Och solen sken, men molnen seglade förbi och svalkade av mig då och då och det var ganska gott i solstolen, där jag låg och lyssnade på Lena Endre.
Lena Endre, dramatenskådespelare och regissör. På tv lärde vi känna henne år 1987 som expediten Ingrid Persson i Varuhuset, serien om Öhmans Varuhus som gick i 5 säsonger. Oj så spännande man tyckte att det var. Och så är det filmerna förstås, inte minst en helt gäng Wallander. Hon har också haft hedersuppdraget att läsa ”Ring klocka ring” från Skansen på nyårsafton.
Hur var nu hennes sommarprat? Inte speciellt roande faktiskt, om det är så att man vill bli road. Tänkvärt? Ja visst, om man nu orkar tänka när man ligger i en solstol och småslumrar i värmen. Jag stängde av strax efter två, så det blir givetvis 👎
Det är mulet i dag, men skapligt varmt i alla fall. Nu vid tolvtiden har vi nästan 20º. I morse fick jag det första myggbettet för året. Det var förmodligen tacken för att jag vattnade igår kväll. Det ska ju bli så varmt nu sägs det och det ser inte ut att vara något regn på gång, så jag tänkte att jag skulle ge rabatterna lite extravatten
I dag ville jag luckra upp jorden, så när jag ätit frukost beväpnade jag mig med en liten hacka och stack in högerarmen bland växtligheten. Då gick en mygga till angrepp. Det kliar som attan, så jag får nog ta och smörja med lite hydrocortison.
Sedan har jag varit ute med bilen en vända på förmiddagen. Först åkte jag och tittade till gravarna i Klinte och Fröjel och sedan var jag på Konsum och pantade två kassar med flaskor och burkar.
I Klinte kyrka var jag inne och tände ett par ljus för mamma och pappaFröjel kyrka med vackra buketter längs bänkraderna, sex på varje sida och jag tände ett par ljus här också.
Nu är det dags för lunch och sedan ska jag lyssna på Lena Endre. Kommer inte solen fram går det nog inte att lägga sig ute (med tanke på myggorna). Jag hoppas att det klarnar upp.
Dagens ordspråk: Fattig är inte den som har litet utan den som behöver mycket
Jag sov lite dåligt i natt trots att jag gick och la mig sent, eller var det kanske därför? Jag somnade vid halvtolv och vaknade igen redan halvtvå och var alldeles klarvaken. Det tog flera timmar och mycket snurrande och promenader för att dricka och gå på toa, innan jag somnade om.
Jag satt ute och åt frukost
På förmiddagen gick jag en promenad till Sicklings och på hemvägen träffade jag en bekant, så jag kom inte hem förrän det var dags för lunch och efter den gick jag till skogen och plockade ett mål blåbär och kom hem precis i rätt tid för att sätta på radion och ratta in Sommar i P1.
I dag var det Svante Lindqvist, musiker, författare, dramatiker, född i Malmberget, bosatt i Luleå. Han är riksspelman och fick i år Kungens medalj för framstående insatser som musiker och dramatiker. Han är också sedan drygt 40 år medlem i JP Nyströms, som turnerat runt om i världen med folkmusik från Norrbotten.
Nu är ju inte folkmusik något som jag är speciellt intresserad av, så jag kände inte alls till den här mannen, men jag har nog hört namnet. Han verkade vara rätt gemytlig och fick mig att skratta ett par gånger och han spelade hyfsad musik, så även om det här sommarpratet väl inte hörde till de bättre, så slipper han tumme ner, men han får inte heller tummen upp.
Jag låg i solstolen ett tag, men jag hade inte tagit fram parasollet, så det blev lite för varmt och efter ett tag gick jag in och hämtade min blåbärsportion, strödde på lite socker och hällde på grädde och sedan satte jag mig ute i skuggan och åt upp den medan jag lyssnade färdigt på Svante.
Så gott!
Dagens ordspråk: Ett erkänt misstag är ett gottgjort misstag
Mustafa Mohamed bjöd verkligen på ett spännande och trevligt sommarprogram i dag. Jag är ju lite skeptisk när det är idrottsprofiler som ska sommarprata, men han var väldigt bra. När han berättade om hur han, när han var fem år var ute och vaktade familjens getter, kom hem med dem och gick och la sig på golvet med kläderna på, för att sedan på morgonen bara resa sig upp och samla ihop getflocken och gå ut med dem igen, blev jag nästan rörd. Att tänka sig att han sedan hamnade i Sverige och blev svensk rekordinnehavare och firad landslagslöpare… Helt otroligt!
Det är populärt att tala om att man ”gjort en resa” men det har han om någon verkligen gjort. Hans mamma Hakima, hade träffat en svensk man vid namn Ramon Larsson och han hjälpte familjen att fly inbördeskriget i Somalia och ta sig till Sverige innan läget blev alltför kritiskt. De kom med på det sista ordinarie flyget från Mogadishu innan kriget bröt ut.
Ramon Larsson och hans familj tog hand om dem när de landade på Landvetter och de bosatte sig i Lysekil, där hans mamma fortfarande bor kvar. Han lärde sig snabbt svenska och efter åtta månader i Sverige började han i skolan i sjätte klass som den enda eleven som inte hade svenska som modersmål. Han talar för övrigt en utmärkt svenska. Han ville från början bli fotbollsspelare, som alla småkillar, men kom underfund med att det var löpningen som var hans styrka.
Han är gift med den tidigare landslagslöparen Hanna Karlsson och de har två barn och han avslutar med att säga att hans elva år i Somalia och trettio i Sverige gjort honom till världens lyckligaste man. Han lät så sympatisk och ödmjuk, så det var en ren fröjd att lyssna på honom och musiken var väldigt omsorgsfullt vald och helt i min smak, så givetvis får han 👍
Gräset är klippt, både på baksidan och framsidan och köks- och vardagsrumsfönsterna är putsade, så jag låg med gott samvete och njöt av programmet medan molnen seglade förbi. Ett tag blev de så många och täta att jag fick fälla ner parasollet, för att det blev för kallt, men de skingrades igen och solen gassade på.
Det ser ut att bli en solig och fin dag och så fort daggen torkat bort ska jag ut och klippa gräset. Det skulle väl egentligen gjorts till helgen, men det går nog lika bra i dag. Vardagsrumsfönstret behöver putsas också, det såg jag när jag fällde ner markisen.
Bloggvännen Carita tycker ju att vi ska förgylla måndagarna med en bild och i dag slår jag till med många bilder, men med liknande motiv. Igår, när jag var ute på samhället och motionerade, tog jag foton av några av de fina amplarna som sitter i lyktstolparna här i samhället.
Under 10 års tid har region Gotland varje sommar prytt vårt samhälle med de här amplarna och Suderviljan har skött om dem, men i år hade regionen inte råd med de ca 7000:- det kostar. Då beslutade föreningen Klintetraktens Framtid och Suderviljan att på eget initiativ sätta upp dem, till stor glädje för oss alla. Suderviljan sköter dem som vanligt och ser till att de är vattnade och fina.
Det här är inte alla amplarna, det finns några till som jag missade och några av fotona blev inte alls bra,
Dagens ordspråk: Erfarenhet utan lärdom är bättre än lärdom utan erfarenhet
Söndag och varmt, men lite småmulet då och då. Jag tog en klinterunda på förmiddagen och passerade Klinteskolan där det var avspärrningar överallt efter nattens illdåd. 22 fönsterutor har krossats och man har eldat bråte inomhus och fyllt skolan med rök och sot. Polisen efterlyser därför vittnen:
Behöver hjälp med iakttagelser i Klintehamn från igårkväll och under natten. Skadegörelser på skolan med många fönster krossade och man har tänt på nån soptunna så skolan rökfyllts. Även nån busskur är skadad i Klinte. Vill ha hjälp med att få in uppgifter om någon sett något misstänkt under gårkvällen och natten. Någon pratade om nåt ”moppegäng” som dragit runt Klinte? Allt av intresse vill jag ha, så skriver ungdomsutredaren Tryggve Karlsson på sin Facebooksida.
I eftermiddag har jag legat i solstolen under parasollet och lyssnat på dagens sommarvärd, Anna Takanen, skådespelare, regissör, författare och aktuell med debutromanen Sörjen. Hon blev också årets Sverigefinne 2019. Hon berättade med inlevelse om sin pappa Timo, som kom till Sverige som krigsbarn och om hur det är att vara dotter till ett krigsbarn.
Till Gotland kom det 600 barn från Finland åren 1941-1946, så de flesta i min ålder har nog haft någon finsk flicka eller pojken i sin klass. Jag hade två stycken, Tuula och Kyllikki. Tuulas finska föräldrar krävde att hon skulle åka tillbaka till Finland och jag minns ännu hur vi grät när vi tvingades att ta farväl av henne, men hennes gotländska föräldrar lyckades få tillbaka henne och hon fick fortsätta att vara min klasskamrat. Nu är Tuula sedan rätt många år borta och Kyllikki också.
Anna Takanen ville byta efternamn till ett svenskt, eftersom hon blev retad i skolan, men bestämde sig till slut för att behålla det finska. Det är tydligen många av krigsbarnen som bytte bort sina finska namn och inte ville förknippas med att vara en sån där. Anna berättade om en man som levt hela sitt liv utan att fru och barn kände till att han var en sån där, ett krigsbarn från Finland. Visst får Anna Takanen👍
Dagens ordspråk: Ingenting är så lätt att det inte kan bli svårt om det görs motvilligt.
I dag har jag verkligen haft en härlig lördag. Det har varit soligt och fint och i förmiddags kom Eva hit med lite handel och jag fick en pratstund med henne och sedan åkte jag till Visby.
Jag har länge tänkt att åka till stan och Krister har sagt att jag måste komma in, men jag är på något sätt handlingsförlamad och det blir ingenting av med mig. Jag går liksom och väntar på något obestämt och det räcker med tanken på att jag måste ta ut bilen, så tar det emot.
Igår fick jag en regelrätt inbjudan till Levander-Nyström Residence och givetvis tackade jag ja. Jag kom lite tidigt så vi började med att gå runt i trädgården och titta på odlingarna och alla vackra blommor och sedan försvann Krister in i köket.
Thomas är uppkopplad
Dags för en fräsch och god lunch
Efter lunchen gick Krister och jag ut på en promenad i Visby. Vi gick över Klinten, tog trapporna ner till Stora Torget och sedan till Botaniska trädgården.
Här demonstrerar Krister hur höga stockrosorna på Klinten kan bli.
Det är så vackert i ”Botan” nu och det var rätt mycket folk där, men inte så att det störde på något sätt. Sen fortsatte vi till Almedalen och ut på hamnen och sedan uppför backarna till Södertorg och så tillbaka till Söderhemsgatan för eftermiddagskaffe.
När jag kom hem satt en av mina grannar ute och läste, så jag stannade till och pratade med honom och sedan fastnade jag framför tv:n, därav det här sena inlägget. Nu är det läggdags och jag önskar en god natt och en skön söndag.