Med Maria Borelius i blåsväder

Det är varmt i dag, 28º var det redan tidigt på förmiddagen, men det blåser väldigt otäckt och jag har suttit på terrassen och lyssnat på Maria Borelius sommarprat medan jag nästan varit orolig för att de stora björkarna som står en bit från vårt hus ska vräkas omkull eller brista i de hårda vindbyarna. Min stora pelargon har jag dragit in i skydd av väggen och så fick jag sätta ett buskstöd vid höstanemonerna för att de inte skulle brytas sönder.

I blåsväder var också Maria Borelius när hon lockades av Fredrich Reinfeldt att bli handelsminister. Hon tackade ja, något hon bittert fick ångra, för kort efter att hon tillträtt rotade pressen fram att hon på 90-talet anlitat svart arbetskraft och att hon inte betalat tv-licens. Drevet gick och hon fick avgå! Det var givetvis i det närmaste en katastrof, men hon reste sig och fann andra värden i livet än politik. Bland annat var hon under 5 år i Indien och arbetade för organisationen ”Hand in hand”, som arbetar mot fattigdom genom att stötta företagare med mikrolån. Och så brinner hon för hälsofrågor och har skrivit flera böcker i ämnet.

Hon var intressant att höra på och musiken var också bra och så klok hon var som spelade Maria Callas. Då gick det kalla kårar längs ryggraden trots värmen och jag fick en tår i ögonvrån.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Det okända

Brukar du se program av typen Det okända som går på TV4? Det gör inte jag. Jag tror helt enkelt inte på sånt och inbillar mig att allt vi inte kan förstå, trots allt har en förklaring. Att vi människor är olika känsliga är jag medveten om, så jag vill inte på något sätt förringa de upplevelser andra har.

Min farbror Knut sa alltid, att när han gått bort skulle han gå igen och spöka för oss. Var det så att vi plötsligt kände ett nyp i en tå eller någon annanstans kunde vi räkna med att det var han som var i farten.
Här står farbror Knut och på bänken sitter min syster Kerstin, mamma Runa och Krister. Farbror Knut samlade släkten en vacker sommardag på Lövängen i Ljugarn där han bjöd på middag. Vilket år kan det ha varit? 1977 kanske. Farbror Knut har varit borta i många år nu, han dog 1985, och jag måste säga att han varit ett väldigt lugnt spöke för inte har då jag upptäckt att han varit i farten.

Åke däremot finns här hos mig och varje morgon när jag vaknar är det några sekunder innan jag hunnit orientera mig, då jag är absolut säker på att han ligger bredvid mig i sängen. Vilken välsingelse att vi hann flytta innan han gick bort, annars hade jag fått sitta här totalt ensam. Jag kanske ska omvärdera det där med Det okända! 😉

Några sekunder varje morgon finns han här!

Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.