Solen lyser i dag också, men det är blåsigt som vanligt. Jag ska strax ge mig iväg ut på bygden och se om jag kan få justeringsmännen att godkänna protokollen jag skrivit.
Jag gjorde ju en lasagne igår och jag gjorde en stor form, så då passade jag på att bjuda Carina och Bosse på kvällsmat och då hade de med sig den här vackra tulpanbuketten.
Igår var det premiär på HBO av den andra delen av filmatiseringen av Elena Ferrantes Neapelkvartett och den hämtar sitt innehåll från boken Hennes nya namn. Jag har just läst boken (för andra gången), för jag hade glömt hur det gick efter det dramatiska slutet på Lila och Stefanos bröllop.
Jag såg två avsnitt på raken och det är en fantastisk serie. Speciellt en scen i slutet av andra avsnittet där Elena strosar runt i kvarteret i Neapel och betraktar folklivet är imponerande vackert fotograferad. Alltså, jag är ingen filmrecensent så jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig, men jag såg den här scenen om och om igen och när jag stängt av tv:n och skulle gå och lägga mig, loggade jag in på HBO på datorn och såg den en gång till och då tog jag skärmdumpar av några av de vackra ansiktena också. De är som skulpturer! Vilken känsla man förmedlar; alla gråtande och skrikande barn, mamman som halvt vansinnig av ilska rusar efter sitt barn och hotar att krossa alla ben han har i kroppen, kvinnor som skvallrar, grälar eller skrattar, män som gestikulerar och handlare som ropar ut sina varor…..
När hon betraktar folklivet inser Elena, att det är det här livet Lila vill undvika. Hon kan inte finna sig i att bli slagen och våldtagen av sin man och hon vill inte ha barn, för i och med en graviditet är kvinnan fast i slitet, armodet och eländet. Lila är en fri själ och låter sig inte underkastas. Stefano kan slå henne så mycket han vill, hon lär inte ge sig…
Det blir nog ett par avsnitt i dag också!
Dagens ordspråk:
Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.
Livet efter 80 