I lördagens GA kan man läsa under rubriken På gång i Region Gotland att Folkhälsomyndigheten rekommenderar två påfyllnadsdoser av covid-vaccin per år för personer från 80 år samt för boende på SÄBO och från och med i morgon, måndag den 27 februari, kan de som är födda 1943 och tidigare boka årets första påfyllnadsdos.
Kommer jag att göra det? Förmodligen! Fast det känns lite som att välja mellan pest och kolera. Jag vill ju inte bli sjuk i covid, men vad händer i kroppen när man sprutar in de här preparaten flera gånger om året? Fast jag har aldrig märkt några större biverkningar, så det ska väl gå bra den här gången också.
I dag är det någon enstaka plusgrad och det kommer snöbyar då och då. Det ser verkligen vintrigt ut! Man får hoppas att snön snart töar bort igen. Jag har tagit mig en söndagsdusch och fått på mig kläderna. Nu ska bara håret fönas så är jag redo att möta dagen.
…och välsmakande lunch på Stenstugu igår tillsammans med ”hela konkarongen” som Eva uttryckte det och det innebär att både Edoardo o Matilda och Gaetano var med.
När jag kom hem igen hamnade jag givetvis framför tv:n. Jag såg det sista avsnittet av en spansk serie på Netflix, Flickan i snön heter den och den är rätt spännande och senare på kvällen såg jag Hotell Romantik och Efter stängning. Hotell Romantik har jag sett ett avsnitt av förut och jag måste säga att jag inte riktigt kan bestämma mig för vad jag ska tycka. ”Vad är det för galningar som beter sig som de här pensionärerna gör?” eller ska jag tycka att de är beundransvärda som bjuder på sig själva. Någon form av exhibitionism måste de i alla fall lida av.
En av rubrikerna på Dagligt skrivande den här veckan är: Finns det något som du känner dig för gammal för att göra nuförtiden? och när jag ser hur de här 65/70-åringarna ”rejvar loss” i skogen, känner jag (med lite avund) att något sådant är jag nog för gammal för. Det är bara att inse att loppet är kört!
Igår kväll när jag gick ut i köket fick jag se att det hade snöat lite lätt under kvällen och snön ligger kvar i dag också, men vi får väl se hur långvarig den blir, för det är strålande solsken och nollgradigt den här måndagsförmiddagen. Jag har haft lite morgonpyssel vid datorn, men när jag är klar här hoppas jag kunna gå ut en stund. Jag får väl ta broddarna på för säkerhets skull.
Söndagen började ju rätt bra med nästan ingen blåst och lite solsken, men innan det var dags för mig att åka iväg hade det blivit allt dimmigare. Det kändes riktigt kyligt när jag gick ut till garaget, men solen lyste ännu lite svagt. På Stenstugu var båda barnbarnen hemma och Eva stod redo med maten.
Eva bjöd på en härlig svampgratinerad fläskytterfilé med potatisgratäng och bönor och efter maten fick jag hjälp av Gaetano med ett problem som jag kände att jag inte klarade av själv.
Eva satte på kaffet och när Gaetano var färdigt med det jag ville ha hjälp med – en uppdatering av hemsidan för Italiens vänner Gotland, satt vi kvar vid bordet, drack kaffe och åt pepparkakor och pratade en stund innan jag åkte hem. Dimman hade tätnat under eftermiddagen och jag ville åka innan det blev mörkt.
När jag kom hem låg dimman tät över Odvalds.
Väl hemma hamnade jag framför teven. Just nu ser jag den femte säsongen av The Crown, med Imelda Staunton i rollen som Drottning Elisabeth och igår såg jag de sista avsnitten. Jag tycker att den här femte säsongen är bra, men inte i klass med de föregående. Det är liksom inget flyt i den, utan de tio avsnitten känns nästan som separata filmer.
I dag är det måndag och det är en klassiskt grå novemberdag med 8º och svaga vindar. Jag tror att jag ska ge mig på bokhyllan i vardagsrummet i dag, men först av allt ska jag gå ut i förrådet och ”slakta” pelargoniorna och ta in dem så de inte riskerar att frysa. Det här milda vädret kan väl inte hålla på hur länge som helst?
Visst blev det en promenad till Stenstugu igår, för vädret var helt fantastisk. Solen sken från en klarblå himmel, det var 11º och när jag gav mig iväg strax efter halv tolv, var det dessutom nästan vindstilla, så mina bekymmer över frisyren och eventuellt behov av att ha något på huvudet var totalt onödiga.
Jag gick Värsende kvior, för det är den närmaste vägen till Stenstugu från OdvaldsTvå hästar fick jag se i en hage längs vägen och mitt emot Stenstugu gick det lamm
Så var jag framme efter en riktigt skön promenad och jag kom i god tid. Edoardo och hans Matilda var på plats och Gaetano också och Eva höll på med matlagning. Det är alltid lika trevligt att träffa barnbarnen och få prata med dem lite. Och att få äta tillsammans förstås. Det slår ju nästan allting och då smakar maten som bäst.
En härliga lasagne blev det som söndagslunch. Tack Eva!
Efter lasagnen fick vi äppelkaka och vaniljsås och sedan satt vi kvar runt bordet ganska länge och pratade innan Gaetano skjutsade mig hem. Jag skulle ju kunnat promenera förstås, men man ska ju inte förta sig. Det kan komma surt efter och 6009 steg var avklarade, så jag kände mig nöjd.
I dag är det måndag igen och dessutom Halloween, som alltid infaller den 31 oktober även i Sverige. Det är ganska mulet, men några solglimtar har jag sett i alla fall. Få se vad jag hittar på? Jag har börjat dagen med att sätta fart på tvättmaskinen och så borde jag nog gå ut och rensa bort kärleksörten som inte är någon större prydnad längre.
Och så kan jag rapportera från söndagens enkät på helagotland.se angående tidsomställningarna, att av 1320 röstande, så tyckte 86,36% att Sverige ska sluta med det.
Söndagsmorgonen började med riktigt mulet väder. När jag gick upp vid åttatiden var det ännu så mörkt att jag fick tända taklampan över köksbordet för att kunna se att lösa söndagskrysset, men vädret ordnade till sig och det blev en rätt solig dag, om än blåsig.
När jag var färdigt i badrummet och klätt mig satte jag mig i soffhörnan och umgicks med Krister Bark ett tag, för i dag var jag bjuden på lunch till Stenstugu, så jag behövde inte tänka på någon matlagning.
Eva bjöd på en härlig fiskgryta och hon hade gjort, så mycket, så jag fick en matlåda med mig hem också.Efterrätten blev en skäl med vindruvor och även av dem fick jag med mig några klasar hem. Tack Eva!
Vindruvorna växer i Evas Orangeri och den plantan satte jag 2004 när jag fick mitt lilla växthus och den har gett många söta goda vindruvsklasar genom åren. Det är kärnor i dem, men jag tuggar inte på dem, utan klämmer bara till och sväljer. Efter maten satt Eva och jag och pratade ett tag innan jag åkte hem till Odvalds igen, mätt och belåten och lätt till sinnes.
Igår eftermiddag när jag satte på teven fick jag se att C More sände Sällskapsresan och den kunde jag inte stå emot, trots att jag kan den utantill och bara sitter och väntar på de välkända replikerna. Den är nog det bästa Lasse Åberg har gjort och jag skrattar lika gott varje gång jag ser den.
Har man varit på några charterresor till Kanarieöarna känner man igen miljöerna och karaktärerna – allt från den dygnet runt onyktre Berra, till den koleriske Gösta och den ständigt fotograferande herr Storch. För att inte tala om reseledarna, jag har nog mött dem allihop.
Normalt har vi inte C More, men nu har vi blivit av med flera kanaler på grund av någon tvist, så då har vi fått några filmkanaler som kompensation.
Det var inte dåligt vad det regnade igår. Klart`s morgonprognos: regn, regn och ännu mera regn stämde väldigt bra, så den kunde de ha hållit fast vid, fast de vann kampen mot Smhi och Yr i alla fall med sina 8,2 mm, men det kom mycket mera. 31 mm tömde jag ur regnmätaren i morse och så mycket har vi inte fått på en gång förut under hela sommaren/hösten. Jag skulle ju köra upp till Stenstugu och fick beväpna mig med både stövlar, regnjacka och paraply för att kunna ta mig ut till bilen, för just då hällde det ner.
På Stenstugu var det lika välsmakande och trevligt som vanligt. Jag fick presenter från Sicilien: olivolja, balsamvinäger och parmesan, och så en blomma från äldsta barnbarnet och ett antal trisslotter, så nu får jag återuppta morgonskrapandet.
Ungsbakad torskryggEn gräddtårta på Gräddtårtans dag
När jag körde hem igen hade regnandet avtagit lite som tur var, så jag kunde ta mig in utan att bli alltför våt. På kväll satt jag och såg de två sista avsnitten av den nya Utvandrarna och jag tycker att den var riktigt bra och absolut sevärd, åtminstone om man låter bli att sitta och jämföra med sina minnen av den gamla upplagen.
I dag skiner solen igen och solstrålarna gör att de drypande våta buskarna och träden glittrar. Jag satt ute en stund och bara njöt av allt det vackra. Fast pelargoniorna ser inte ut att ha uppskattat regnet. Dem kan man nog skära ner och ta in för vinterförvaring nu, men det får vara tills det torkat upp lite.
Bloggvännen Carita tycker att vi ska uppmärksamma måndagarna med någon trevlig bild och det här får bli mitt bidrag för enligt Allnakku är det Fletne bullars dag den 3 oktober och jag hittade en bild på saffransbullar. (Det måste inte vara saffran i fletne bullar förstås, det går bra med vanliga vita också.)
Det är inte nödvändigt att äta så mycket bullar, men att kunna baka fletne, flätade, bullar är mycket viktigt. Den konsten är ett kulturarv som bör läras ut och föras vidare till barn och barnbarn, och inte bara flickorna.
På Gotland äter vi saffransbullar inte bara till jul, utan även så fort det är någon högtid eller fest: till dop, bröllop och begravning, till påsk och midsommar ska det serveras de här gula fletne läckerheterna.
….för 10 års sedan samlades vi på Fröjel kyrkogård och hade gravsättning av Åkes urna. Det är hemskt så fort tiden går! Jag var bjuden på lunch på Stenstugu i dag och innan jag åkte dit tog jag en sväng upp på kyrkogården med några tulpaner.
De kanske inte syns så väl på det här kortet, men bland påskliljor och svalört finns det penséer och här har de tagit sig riktigt bra trots kylan. Sämre var det på Klinte kyrkogård där någon, förmodligen ett rådjur, ätit upp det mesta av penséerna. En planta låg ute på gräsmattan och alla blommor och det mesta av bladen på de övriga var borta, kvar var bara en grön stubbe.
I dag var det premiärlunch för året i Orangeriet på Stenstugu och Eva bjöd på en härligt god porchetta, som är en italiensk kötträtt på fläskkarré eller fläsksida som man skär till en större och tunnare bit, fyller med vitlök, fänkål och rosmarin och sedan rullar ihop till en rulle som man ugnssteker. Mycket gott!
Igår eftermiddag satt jag och läste den första boken i Håkan Östlundhs trilogi om Profeten. Jag hade läst hälften innan dess och trodde att jag skulle läsa färdigt den, men vid fem-tiden gav jag mig och slog ihop boken. I dag tog jag de sista sidorna ute i solskenet och nu är det Evas tur att läsa den. Jag måste säga att det är en riktig bladvändare.
Jag hade funderingar på att köra upp på Klinteberget igår och vara med på Valborgsmässofirandet där, för det verkade som om de hade för avsikt att tända brasan, men jag fegade ur och satt hemma och såg på teve i stället. Efter Postkodmiljonären är det Lottodragning och jag hade lyckan med mig ännu en gång till och vann en liten slant. Sedan var det dags för Let´s Dance, som jag såg en del av. Jag börjar tröttna på dem måste jag säga. Jag har lite svårt för de båda programledarna som skruvat upp hysterin kring deltagarna och deras prestationer ett snäpp extra.
Nej, det blev Netflix och ett antal avsnitt av serien om den ”galna” (galen i en positiv betydelse) danska läraren Rita som fick stå för underhållningen tills det var dags för ett sent sänggående.
Tända brasan förresten! Jag vet inte vad de håller på med i Klintehamn, men igår brann det igen, bara en liten bit från huset som brann ner på nyårsafton, men den här gången var det ”bara” en vedbod som blev lågornas offer. Bostaden klarade sig.
Livet efter 80 