Onsdag i Stilla veckan kallas för Dymmelonsdag och det är ett välkänt begrepp, för det har vi alltid kallat den. Namnet kommer av att man nu går in i ett allvarligare skede i fastan och då dämpar man klangen på kyrkklockorna. I alla fall gjorde man det förr, men hur det är i dag vet jag faktiskt inte. Från början bytte man ut de vanliga stålkläpparna mot träkläppar, så kallade dymlingar, men det förekommer nog inte numera.
Det är en gråmulen onsdag, så det var tur att jag utnyttjade gårdagens vackra väder, för på förmiddagen satt jag ute och läste och efter lunch gick jag ut på en Klinterunda. När jag kom till Torget fick jag se att man satt ut ett påskris där. Jag satte mig på en bänk en stund och tittade på folklivet. Det var några som höll på med träden och jag trodde att de höll på med beskärning, men det visade sig att de höll på att ta ner julbelysningen.
Igår kväll fungerade tv:n precis som vanligt igen och jag tog en snabbrepris via playprogrammen och kollade både på Efter stängning och Bonde söker fru. Rätt man vann i Efter stängning tycker jag och gotlandsbonden kommer nog att få många brev från intresserade damer.
Jag ringde till Bosse igår kväll för att kolla läget och då var han vid stranden och hade just satt nät och i dag, när jag precis druckit morgonkaffet och skulle gå och klä mig, plingade det på dörren.
På långfredagen ska man äta fisk enligt vår tradition och i år blir det lax. Det var en jättefin och lagom stor lax och efter att jag delat upp den så blir det tre små kotletter som jag ska äta i dag och ett par filéer som jag först ska frysa in ett par dygn och sedan grava och den stora biten ska jag koka in och den ska vi äta på långfredagen. Tack Bosse!
Dagens ordspråk:
Man ska vänta det värsta och hoppas det bästa.
Trevlig dymmelonsdag!
Livet efter 80 