Vad är det med Klintehamn?

Det har varit en solig och fin måndag, men ganska kyligt. I morse var det en aning vitt av frost och jag hade -0,5º utanför köksfönstret.

När det nu var så fint väder gick jag ut i täppan och fortsatte att klippa ner perenner och grävde upp de sista dahliorna. Nu står knölarna i en kasse i mitt förråd i väntan på en ny vår. Den ena rabatten var redo för några nya tulpanlökar, för det var inte mycket med dem i våras.

Glad i hågen marscherade jag iväg till Suderviljan efter lunchen för att köpa några förpackningar med lökar. De ska stå mot det röda planket, så jag hade en plan för vilken sort jag skulle ha, eller färgen i alla fall. Men nej! De hade inga lökar i år, så det var bara att fortsätta promenaden till Konsum, som inte heller hade några.

Vad är det med det här samhället?! Ska man behöva köra 2 mil till Hemse, eller åtminstone till Gahms i Fardhem för att få tag i lite höstlökar?

Först tänkte jag ta bilen och ge mig iväg direkt, men nu har jag beställt på nätet i stället. Bra rabatt var det på dem och fraktfritt blev det också. Om en vecka ska de vara här, så nu finns det hopp för lite vacker blomning till våren, trots att Klintehamn svek mig.

Dagens ordspråk:
Kärleken skyler trasiga skor och lappade byxor.

Trevlig fortsättning på måndagen!

Höstjobb ute i täppan

Igår regnade det nästan hela dagen, men i dag har det varit uppehållsväder och solen har tittat fram då och då och på förmiddagen har jag passat på att vara ute och rusta lite. Jag har plockat bort bordet, stolarna och hörnhyllan från framsidan och ställt in dem i uteförrådet, för nu går solen så lågt att den inte ens når in där, så att sitta där på eftermiddagarna är inte aktuellt längre.

Pelargonen på hörnhyllan och de andra på baksidan har jag klippt ner och burit in i uteförrådet och dahlierötterna är uppgrävda, sånär som ett par som ännu har ganska fina knoppar. Har jag tur hinner de slå ut innan frosten tar dem. De blommor som ännu var kvar har jag tagit in.

Nu är det dags för lunch och sedan ska jag ta en promenad ner på samhället. Vi har SPF-are som spelar kort på Kupan på onsdagseftermiddagarna och jag ska lämna av en närvarolista.

Uppdatering 14:20: Nu har jag klippt gräset också. Det gäller ju att passa på när det för en gång skull inte regnar.

Dagens ordspråk:
Den något lärt och något kan, han drar sig alltid fram.

Trevlig onsdag!

Nu är det fritt fram

Från och med i dag är det fritt fram att gå på konserter och sportevenemang, att dansa på nattklubb, att gå tillbaka till kontoret och att inta sin dryck på stående fot på lokal. Från och med i dag tas de flesta av restriktionerna som präglat våra liv under coronapandemin bort. De som är ovaccinerade uppmanas dock att fortsätta att hålla avstånd till andra och vara särskilt försiktiga om man träffar personer som är äldre eller i riskgrupp.  Man skulle verkligen önska att alla, som kan göra det, vaccinerade sig så att vi kan bli av med det här eländet någon gång.

I dag är det en blåsig och småmulen dag, men skapligt varmt i alla fall. På terrassen hade stolsdynor och plastduken på bordet blåst iväg i morse, men nu har jag tagit in dem och nu får de bli kvar inne. Ute i rabatterna börjar det se lite skräpigt ut och i dag har jag varit ute och klippa ner höstanemonerna. Man får ta lite i taget och passa på när det är uppehållsväder.

Inomhus gläder jag mig åt mina fina Flamingoblommor. Den vänstra fick jag av Carina o Bosse första julen vi bodde här på Odvalds, alltså 2011 och den högra fick jag av Eva häromåret. Båda två har blommat ihärdigt hela sommaren.

Vanans makt är verkligen otrolig. Trots att jag nu har terminalglasögon när jag sitter här vid datorn, måste jag tänka mig för, annars håller jag huvudet precis som förut med bakåtböjd nacke och näsan i vädret, men jag lär mig väl efterhand.

Dagens ordspråk:
När katten är borta, dansar råttorna på bordet.

Trevlig onsdag!

Det blåser friska vindar

Det såg så konstigt ut när jag tittade ut genom köksfönstret i dag och jag upptäckte att det varit friska vindar i natt, som vräkt ner blommorna från hyllan i min kökshörna. Ett sms från Geab meddelade också att det var strömlöst i delar av Klintehamn, men det märktes inte av här i alla fall.

Nu ska jag ta och gå ut och försöka röja upp. Petunian är nog bortom räddning, för den ser helt krossad ut, så den får jag nog kasta, men pelargonen får flytta över till terrassen där den får stå och ta igen sig lite efter den vådliga vurpan. Det känns lite tråkigt, för de här blommorna skulle ha kunnat hänga med ett bra tag till. Men längs gatan där jag bor är det ett riktigt blåshål och det är inte första gången stormbyar vält blomkrukor för mig.

Dagens ordspråk:
Den illa gör, han illa far, och så har det varit i alla dar.

Trevlig fredag!

Nu har jag gett upp hoppet….

..om att kunna använda shorts något mer i år, så i dag snurrar tvättmaskinen med diverse sommarkläder som behöver fräschas upp inför vinterförvaringen. Byrålådorna är genomgångna och i klädkammaren har jag skiftat från sommar till vinter.

I morse var det soligt, men det mulnade till redan när jag satt och drack morgonkaffe, fast det blåser inte i dag i alla fall, så när jag laddat tvättmaskinen gick jag ut och kollade läget och det var faktiskt riktigt skönt ute.

En granne kom förbi och stannade och pratade en stund och hon påstod att det varit frost i natt och när jag kollade visade det sig, att här utanför mitt köksfönster, har det varit +2,5º som kallast, så det var inte så långt ifrån. För säkerhets skull tog jag och plockade in de fyra finaste dahliorna innan frosten tar dem och när jag ändå var på gång passade jag på och tog in parasollet och solstolen i förrådet, för dem lär man inte få någon användning för igen förrän till våren.

Grillningen på Snäckan igår blev en ganska kylslagen historia, men precis när vi kom sken solen och det var rätt behagligt när vi satt i lä för vinden. Förra gången vi var där regnade det, så då vi fick steka korvarna inne i köket i stället, men nu var vi ett trettiotal SPF-are som samlades runt grillelden. Efter maten var det ju tänkt att vi skulle idka lite utomhusaktiviteter, men vi gick in och satt och pratade i stället. Det blev lottförsäljning och kaffedrickning och ännu mera prat och till slut lottdragning. Jag köpte fyra lotter, som inte utföll med någon vinst, men man kan ju inte vinna jämt.

Dagens ordspråk:
Hämnden är den enda skuld, som inte bör betalas.

Trevlig tisdag!

Ibland går man på en nit

Det är en ganska behaglig tisdag, men med rätt mycket moln. Jag satt ute med kaffekoppen i morse, men det blev i kyligaste laget, så jag fick gå in igen. På förmiddagen tog jag vara på lite tvätt och strykning och sen gick jag ut och ”klippte till” min  hakuro nishiki,  det lilla trädet längst till vänster. Det hade spretat iväg något enormt, så det behövdes verkligen kortas in lite.

Innan jag var färdig och räfsat upp efter klippningen och varit iväg med allt till trädgårdsavfallet, var det hög tid för lunch och jag hade bestämt mig för fiskpinnar och potatismos och det tar ju en stund att fixa till, så innan maten var klar var klocka nästan ett.

Det smakade riktigt gott!

Förutom remouladsåsen! När jag var och handlade senast köpte jag ett nytt märke och det skulle jag inte ha gjort. Nu står jag här alltså med en nyöppnad flaska Klassisk REMOULADSÅS gjord efter ett danskt recept, som enligt mina smaklökar knappt är ätlig. Ibland går man verkligen på en nit!

Nu ska jag ta mig en promenad ner på samhället och ta med mig den där trisslotten som gav 60:- i vinst. Den ska bytas ut mot två nya lotter och förhoppningsvis vinner jag så mycket på dem, att jag med gott samvete kan spruta ut den där danska såsen i kompostpåsen och köpa mig en flaska av det gamla välkända märket Felix.

Dagens ordspråk:
Inget är så väl lappat, att det inte vore bättre helt.

Trevlig tisdag!

Och det regnar….

Igår var det mulet och såg ut att regna hela dagen, men trots det hade det bara kommit 5 mm i min regnmätare, men det fortsätter att regna i dag också och nu börjar jag bli riktigt bekymrad för gräsmattorna. De behöver verkligen klippas!

Rabatten klarade sig bra igår, för byggjobbarna använde en stege på gaveln av balkongen, så de behövde inte flytta byggställningen.

Igår eftermiddag satt jag och såg en film som heter Cinema Paradiso och den finns på SvtPlay. Det var Eva som tipsade mig om den och jag trodde att jag inte sett den förut, men det upptäckte jag att jag gjort, men det måste ha varit väldigt länge sedan.

Den är från 1988 och ett riktigt tidsdokument över hur stor betydelsen filmen haft en gång i tiden. Jag kunde inte låta bli att jämföra med mitt senaste biobesök, där Rondo gav en alldeles nyproducerad film, Sista brevet från din älskade, som bara lockade ett tjugotal tittare. Nu är det ju pandemin som kanske skrämmer folk från att gå på bio, men nog måste det vara ganska tufft för biografägarna nu för tiden.

Cinema Paradios utspelar sig i en liten by på Sicilien och handlar om lille Totó som älskar film och helst vill vara i maskinrummet tillsammans med Alfredo och efter en brand på biografen, där Alfredo blir svårt skadad och förlorar synen tar Totó över rollen som biografmaskinist, trots att han bara är 8-9 år gammal.

I dag har jag bäddat rent och nu ska jag ta en vända med dammtrasan och snabeldraken. Det går inte att ta ut några mattor i blötan, så det blir städning med hartassen.

Dagens ordspråk:
En liten gåva är bättre än ett stort löfte.

Trevlig lördag!