…och nu återstår det bara att föna till håret, sen är jag redo för dagens begivenhet – SPF:s påsklunch på Suderbys. Det blir en bra avslutning på 2023 års påskvecka, men ännu är det en stund tills vi ska åka.

Det är en ganska grå torsdag, men molnen har börjat lätta lite i alla fall. Fast det blåser!! Igår gick jag iväg till Suderviljan igen, för i höstas kastade jag mina väggamplar, för de hade blivit så fula efter många års användning. Det hade jag ju glömt bort totalt och inte förrän jag stod där med mina penséer redo för plantering och inte kunde hitta dem, kom jag ihåg det. Men Suderviljan kan man lite på, där fanns det nya att köpa. Nu hoppas jag att de här små penséerna ska trivas och växa till sig.
Så mycket mera blev det inte gjort igår, förutom att jag tog vara på lite tvätt, för jag känner ännu av tisdagens övningar, så jag tar det lite lugnt. Eter lunchen satte jag mig ute och läste en stund, men det blev inte så länge, för det blev för kallt i vindbyarna. Jag fick flytta in.
Just nu läser jag Kate Quinn´s bok Roskoden, en mastodont på 630 sidor. Boken handlar om tre kvinnor, Osla, Mab och Beth, som kallas till den hemlighetsfulla egendomen Bletchley Park mitt ute på den engelska landsbygden. Året är 1940 och där tränas de, tillsammans med Storbritanniens främsta hjärnor, för att knäcka de tyska militära koderna. Boken är väl ingen större litterär upplevelse, men lättsam underhållning för stunden och det behöver man ibland. Men den gjorde mig lite fundersam?

Mycket kändes så bekant i början och ändå inte, men efterhand kom jag på att jag för många år sedan, närmare bestämt 2012, såg en engelsk tv-serie som hette Bletchley Circle och även om den inte handlade om samma tjejer och serien utspelade sig på 50-talet, har personerna i tv-serien samma bakgrund som Osla, Bab och Beth, de har varit kodknäckare på Bletchley Park.
Trevlig torsdag!























