Det är en solig och vacker söndag, men det är bara 5 plusgrader och det blåser, så speciellt skönt är det inte. Jag försökte sitta ute och läsa ett tag på förmiddagen, men fick ge upp för att det var för kallt.
Nu närmar vi oss påsk och går in i Stilla veckan och jag kan inte låta bli att tänka på gångna påskar. När jag var barn hade vi alltid fastrar och farbröder och kusin Göran på middag på påskafton. Vi barn skickades ut för att plocka blåsippor som mamma skulle ha att dekorera matbordet med och efter middagen blev det teater; mamma hade hjälpt oss tre systrar och Göran att träna in något litet skådespel som vi uppförde. Jag vet inte hur ofta det förekom, om det kanske bara var någon enstaka gång eller flera gånger, men jag minns hur roligt det var och vilken succé vi gjorde.
Och påskresorna förstås: Till Örnsköldsvik dit jag reste på egen hand påsken 1954 för att hälsa på faster Karin och farbror Pe och jag minns en påsk när vi var i Stockholm tillsammans med mamma och pappa. På långfredagen var det stört omöjligt att få tag i något att äta för allting var stängt. Till slut hittade pappa ett öppet taxifik där vi kunde få oss lite till livs.
Sedan jag blev vuxen har det också blivit några påskresor. Först och främst resan till Sicilien med hela familjen 1979. En påsk var Åke och jag i London, men vilket år det var minns jag inte, men jag jobbade ännu i alla fall och i april 2016 var jag på Cypern 14 dagar. Visserligen var påsken avklarad här då, men på Cypern var den senare, så jag hann fira två gånger det året.
Dagens ordspråk:
Ett gott skratt förlänger livet.
Ha en riktigt skön Palmsöndag!
Livet efter 80 