Vi hade två katter på Stenstugu när vi flyttade till Odvalds, Grållen och Svarten, bröder ur samma kull, uppvuxna tillsammans, men ändå så olika. Var och en hade sina speciella hyss.
Grållen gick ut och in genom vårt sovrumsfönster på andra våningen på nätterna när det var sommar och fönstret stod öppet. Det gjorde aldrig Svarten! Han kanske helt enkelt inte ville.
Svarten hade andra egenheter. Han var specialist på ekorrjakt. Jag vet inte hur många ekorrar han släpade hem. Det enda som blev kvar av dem var ekorrsvansen, så den avslöjade honom. Den snälle Grållan höll sig till mössen! I alla fall såg jag aldrig honom med någon ekorre.
Man tycker att två katter uppvuxna under exakt samma förhållanden borde bete sig likadant, att de skulle lära sig av varandra, men tydligen inte.
Katter är egensinniga!
Livet efter 80 
Katter är väl lika oss tvåbeningar, födda i samma kull är vi så olika men ändå så lika, eller?
Trevlig tisdagkväll 😍😍😍
Kan vara så kanske! Kram
Mina katter är också väldigt olika. De är visserligen inte syskon, men nära släkt. Människosyskon är ju heller inte alltid så lika till sättet.
Kram
Nej, människosyskon kan var hur olika som helst, men ändå kan jag inte förstå varför inte Svarten gjorde som Grållen, när han ville in. Han såg ju hur Grållen gjorde! Och varför använde inte Grållen svansen som värmedyna för tassarna, som Svarten gjorde när han satt på trappan på vintern och det var kallt.? Kram
Katter är väldigt olika men det är även hundar! För att inte tala om hur olika syskon kan vara… Ganska så befriande tycker jag 😀
Kram
Alla är fria individer och utvecklas var och en på sitt sätt, så tycks det vara både bland människor och djur. Kram
Katter är så intressanta! Jag hade en mycket älskad katt hos mina föräldrar och hennes kullar var så olika. Särskilt minns jag dom som älskade vatten, dom satt på kanten av badkaret när pappa badade och plaskade energiskt. En fick fiskas upp ur toaletten vid något tillfälle!
Jag hade också en sån där vattenälskande katt. Men något så vått som en våt katt finns nästan inte. ♥
Ja, katter är speciella djur. Var och en ”sig själv nock”, som man säger på skånska.
Men inte har du väl två våningar på Odvalds?
Ha det så bra, kramar, Monica
Nej, jag har inte två våningar på Odvalds, men på Stenstugu, gården jag bodde på förut. Där låg sovrummet på andra våningen. Grållen klättrade upp i en spalje, därifrån till taket över kökstrappan och så upp i hängrännan och sedan gick han i den fram till vårt sovrumsfönster och så in. Kram
Katter är verkligen stora personligheter! Många minnen dyker upp i mitt huvud – barndomsminnen av mormors katter – och alla minnen av mina egna under åren. 🙂
Roligt att läsa om Grållen och Svarten!
Ha en fin dag!
Kram
Grållen och Svarten var de första riktiga huskatterna för oss. Alla andra var ladugårdskatter som bara gjorde tillfälliga besök inne i huset. Mycket älskade var de. ♥
Jag har haft tre kattor och alla har varit väldigt olika. Den första Tigern jagade också ekorrar och kom hem med svansen. Den andra Oskar låg i vattnet och tog småfisk och lekte i vattenlokar och var väldigt social och speciell. När vi hade meditationsgrupp gick han mellan oss alla och satt en stund hos var och en. Katten Morris som jag har nu jagar inte ens möss. Han ligger mest inne nu under vintern och 10 minuter ute varje dag är vad han gillar och då tittar han på fåglarna men tar aldrig någon. Det är ungefär som syskon. Dom är inte heller lika ibland fast man är jämngamla.
Det är väl det som är charmen med katter – att de är så egensinniga. Man får vara glad om man passar att umgås med. Kram
Katternas egensinnighet gör dom så unika. Men hundar, helsyskon ur samma kull kan också vara väldigt olika i sättet. Arvet kommer ju från många håll, både föräldrar och bakåt. men det är intressant att studera deras olikheter.
Kram/Kicki
Visst är det intressant! Kram