Jag vaknade tidigt i morse och låg och funderade på att det nog skulle bli en mulen dag, för det var ännu så mörkt. Klockan var bara sex och trots att sängen var ganska behaglig gick jag upp, drog isär gardinerna och öppnade persiennerna och upptäckte att solen inte var uppe ännu, det var därför det såg ut att vara mulet. Nu skiner solen från en klarblå himmel, men det blåser. Det upptäckte jag när jag tog med mig min sista kopp kaffe och tänkte sitta ute och dricka det. Jag gick snabbt in igen.
Det blev ingen promenad igår, för Bosse ringde och erbjöd sig att byta till sommardäck på Golfen och det tackade jag givetvis inte nej till. Medan han gjorde det gick jag en sväng på gården och var inne och hälsade på Claudio, på säkerhetsavstånd givetvis.
När jag kom hem var det lagom kaffedags och sedan roade jag mig med de tre sista avsnitten av The Stranger, en ganska bra serie tycker jag.
Det var en insändare i GA idag som gav mig dåligt samvete. Någon hade suttit på parkeringen utanför Konsum och sett att den ena vithåriga 70-plussaren efter den andra ”helt obekymrat” gick in där och bland dem kan jag ha varit. Jag får nog sluta med sådant ofog!
Dagens ordspråk:
Varav hjärat är fullt, därom talar munnen.
Livet efter 80 