jag satt ute på terrassen på morgonen och det var alldeles tyst i området. Ingen gräsklippning, ingen på väg till eller ifrån tvättstugan, inte en enda bil och inte en enda människa syntes till. Till och med kajorna var försvunna. Så trist!

Jag gick och duschade och tvättad håret och sedan tog jag en buss till Visby, för jag hade ett ärende på Östercentrum och när det var avklarat och jag snurrat runt lite i butikerna utan att köpa något,  blev det favoritlunchen på Siesta innan jag åkte hem igen.

Dagens ordspråk:
Den som går efter sitt eget huvud får också stå på egna ben.