Halvfyra i morse var jag alldeles klarvaken och låg och funderade på en sak och kunde inte somna om. Jag var tvungen att gå upp och kolla riktigheten i min tankegång via datorn, men när det var klart, stängde jag av den igen och gick och la mig några timmar, men halvsju var jag uppe igen.
Det har varit en riktigt fin förmiddag med sol och härlig vårvärme och när frukosten var avklarad tog jag en titt ute i min lilla täppa innan jag satte igång med städning av sovrummet, men först skickade jag iväg en beställning på handel till Bosses Alltjänst.
Jag bytte sängkläder och startade tvättmaskinen, kastade ut mattorna och städade sovrummet ordentligt. Jag hade precis blivit färdig och stod och hängde tvätten när det plingade på dörren och där stod Bosse med två kassar mat. Vi pratade en stund och sedan plockade jag in varorna och swishade iväg betalningen för dem.
Jag hade ju ännu farten uppe, så jag tänkte att nu är det dags för lunch. Det fanns rester kvar från igår, ugnspannkaka, så det var kvickt avklarat. Då ringde Ann-Marie och samtidigt tittade jag på klockan – Va! Fem över elva och jag som inte brukar äta lunch förrän vid halvett-tiden. Vi fick oss ett gott skratt. Stiga upp så där tidigt om morgnarna ska jag inte göra i fortsättningen!
Solen har gått i moln, men vi satsar på att det ska klarna upp i eftermiddag, för då ska vi träffas på Klinteberget, ta en promenad, fika vid något av utemöblerna och få prata ett tag. Vi tar det säkra för det säkra och umgås utomhus även om vi tycker att vi är friska båda två.
Dagens ordspråk:
Bättre att spänna en båge än intet våga.
Livet efter 80 