Månad: juli 2019

Det okända

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Tänkt

Brukar du se program av typen Det okända som går på TV4? Det gör inte jag. Jag tror helt enkelt inte på sånt och inbillar mig att allt vi inte kan förstå, trots allt har en förklaring. Att vi människor är olika känsliga är jag medveten om, så jag vill inte på något sätt förringa de upplevelser andra har.

Min farbror Knut sa alltid, att när han gått bort skulle han gå igen och spöka för oss. Var det så att vi plötsligt kände ett nyp i en tå eller någon annanstans kunde vi räkna med att det var han som var i farten.
Här står farbror Knut och på bänken sitter min syster Kerstin, mamma Runa och Krister. Farbror Knut samlade släkten en vacker sommardag på Lövängen i Ljugarn där han bjöd på middag. Vilket år kan det ha varit? 1977 kanske. Farbror Knut har varit borta i många år nu, han dog 1985, och jag måste säga att han varit ett väldigt lugnt spöke för inte har då jag upptäckt att han varit i farten.

Åke däremot finns här hos mig och varje morgon när jag vaknar är det några sekunder innan jag hunnit orientera mig, då jag är absolut säker på att han ligger bredvid mig i sängen. Vilken välsingelse att vi hann flytta innan han gick bort, annars hade jag fått sitta här totalt ensam. Jag kanske ska omvärdera det där med Det okända! 😉

Några sekunder varje morgon finns han här!

Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.

Sommar med Sissela Kyle

av Ingrid, publicerad i Sommar i P1 2019

Visst är det varmt i dag, men det blåser ganska svala vindar så det är faktiskt rätt behagligt. På förmiddagen var jag lite social med en granne och efter lunchen satt jag ute i skuggan och löste korsord tills det var dags för Sissela Kyle och hennes Sommar i P1.

Jag tycker att hon var riktigt bra. Hon har varit sommarvärd många gånger och den här gången pratade hon om hur hon kan uppleva fenomenet att leva i flera åldrar och det tror jag inte hon är ensam om. Jag kan i alla fall känna igen mig i det hon berättar. Hon inledde med en dramatisk händelse där hon blev påkörd av en cyklist och jag känner igen mig där också. Jag är räddare för cyklister än för bilar. Bilarna hör och ser man, men cyklisterna kommer smygande så bedrägligt tyst. I allra bästa fall kommer det en liten pling, när de susar förbi. Och hon berättade om Benny Fredrikssons självmord och den ångest hon har för att hon inte ställde upp för sin vän. Han var Kulturhusets vd och anklagades för sin ledarstil och även för sextrakasserande, när #Metoo-rörelsen drog igång hösten 2017. Och hon berättade om sin mamma och hennes död. Det var ett intressant program med många ord och väldigt bra musik.

Jag låg på terrassen i skuggan under ett parasoll och tittade upp mot molnen som blev fler och fler. Det blåste nästan svalt, så när molnen växte till sig flyttade jag ut solstolen på gräsmattan en stund.

Igår blev det varken det ena eller det andra. Jag satt ute på terrassen på morgonen och det var alldeles tyst i området. Ingen gräsklippning, ingen på väg till eller ifrån tvättstugan, inte en enda bil och inte en enda människa syntes till. Till och med kajorna var försvunna. Så trist!

Jag gick och duschade och tvättad håret och sedan tog jag en buss till Visby, för jag hade ett ärende på Östercentrum och när det var avklarat och jag snurrat runt lite i butikerna utan att köpa något,  blev det favoritlunchen på Siesta innan jag åkte hem igen.

Dagens ordspråk:
Den som går efter sitt eget huvud får också stå på egna ben.

Inte kan det väl vara jag?

av Ingrid, publicerad i Odvalds, Tänkt

Nu fick jag nästan dåligt samvete! Inte kan väl det vara jag som har tagit så mycket vatten så att man befarar en vattenläcka i Klintehamn?

 

2 kannor på de här rabatten
2 på min nysådda gräsplätt
3 på den här
3 på den här

Jag orkar inte bära en full kanna, så i varje är det cirka 10 liter. Jag bär vatten från köket, genom lägenheten och ut på baksidan. Det finns en slang utanför Lokalen, som jag skulle kunna använda, men eftersom det är bevattningsförbud är det uteslutet. 100 liter kan väl inte innebära en vattenläcka? Eller? Nu har jag i alla fall slutat vattna, så att jag underlättar läcksökningen.

(Vilka särskrivningar Regionen håller sig med!)

Trevlig fortsättning på kvällen!

Promenad till dammen

av Ingrid, publicerad i Promenader

Jag gick ner till dammen igår, för det är ett tag sedan jag var där senast. Jag tycker inte att vi har fått så mycket regn i sommar, men det är helt otroligt vad det är grönt och fint överallt.

Är det någon som vet vad de här är? Monica visste att det var såpnejliga!
En stockros är på rymmen ut genom häcken
Närbild
Ännu finns det blåklockor och prästkragar
Framme vid dammen

När jag skulle gå hem funderade jag på att gå över Lundgrens åkrar, men valde att gå ut i Värsende kvior och sedan hem den vägen. Det blev lite svettigt mot slutet och jag ångrade mitt beslut att ta jeans på mig, det var mulet, men med en ganska fuktig luft som nästan gjorde det tungt att andas. Antingen är man för varm eller för kall! Aldrig kan det bli lagom, men hem kom jag i alla fall.

Tröskning på gång
Vallmo
Det ser ut som om locket snart lättar
Det är inte mycket vatten vid Robbjens nu
Sommaren gå alldeles för fort

När jag kom hem höll en granne på att plantera blommor, så då blev det en trevlig pratstund och kaffet, som jag tänkt mig, hoppade jag över, för när jag kom in  var klockan nästan halvfem. Jag drack lite kall cider i stället och sedan lagade jag en god middag;  persiljestuvade morötter och en liten benfri kotlett stod på onsdagens meny. Det var riktigt gott!

Dagens ordspråk:
Eget beröm luktar illa.

Gunilla Kindstrand

av Ingrid, publicerad i Sommar i P1 2019

Nej, det gick inte att ligga ute i solstolen, för molnen blev för stora och svarta och solen hade inte en chans att värma upp mig och det var kanske tur att jag fick flytta in och lyssna på Gunilla Kindstrands sommarprogram. Hon hade en väldigt lugn och behaglig röst, som nog skulle kunnat vara lite sövande. Nu satt jag vid köksbordet och lyssnad till hennes berättelse om Hälsingland, hennes del av Sverige. I presentationen av programmet står att Gunilla Kindstrand gillar att renovera gamla hus och är en hejare på att slakta tuppar, men om det berättar hon inte ett ord. Hon berättar ingenting om sig själv. Så olika de här Sommar i P1 kan vara. Det finns något för absolut alla smakriktningar.

Nu fick vi i stället höra om hur Delsbos och Hälsinglands rykte genomgått stora förändringar sedan förra sekelskiftet. Från Sveriges skräck Kniv-Delsbo till 70-talets grönarevågare som gör att det bland äldre delsbobor finns en kvarvarande stockholmsdialekt från den tiden, som inte längre finns i Stockholm. Hon lyckas göra sin hembygd märkvärdigt intressant. Musiken var hennes musik och väl vald!

Nu har jag tagit på mig jeansen och ska gå ut på en promenad (optimist som jag är satte jag ju på mig shorts i morse), så att jag får lite motion i dag också.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Bebisar

av Ingrid, publicerad i Dagbok, Odvalds

”Vad ska du göra i dag?”, sa syster Kerstin när hon ringde i förmiddags. Då visste jag inte riktigt, men som vanligt löste det sig. Jag satte igång och planterade om pelargoniorna som står i köksfönstret. Det är lite halvmulet i dag, men varmt och skönt, så jag och pellisarna höll till ute på terrassen. En del var så långa och rangliga så jag beskar dem lite och vips fick jag nya skott. Det var bara att gå ut i förrådet och hämta flera krukor och mera jord och när jag ändå höll på beskar jag trädkaktusen också. Den hade fått så långa skott, så det var dags att klippa av dem, så nu har jag inte bara en orkidébebis att ta hand om utan också en hoper andra skott.

Nyplanterad den 13/6
Idag
Skott av doftpelargon
Skott av trädkaktusen
Mårbackaskott

Nu är det 21º och ganska mulet, perfekt väder för en stund i solstolen efter lunchen. Få se om dagens sommarvärd, Gunilla Kindstrand, kan hålla mig vaken.

Och så ett varmt grattis till Kerstin och Kristina som är sist ut i källinggviku!

Dagens ordspråk:
Man ska inte stänga dörren så, att man inte kan öppna den igen.

Ola Serneke – Fröjel kyrka

av Ingrid, publicerad i Sommar i P1 2019

Det var rätt mulet, men vindstilla och behagligt när jag la mig i solstolen för att lyssna på Ola Serneke, byggherre och entreprenör. Han började med att berätta att han går upp klockan 4,17 varje vardag bara för att han tycker om att vara uppe före alla andra och äga dagen, sen kom hans första musikstycke och redan där var jag ganska säker på att vi nog inte skulle bli några långvariga bekanta. Hade jag inte haft det så skönt där jag låg hade jag gjort slut med honom mycket tidigare än jag gjorde, för det var nästan osmakligt att han fick göra så mycket reklam för sig själv och sitt företag på skattefinansierad sändningstid och musikvalet fortsatte i samma stil som den börjat. Nej, jag stängde av radion och åkte till kyrkogårdarna och tittade till gravarna i stället.

På Klinte kyrkogård var det ok, men på graven i Fröjel hade nejlikorna blommat av totalt, så när jag kom tillbaka till Klinte åkte jag till Suderviljan och köpte två plantor snötörel. Jag åkte tillbaka hem för att hämta lite jord, som jag skulle ha till planteringen och då blev jag inbjuden till en granna på eftermiddagskaffe, men när det var urdrucket åkte jag tillbaka till Fröjel kyrkogård och satte en snötörel i varje låda.

Det var så putsat och fint på kyrkogården för nu pågår Gotland Chamber Music Festival och i morgon kväll klockan 19.30 är det konsert i Fröjel kyrka och då kommer Elin Rombo, Staffan Scheja och Anders Kjellberg-Nilsson dit. När jag åkte ifrån kyrkogården gick vår duktiga klockare ännu och putsade runt gravstenarna

Det är många evenemang i Fröjel kyrka på sommaren och det har blivit en hel liten skog med skyltar utanför kyrkogårdsmuren

Trevlig tisdagskväll!