Jämmer och elände – Kodjo Akolor

I dag fick jag en bekräftelse från Hemse Vårdcentral att jag är listad där nu. Det blir nog bra, för av broschyren framgår att de har tre distriktsläkare och fyra ST-läkare, så då måtte det väl finnas någon till mig om jag behöver hjälp. Fast jag behöver nog inte åka tillbaka för det jag trodde var borrelia, för även om man ännu kan se en färgskiftning i huden på knät, så har det bleknat. Däremot fick jag ett anfall av förmaksflimmer igår kväll och det är flera månader sedan sist. Jag som inbillade mig att jag var fri från det eländet!

Flimret drog igång vid tiotiden, men jag somnade när jag lagt mig, trots att det ofta är svårt att sova då, men vaknade klockan tre och kände att det ännu var väldigt oroligt i bröstet, så då gick jag upp och tog en extra tablett, sedan somnade jag om och när jag vaknade kändes det bra igen.

Jag funderar på om de här attackerna är en effekt av psykisk eller fysisk ansträngning? Igår kände jag en hel del stress när jag skulle möta främmande människor och försöka argumentera för varför de skulle gå i SPF och förra gången jag hade ett anfall var i april på kvällen efter bostadsrättsföreningens årsstämma där jag satt sekreterare, så det lutar väl åt att det är känslomässig stress som framkallar det. Eller också är det bara en ren slump? Genom åren har jag haft massor av teorier; att jag ätit för mycket eller för litet, druckit för lite vatten, druckit för mycket vin, druckit vin för ofta, ätit för mycket godis eller för lite frukt, sovit för lite, haft för roligt, haft för tråkigt mm mm i alla oändlighet.

I dag då? Jag har tagit det lugnt; beställt en minnesgåva till en avliden fd granne, letat fram en tipspromenad som vi ska ha på nästa SPF-möte och efter lunchen har jag legat i solstolen och lyssnat på Kodjo Akolor – programledare och komiker, en man som är totalt okänd för mig.

Det är bara 16-17 grader i dag och blåsigt och då är det idealiskt att ligga och sola. Det var jätteskönt i solstolen, men det blev inte så länge, för sedan drog molnen in och då blev det för kallt. Nu har jeansen åkt på igen och jag sitter vid datorn och hör på den sista delen av programmet, som inte är särskilt intressant. Det känns lite slarvigt hopkommet och det är svårt att hänga med i svängarna. Han säger att hans sommarprat ska handla om föräldrarnas resa till Sverige, men det tycker jag mig inte hört mycket om. Kan jag ha slumrat till? Det mesta av musiken är okänd för mig, men för den skull är den inte dålig, utan tvärt om riktigt njutbar.

Dagens ordspråk:
Man kan sola sig en hel dag i en varm tanke.