Gunilla Kindstrand

Nej, det gick inte att ligga ute i solstolen, för molnen blev för stora och svarta och solen hade inte en chans att värma upp mig och det var kanske tur att jag fick flytta in och lyssna på Gunilla Kindstrands sommarprogram. Hon hade en väldigt lugn och behaglig röst, som nog skulle kunnat vara lite sövande. Nu satt jag vid köksbordet och lyssnad till hennes berättelse om Hälsingland, hennes del av Sverige. I presentationen av programmet står att Gunilla Kindstrand gillar att renovera gamla hus och är en hejare på att slakta tuppar, men om det berättar hon inte ett ord. Hon berättar ingenting om sig själv. Så olika de här Sommar i P1 kan vara. Det finns något för absolut alla smakriktningar.

Nu fick vi i stället höra om hur Delsbos och Hälsinglands rykte genomgått stora förändringar sedan förra sekelskiftet. Från Sveriges skräck Kniv-Delsbo till 70-talets grönarevågare som gör att det bland äldre delsbobor finns en kvarvarande stockholmsdialekt från den tiden, som inte längre finns i Stockholm. Hon lyckas göra sin hembygd märkvärdigt intressant. Musiken var hennes musik och väl vald!

Nu har jag tagit på mig jeansen och ska gå ut på en promenad (optimist som jag är satte jag ju på mig shorts i morse), så att jag får lite motion i dag också.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Bebisar

”Vad ska du göra i dag?”, sa syster Kerstin när hon ringde i förmiddags. Då visste jag inte riktigt, men som vanligt löste det sig. Jag satte igång och planterade om pelargoniorna som står i köksfönstret. Det är lite halvmulet i dag, men varmt och skönt, så jag och pellisarna höll till ute på terrassen. En del var så långa och rangliga så jag beskar dem lite och vips fick jag nya skott. Det var bara att gå ut i förrådet och hämta flera krukor och mera jord och när jag ändå höll på beskar jag trädkaktusen också. Den hade fått så långa skott, så det var dags att klippa av dem, så nu har jag inte bara en orkidébebis att ta hand om utan också en hoper andra skott.

Nu är det 21º och ganska mulet, perfekt väder för en stund i solstolen efter lunchen. Få se om dagens sommarvärd, Gunilla Kindstrand, kan hålla mig vaken.

Och så ett varmt grattis till Kerstin och Kristina som är sist ut i källinggviku!

Dagens ordspråk:
Man ska inte stänga dörren så, att man inte kan öppna den igen.