Fredagsstädning på en torsdag

Igår blev det fredagsstädning, trots att det bara var torsdag, men jag har lite annat mig för i dag. Förutom städningen så körde jag en maskin tvätt. Jag hade spanat in att torkvindan var ledig, så att jag skulle kunna hänga ut lakan och handdukar, men när tvättmaskinen väl gjort sitt, var den upptagen, så jag fick hänga alltihop inne och det går ju bra det också, speciellt nu när man kan ha badrumsfönstret öppet.

Till lunch åt jag persiljestuvade abborrfiléer från Åland, som jag fått av Bosse.

Eftersom jag motionerat inomhus på förmiddagen satte jag mig och läste ett tag efter lunchen, som blev rätt sen. Även om lägenheten inte är så stor tar det en stund att gå över den. Jag är rätt bra på att ”bara dammsuga av”, men igår var jag lite grundligare.

Nu har jag läst ut den första boken i Neshovtrilogin, den som heter Berlinerpopplarna och fått en förklaring till det konstiga namnet, fast jag tror inte att jag ska avslöja det 😉. Nästa bok i serien heter Eremitkräftorna och det ska bli spännande att se hur det kommer att gå för den konstiga syskonskaran, där man förlorat en far, men helt överraskande utökats med en halvbror.

Efter läsningen var det dags för eftermiddagskaffe och sedan vattnade jag rabatten. Dahliorna slokade betänkligt och såg väldigt törstiga ut. De är höga och rangliga och det blåste rätt mycket igår. Det är tur att jag inte har så mycket att hålla liv i, speciellt en sån här sommar. Sedan tog jag igen mig framför tv:n och så ringde Eva och pratade ett tag.

Jag vaknade vid två-tiden i natt av att jag frös, så jag tassade upp och hämtade en pläd och sedan somnade jag om igen och i dag kunde jag konstatera att det bara varit 10º någon gång fram på morgonsidan och jag hade vädringsluckan i sovrummet fullt öppen. Inte undra på att jag frös! I dag skiner solen och det ska bli varmt i helgen, upp mot 30º, så den där pläden kan jag nog lägga undan igen.

I dag väntar en tur till Hemse vårdcentral, jag återkommer till det…..

Trevlig fredag!

Det är inte lätt!

Det blev mulet väder i stort sett hela dagen igår, men inte kom det något regn att tala om. Det blev lite fuktigt på asfalten, men min plastslang från stupröret rullade bara ut sig någon decimeter och det var de enda tecknen på nederbörd.

Jag gick ut på en Klinterunda på förmiddagen. Var inne på apoteket och köpte en ny tub Decubal, som är så bra att smeta på läpparna och torrfläckar och sedan gick jag förbi och beundrade Kustgrillens planteringar.

På hemvägen svängde jag också in på Konsum och handlade lite. Det märks att skolorna börjat och semestrarna är slut, för jag tror inte att det var mer än tio bilar på parkeringen. Efter lunchen satt jag och läste ett tag tills det var dags att knäppa på tv:n. Jag roade mig med en serie på Netflix – Echoes, som handlar om två tvillingsystrar, Leni och Gina, som byter identitet varje gång de firar sina årsdagar. Lite rörigt!

Jag var lite förvånad över att det inte finns några valaffischer längs Donnersgatan och vid parkeringen utanför fd ICA, men man har tydligen koncentrerat sig på Torget där de hängde på alla lyktstolpar.

Från och med i dag kan man förtidsrösta, om man fått något röstkort alltså. Här har det inte kommit något i alla fall, men det gör inte mig någonting, jag räknar med att kunna gå till vallokalen den 11 september.

Nu gäller det bara att försöka bilda sig en uppfattning om vad man ska rösta på och det är inte lätt. Inte hjälper det mycket att titta på alla valaffischer och läsa reklambroschyrerna som ramlar in genom brevinkastet och inte hjälper det att valarbetare knackar dörr.

Ska man rösta som man alltid har gjort och kan ”mitt” parti i så fall få ordning på de missförhållanden som råder? Personalen inom åldringsvården går på knäna och det är ju något som jag tycker är väldigt oroande. Här har två hemtjänstföretag fått stänga ner verksamheten för att man inte får ta i personal. Och vi blir fler och fler som kommer att behöva hjälp och omsorg. Kriminaliteten ska vi bara inte tala om! Jag tyckte att min mamma var larvig som inte vågade gå hem ensam på kvällarna, men nu förstår jag henne.

Jag har gjort Valbarometern och det lutar åt att mina röster går till samma parti som jag brukar rösta på.

På valdagens kväll går filmatiseringen av den här boken på Rondo, fick jag se när jag passerade där på vägen hem. Den vill jag absolut se, för jag har läst Där kräftorna sjunger och boken är helt fantastisk. Vi får väl se om filmen lever upp till förväntningarna, men det är nog oftast så att boken är bäst!

Hur som helst så gillar jag att se film på bio, för det blir en helt annan upplevelse än när man sitter framför tv:n eller datorn.

I dag är det onsdag och GA:s Lyckokvadrat är avklarad och nu får vi se vad den här dagen har att bjuda på. Himlen är grå av täta moln, men om man ska rätta sig efter SMHI ska det inte bli regn i alla fall.

Trevlig onsdag!

Det var snabba ryck….

…igår när jag var i Visby. Jag kom fram till busstationen klockan tio och en kvart senare var jag hos polisen, där jag omgående fick min ansökan om id-kort behandlad, trots att jag hade en bokad tid först 10:30. Proceduren kände jag igen sedan tidigare, men den här gången fick man lämna fingeravtryck också och det har jag aldrig varit med om förut, så nu gäller det att hålla sig i skinnet. Polisen har mina fingeravtryck! Snabbt gick det hela, så 10:35 var jag tillbaka på Östercentrum igen. Valet stod nu mellan att ta en förmiddagsfika på Siesta eller att ta 10:50-bussen tillbaka till Klintehamn. Det blev det senare alternativet.

När jag kom hem var det dags för lunch och sedan satte jag mig ute och läste ett tag. Det var ett rätt behagligt måndagsväder, lite halvmulet och runt 20º, perfekt för uteläsning.

Det är alltid väldigt trevligt när vår husbibliotekarie dyker upp (Tack Yvette!) med en hel trave böcker, för det finns alltid några överraskningar med. Den här gången var det en bok av Björn Ranelid – Tyst i klassen, en av Shilpi Somaya Gowda – Den hemliga dottern, Bodil Jönssons – Tio tankar om tid, Jesper Huons – I väntan på talibanerna och sist men inte minste, en trilogi av Anne B Ragde. De två första är lästa och de var riktigt bra.

Just nu läser jag den här boken, eller det är rättare sagt tre böcker, eftersom trilogin av Anne B Ragde är samlad i en volym.

Trilogin handlar om en gammal släktgård, Neshov, och de tre bröderna Tor, Margido och Erlend. Tor är bonden på Neshov, Margido är begravningentreprenör och Erlend är konstnär. Jag har inte kommit så långt ännu, men den är verkligen lovande.

Jag har bland annat läst ett avsnitt om Tor som har haft mjölkkor, men gått över till att bli grisbonde i stället. Även om jag mest ägnade mig åt kor och kalvar och inte var så mycket i grishuset känner jag igen hans reaktioner och tankar när han försöker hjälpa en sugga att grisa och tar hand om de nyfödda små liven.

Åke ger en liten nasse extra mat

SMHI säger att det ska kunna bli regn i dag, men jag har för säkerhets skull varit ute en vända med vattenkannan. Det är 20º och det har varit ganska mulet på morgonen, men nu tittar solen fram. Vi får väl se vad det blir av den här dagen…..

Trevlig tisdag!

En dag i lättjans tecken

Jag hade svårt att somna igår kväll, för när jag väl kom i säng snurrande tankarna kring kvällens stämma med bostadsrättföreningen, som var en ganska katastrofal historia. De som smet iväg efter förtäringen är bara att gratulera. Vi hade en ”proffsordförande” som stressade fram besluten i rask takt och efter en knapp halvtimme hade han klarat av dagordningen och avslutade.

Åke brukade alltid säga att han inte kunde gå på auktioner, för där blev han tvungen att bestämma sig väldigt snabbt och lite så är det med mig också. Innan jag bestämt mig för att yttra mig var besluten klubbade, men när jag låg där i sängen och funderade över kvällen visste jag precis vad jag skulle ha sagt både då och då och då. Jag försökte ju dessutom följa med noga, för jag blev vald till protokollsjusterare.

Inte nog med att jag somnade sent, jag vaknade tidigt också och kunde konstatera att ännu en solskensdag randades. Jag gick upp i vanlig tid, åt frukost, vattnade blommor och startade en maskin tvätt och sedan gick jag ut och satte mig och läste. Det var precis på gränsen att det gick att sitta ute, för det blåste kallt emellanåt, men boken var så spännande att jag inte kunde sluta.

När det blev dags för lunch valde jag kålpudding och den här gången kokade jag potatis och gjorde en sås till den också. Jag hängde tvätten och när jag ätit gick jag ut och fortsatte att läsa tills boken var slut och nu väntar den sista i trilogin, men den ska jag nog vänta med några dagar, om jag kan alltså, för jag vill ju så gärna få veta hur det ska gå för Profeten i fortsättningen.

Dagens ordspråk:
Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Trevlig torsdag!

Attans också!

Det gick inte speciellt bra för mig igår, varken i Visby eller sedan när jag kom hem. Bussen anlände i rätt tid till busstationen och glad i hågen marscherade jag iväg till Wisby tandvård på Adelsgatan, för en träff med en tandhygienist. På Wisby tandvård heter många av tandläkarna och hygienisterna Anna och dagens Anna var en ny och positiv bekantskap.

Tyvärr hittade hon något skumt under kanten på en krona och bokade in en tid för en kontroll hos en av tandläkarna, en annan Anna. Jag som inte har haft några problem på fler år nu! Förutom den där disken i käken som knakar och knäpper. Attans också!

När jag sedan stod i kassan och skulle betala och dividerade med receptionisten om den där tiden som skulle bokas in, kollade jag hur mycket klockan var och såg att jag missat 15:55-bussen till Klintehamn med ca två minuter och nu fick en hel timmes väntetid innan nästa skulle gå. Attans också!

Oturen fortsatte, för när jag kom hem strax före sex och skulle lägga in en annons för SPF om en vårfest vi ska ha i maj, gick det inte för att bokningssystemet på helagotland.se helt plötsligt inte godtog vårt namn, SPF Seniorerna Klinteorten och det var just Klinteorten som var problemet. Jag har ju lagt in hur många annonser som helst för Klinteorten under årens lopp och det har inte varit några problem förut. Jag försökte med olika webbläsare, men det hjälpte inte vilken jag än valde. Attans också!

När jag slog mig ner i tv-fåtöljen för kvällens underhållning upptäckte jag dessutom att jag har ont i nacken efter att ha legat i tandläkarstolen och böjt nacken bakåt för att kika på dataskärmen där Anna hade mina röntgenbilder. Så går det när man är för nyfiken. Attans också!

Man skulle kunna tro att det var fredagen den 13:de igår och inte en helt vanlig måndag den 25:te.

I dag är det tisdag och med hjälp av Voltaren på nacken och Alvedon i magen har jag tagit mig ur sängen i alla fall och är någorlunda igång. Den där annonseringen som strulade igår har jag fått hjälp med, så det mesta ordnar sig, men i dag får jag nog ta det lite lugnt.

Blir vädret någorlunda skaplig kanske man rent av kan sitta ute och läsa. Igår, när jag hade en timme att slå ihjäl medan jag väntade på bussen, gick jag in till Wessman & Pettersson och fick se att de har rea på Håkan Östlunds ”Profettrilogi”, som delvis utspelar sig på Gotland. Tre fina inbundna böcker för 199:- ! Det kunde jag ju inte stå emot.

Dagens ordspråk: Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta!

Trevlig tisdag!

Vårens första fjäril

I dag är det en helt fantastiskt härlig lördag med sol och elva plusgrader. På förmiddagen var jag och klippte mig och det känns jättebra att fått korta av håret lite. Det har varit alldeles för långt och fortsätter det att vara så här varmt kan man ju inte gå med mössa längre. Det har annars varit räddningen.

När jag kom hem var det dags för lunch och jag hade förberett den genom att ta fram en bit lax ur frysen, så att den skulle vara lagom upptinad tills jag kom hem. Laxen, ishavsröran och tomaterna tillsammans med potatis och morötter smakade jättebra. Och så lyxade jag till det med ett glas lättöl också!

Efter lunchen satte jag mig ute i solskenet och började läsa en av pocketböckerna jag fick i julklapp och jag hann bara ett par sidor, så kände jag igen mig och ännu mera bekant blev den när jag läste baksidestexten:

Det barnlösa paret Tom och Isabel Sherbourne tar anställning som fyrvaktare på en ensligt belägen ö en dagsresa från den australiensiska kusten. En morgon spolas en båt upp på stranden, där fyrvaktarparet finner ett levande spädbarn. De beslutar sig för att behålla flickan. Först när de återvänder till fastlandet inser paret vidden av sitt beslut.

Nu som storfilm, står det på framsidan av boken och den filmen har jag sett, så det var därför handlingen var så bekant. Det var ganska länge sedan, men filmen, med Alicia Wikander i den kvinnliga huvudrollen, var jättebra. Nu får jag jämföra filmen och boken så får vi se vilken som är bäst. Oftast tycker jag att boken vinner.

På hemvägen från frissan fick jag förresten se en citronfjäril, men den ville inte vara med på bild. Det är den första fjäril jag har sett i vår, så det är bra förutsättningar för en fin sommar. Hade det varit en mörk fjäril, hade det inte varit riktigt lika positivt. Om det finns något belägg för den här teorin vet jag inte, men så har jag lärt mig av mamma och pappa.

Dagens ordspråk:
Ju bättre en människa är desto mindre vet hon om det.

Trevlig lördag!

Man får leva på minnen / Seriemaraton

Det är en grå och blåsig söndag och det ska blir både regn och snö, så det lär bli en innedag. Det är tur att man har dator och teve att förströ sig med och så böcker förstås. Jag håller på med Kausgårds Morgonstjärnan och det är ingen bladvändare precis, men jag tar ett kapitel då och då.

I dag när jag knäppte på datorn kom jag att fundera på vilket år jag var i Puerto de la Cruz på Teneriffa och när jag kollade via Årskrönikorna visade det sig att det var i februari 2018 och då var jag borta i hela tre veckor. Det var första gången jag varit borta så länge, men jag trivdes väldigt bra och hotellet Pez Azul var toppen. Jag hade halvpension, så jag slapp gå ut på kvällarna och personalen i matsalen var jättetrevliga. De blev så glada när jag fotograferade dem och la ut det på facebook.

Utsikten från min balkong

Det var inte sol varje dag under de där tre veckorna, men det var inte heller någon dag det inte gick att vara ute. Jag gick och jag gick varenda dag, upp och ner för backar och trappor, för Jag kunde ju inte få nog av all vacker växtlighet i parker och trädgårdar och jag kände nästan för varje dag att konditionen förbättrades. Jag åkte också på några heldagsutflykter, så att jag fick se lite mer av Teneriffa än bara Puerto de la Cruz. En sån resa skulle jag önska att jag fick göra en gång till!

Igår eftermiddag började jag se en ny serie på Netflix. En serie med det långa namnet The Woman in the House Across the Street from the Girl in the Window. Det är en miniserie på åtta halvtimmesavsnitt och jag såg fyra på eftermiddagen och resten på kvällen efter att jag sett Postkodmiljonären. Mello struntar jag i.

Serien handlar om Anna, som har förlorat sin dotter på ett förfärligt sätt och nu försöker hon glömma det genom att blanda vin och piller medan hon följer en attraktiv grannes varje rörelse. För inte nog med att dottern dött, Annas man har lämnat henne också.

Anna tar verkligen vindrickandet till en helt ny nivå (se så fullt glaset är, inga småskvättar där inte). Korkskruven är flitigt använd och på bordet står en stor skål där hon samlar vinkorkar.

En dag bevittnar hon ett mord hos grannen mittemot – eller det tror hon i alla fall…. Serien är lättsam och ganska roligt och upplösningen totalt oväntad.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.

Trevlig söndag!