Ola Serneke – Fröjel kyrka

Det var rätt mulet, men vindstilla och behagligt när jag la mig i solstolen för att lyssna på Ola Serneke, byggherre och entreprenör. Han började med att berätta att han går upp klockan 4,17 varje vardag bara för att han tycker om att vara uppe före alla andra och äga dagen, sen kom hans första musikstycke och redan där var jag ganska säker på att vi nog inte skulle bli några långvariga bekanta. Hade jag inte haft det så skönt där jag låg hade jag gjort slut med honom mycket tidigare än jag gjorde, för det var nästan osmakligt att han fick göra så mycket reklam för sig själv och sitt företag på skattefinansierad sändningstid och musikvalet fortsatte i samma stil som den börjat. Nej, jag stängde av radion och åkte till kyrkogårdarna och tittade till gravarna i stället.

På Klinte kyrkogård var det ok, men på graven i Fröjel hade nejlikorna blommat av totalt, så när jag kom tillbaka till Klinte åkte jag till Suderviljan och köpte två plantor snötörel. Jag åkte tillbaka hem för att hämta lite jord, som jag skulle ha till planteringen och då blev jag inbjuden till en granna på eftermiddagskaffe, men när det var urdrucket åkte jag tillbaka till Fröjel kyrkogård och satte en snötörel i varje låda.

Det var så putsat och fint på kyrkogården för nu pågår Gotland Chamber Music Festival och i morgon kväll klockan 19.30 är det konsert i Fröjel kyrka och då kommer Elin Rombo, Staffan Scheja och Anders Kjellberg-Nilsson dit. När jag åkte ifrån kyrkogården gick vår duktiga klockare ännu och putsade runt gravstenarna

Det är många evenemang i Fröjel kyrka på sommaren och det har blivit en hel liten skog med skyltar utanför kyrkogårdsmuren

Trevlig tisdagskväll!

Råitus och Emmas dag

Det var mulet i morse och det hade nog kommit några droppar regn under morgontimmarna, för det var väldigt blött ute, men nu skiner solen igen och det ser ut att bli en fin dag.

Nu är det inte bara fruntimmersvecka, utan i dag börjar dessutom rötmånaden, i Allnakku kallas dagen för Råitus dag. Råitu är  den tid på sommaren när det föds vanskapta kalvar och andra missfoster, köttet ruttnar, smöret härsknar, brödet möglar och mjölken surnar och vi drabbas av sommarsjuka (maginfluensa) och så ska vi ha det till den 23 augusti.

Förr var det vanligt med rötmånadshistorier i tidningarna, men jag tror inte att de förekommer så ofta numera. De fungerade nästan som aprilskämten, det gällde att försöka reda ut om de var sanna eller inte.

Namnsdag, den här näst sista dagen i fruntimmersveckan, har Emma och jag känner bara en med det namnet och egentligen känner jag inte till henne heller, för jag har aldrig träffat henne, men under årens lopp har jag tänkt mycket på henne och skrivit om henne flera gånger och det är Åkes farmor.

Här sitter Åkes farfar August med de äldsta barnen Amalia och Gustav och på verandan bakom dem står Emma. Fotot är från 1880 någon gång

År 1876 köpte Åkes farfar August och hans hustru Emma gården Stenstugu. August var skeppare och småbrukare och paret fick sju barn, den äldsta, Amalia, föddes 1877 och min svärfar Adolf, som var yngst i syskonskaran, 1894. 1897 dog August i Stockholm, där han också blev begravd, och Emma blev änka med alla de sju barnen att ta hand om och försörja. Det hade hon ju ingen möjlighet att klara, utan barnen ackorderades ut bland släktingar och andra bönder i bygden. 1908 dog hon, bara 53 år gammal. Det är svårt för oss moderna människor att föreställa oss hur det kan ha varit vid Stenstugu på den tiden. Det måste ha varit ett otroligt armod!

Emma ligger begravd på Fröjel kyrkogård och i graven bredvid ligger hennes son Gustav, som dog 1965. Han bodde på Stenstugu hela livet och blev aldrig gift.

Grattis till alla som heter Emma!

Dagens ordspråk:
Min dräng har också en dräng.