Sommar med Anna Rosling Rönnlund

Det var nog tur för Anna Rosling Rönnlund att solen gick i moln och att det blev för kallt att ligga kvar i solstolen trots att jag hade en långärmad tröja, för hennes föreläsning hade jag nog somnat ifrån annars. Hon är duktig och väldigt engagerad och det är viktiga saker hon pratar om, men lite tråkigt ändå.

Anna är gift med Hans Roslings son Ola och tillsammans bildade de tre stiftelsen Gapminder och skrev boken ”Factfulness – Tio knep att förstå världen”. Boken gjorde Hans Rosling världsberömd. I början skrevs den i vi-form, men sedan krävde förlaget att den skulle skrivas med Hans Roslings röst. Anna försäkrade att det inte fanns någon dispyt dem emellan, men att man blundat för hennes insats. Det fanns en viss bitterhet i hennes röst när hon sa:
– Folk ville ha ett ensamt geni. Det passade perfekt med en lång, vit, äldre man.

Musiken var bedrövlig och bara några av dem njutbara, så hon platsar absolut inte på min Fem i topp-lista.

Över huvud taget tycker jag att det varit rätt dålig musik i de här programmen, men det kan ju bero att det är musik som är okänd för mig. Till vardags lyssnar jag ständigt på det vanliga skvalet i P4Gotland och all musik där består av de senaste schlagerlåtarna och vanlig populärmusik. Musiken jag tyckte om i ungdomen och under min uppväxt spelas inte så ofta varken här eller där. Jag vill höra lite Elvis, Beatles, Abba, Queen, The Platters och till och med en och annan dansbandslåt och operaaria kan gå an, i stället för den ”kravallmusik” som t ex Anna Rosling Rönnlund och många med henne haft med i sina program.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Pussludns dag

Attans så kylslaget det blev! Jag satt ute ett tag nu på förmiddagen och löste korsord, men när solen gick i moln blev det för kallt och när jag kollade termometern var det bara 17º och i natt har det bara varit. Vad är det för konstigt väder?

I Allnakku står det att vi firar Pussludns dag i dag.

En pusslude är en luden fjärilslarv. Barn som hittar pussludar brukar tycka att de är spännande, men de bör inte få röra vid dem, eftersom flera arter har nässelhår som orsakar klåda.
Jag har ett svagt minne från barndomen, att min ena syster, som hittat en pusslude, fick stora kliande märken på armarna efter att ha umgåtts med den. Så varningen är nog befogad!

Nu skiner solen igen. Undrar om jag hinner ut innan den går i moln igen?

Dagens ordspråk:
En fluga gör ingen sommar.

Minus 12º

Jag vaknade vid fem-tiden i morse av att det kliade hemskt på ena ankeln, på vänster arm och under hakan. Jag vet inte vem det är som har bitit mig, men kliandet har hållit på några dygn nu. Det var bara att gå upp och smörja med lite hydrokortison och ta en Zyrlex. Ute var det mulet, men inget regn tycktes vara i sikte. Jag la mig igen och somnade omgående, vaknade till så mycket att jag stängde av larmet som ringde halvåtta och fortsatte sova tills klockan var nästan nio.

Sen blev det fart på mig. Först morgonkaffe, dusch och hårtvätt, på med kläderna och så en kopp kaffe till och en frukostmacka. Kollade mobilen och fick se att ett ganska maffigt regnområde låg över norra Gotland och på radion pratade reportern om att regnet vräkte ner i Visby, men fortfarande inget regn här på Odvalds och när jag tittade efter en halvtimme senare hade regnområdet splittras och halkat förbi Klintehamn. Vi har ännu inte fått en droppe!

Svalt var det i alla fall, för vi hade bara 16º på förmiddagen, minus 12º alltså jämfört med igår och det kändes riktigt skönt ute. Under den här varma perioden har jag inte orkat tänka på att plocka fram strykjärnet, så det gjorde jag i dag. Inte för att det blir så mycket strykning numera, men hoppar man över det flera tvättomgångar i rad blir det ganska snart en liten hög och den tog jag hand om i förmiddags.

Efter lunch hoppade jag över sommarprataren  och åkte och handlade i stället. Jag ville passa på att göra det innan eftermiddagsruschen på Konsum, för då går det nästan inte att ta sig fram i butiken, där många hyllor gapade ganska tomma, men personalen jobbade för fullt med att fylla på. Det stod stora pallar med diverse varor överallt.

Jag tog det näst sista paketet med Våtservetter för baby, som är alldeles utmärkt även för en pensionär (och mycket billigare än dito för kvinns)  och småburkar med lättöl fanns det inga alls. Däremot åkte jag dit på två stora chokladkakor Frukt och Mandel. Jag som inte har ätit en enda godis på minst en månad har redan hunnit sätta i mig två rader och känner mig nästan lite lätt illamående. Jag får nog ta mig en kopp kaffe!

Dagens ordspråk:
En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

Fast jag brukar säga att två gånger är en gånggång. 🙂

Trevlig fortsättning på tisdagen!

Jodå, det blev kubb och Sommar i P1

Visst blev det kubb trots värmen,  vi pensionärer ger oss inte i första taget och vi spelade som vanligt två matcher med kaffepaus emellan. Match nummer två var fort avklarad, så vi blev sittande i skuggan och pratade ett tag efter den också.

När jag kom hem lyssnade jag på dagens sommarpratare, Eija Hetekivi Olsson, medan jag bar ut några kannor vatten. Jag hade tänkt att jag bara skulle lyssna en stund, men jag fastnade i hennes våld. Musiken hade de ungdomar hon handleder i skrivande valt och de hade gjort ett bra val tycker jag. Inte för att det var min musik precis, men den passade perfekt till hennes text.

Om du ska höra på henne, bli inte rädd och stäng inte av radion efter inledningen, för här är ett sommarprat av en helt annan kaliber än man hört förut i år, eller kanske någonsin. Hon svär och förbannar, använder massor av fula ord och hon är fantastiskt passionerad. Det är som en kulspruta skriver någon och visst är det så. Och det var väldigt befriande att höra någon som inte fjäskar för lyssnarna. Hon hamnar på Fem i topp-listan!

Trevlig måndagskväll!

Sista varma dagen

Det är varmt i dag också och jag har varit ute och vattnat krukor och lådor, för det behöver man göra varje dag när det är så här hett. I dag blåser det inte heller, så mina funderingar på gräsklippning skrinlade jag ganska snabbt. Det kan jag spara tills i morgon då det lär ska bli betydligt svalare. När jag var ute hade jag mobilen med också och tog några bilder.

 

Det är ju måndag och kubb i Sicklingsparken och vi får väl se om vi orkar spela något i dag. Om inte, kan vi ju alltid sitta i skuggan under ett träd och fika och prata.

Jag tittade på mitt inlägg från den 29 juli förra året och där hade jag lagt ut en bild på gräsmattan. Du milde tid så den såg ut!! Jag hade totalt glömt bort hur brunbränt det var. Det är mycket ogräs i den i år, men den är i alla fall grön, riktigt grön faktiskt.

Så här såg gräsmattan ut 29 juli förra året, trots att jag försökte leda ut vattnet från de få skurar vi fick. Det är nästan bara jord!
I år ser det helt annorlunda ut

Dagens ordspråk:
Man ska inte göra elefanter av myggor.

Söndag med Adam Pålsson

Odvalds 28 juli 2018: Det är 28° i skuggan och det blåser, men blåsten svalkar dåligt tycker jag. Så skrev jag förra året och jag skulle kunna skriva detsamma i dag. För det är ännu en varm dag och det gäller att passa på att njuta, för nu är det snart slut med högsommarvärme för den här gången. Skönt tycker en del, synd tycker andra.

På helagotland.se kan man läsa rubriker som:
Temperaturen rasar: 10 grader kallare väntas.
Kan detta vara sommarhettans sista dagar? Enligt SMHI försvinner åtminstone den extrema värmen, som veckoslutet gett i början av nästa vecka.

Jag låg ganska längei dag och sedan på förmiddagen hade jag ett besök av ordförande Irma och sedan hon gått hade jag lite pyssel vi datorn med annonsering och annat.

Efter lunchen har jag lyssnat på Adam Pålsson, skådespelare, som varit dagens sommarvärd. Jag gillar verkligen honom och nu senast har jag sett honom i rollen som Chippen i tv-serien Innan vi dör från 2017. Jag har sett den förut, men det var roligt att se den igen. Sen har jag sett honom i Torka aldrig tårar utan handskar och Bron. Jag tycker att hans sommarprogram var riktigt bra! Han berättade om när han höll på att bli skjuten, under en filminspelning då några poliser som missuppfattad situationen angrep honom med dragna vapen och hotade att skjuta honom. Nu dör jag, tänkte han! Och han berättade om sin passion för skådespeleri och film och om sin vänskap med Rickard Wolff. Hans program berörde mig och han spelade mestadels väldigt vacker och njutbar musik. Tack för det Adam!

Dagens ordspråk:
Blås inte på den eld som ändå brinner.

Med Maria Borelius i blåsväder

Det är varmt i dag, 28º var det redan tidigt på förmiddagen, men det blåser väldigt otäckt och jag har suttit på terrassen och lyssnat på Maria Borelius sommarprat medan jag nästan varit orolig för att de stora björkarna som står en bit från vårt hus ska vräkas omkull eller brista i de hårda vindbyarna. Min stora pelargon har jag dragit in i skydd av väggen och så fick jag sätta ett buskstöd vid höstanemonerna för att de inte skulle brytas sönder.

I blåsväder var också Maria Borelius när hon lockades av Fredrich Reinfeldt att bli handelsminister. Hon tackade ja, något hon bittert fick ångra, för kort efter att hon tillträtt rotade pressen fram att hon på 90-talet anlitat svart arbetskraft och att hon inte betalat tv-licens. Drevet gick och hon fick avgå! Det var givetvis i det närmaste en katastrof, men hon reste sig och fann andra värden i livet än politik. Bland annat var hon under 5 år i Indien och arbetade för organisationen ”Hand in hand”, som arbetar mot fattigdom genom att stötta företagare med mikrolån. Och så brinner hon för hälsofrågor och har skrivit flera böcker i ämnet.

Hon var intressant att höra på och musiken var också bra och så klok hon var som spelade Maria Callas. Då gick det kalla kårar längs ryggraden trots värmen och jag fick en tår i ögonvrån.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Det okända

Brukar du se program av typen Det okända som går på TV4? Det gör inte jag. Jag tror helt enkelt inte på sånt och inbillar mig att allt vi inte kan förstå, trots allt har en förklaring. Att vi människor är olika känsliga är jag medveten om, så jag vill inte på något sätt förringa de upplevelser andra har.

Min farbror Knut sa alltid, att när han gått bort skulle han gå igen och spöka för oss. Var det så att vi plötsligt kände ett nyp i en tå eller någon annanstans kunde vi räkna med att det var han som var i farten.
Här står farbror Knut och på bänken sitter min syster Kerstin, mamma Runa och Krister. Farbror Knut samlade släkten en vacker sommardag på Lövängen i Ljugarn där han bjöd på middag. Vilket år kan det ha varit? 1977 kanske. Farbror Knut har varit borta i många år nu, han dog 1985, och jag måste säga att han varit ett väldigt lugnt spöke för inte har då jag upptäckt att han varit i farten.

Åke däremot finns här hos mig och varje morgon när jag vaknar är det några sekunder innan jag hunnit orientera mig, då jag är absolut säker på att han ligger bredvid mig i sängen. Vilken välsingelse att vi hann flytta innan han gick bort, annars hade jag fått sitta här totalt ensam. Jag kanske ska omvärdera det där med Det okända! 😉

Några sekunder varje morgon finns han här!

Dagens ordspråk:
Det är bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det.