Den här måndagen kan man faktiskt hålla sig för skratt, för det är mulet, blåsigt och bara 11º och vi, SPF Klinteorten, ska på grillutflykt. Det är tur att vi har möjlighet att vara inomhus också. Men man får väl bylta på sig ordentligt med kläder så ska det väl gå. Grillkorv och korvbröd är inhandlade och nu ska bara korgen packas.
Jag blir ju lite låg när det blir höst och har svårt att se ljuspunkterna i tillvaron och de här senaste dagarna har vädermässigt inte varit trevliga alls. Igår tappade jag till och med lusten att gå på bio och satt framför tv:n och såg på Mästerkocken VIP i stället för att gå till Rondo och se Supernova, som jag tidigare bestämt mig för.
Bloggvännen Carita tycker att vi ska muntra upp oss på måndagarna med någon trevlig bild och här kommer mitt bidrag, som inte är ett foto utan ett tidningsurklipp, men det kanske duger ändå:
Det här tidningsurklippet har några år på nacken, det märks, för numera är det ganska tomt i kalendern, men förhoppningsvis ska det bli flera anteckningar där framöver.
Gårdagens turné i Sanda gick bra och båda protokollen fick godkänt, så nu kan jag lägga det är årsmötet bakom mig. Vädret klarnade upp och det blev en rätt solig eftermiddag och kväll, men det märks minsann att vi nu befinner oss i andra halvan av augusti, för nu får man tända lampor tidigare och tidigare på kvällarna.
När jag kom hem igår tog jag ett kort på de fina solrosorna som står i rabatten på framsidan av vårt hus.
Precis innan vi skulle avsluta vårt årsmöte i måndags var det en av deltagarna som undrade om någon kände till hur det skulle bli med det nya penstionstillägget som skulle börja utbetalas i höst. Ingen hade riktigt klart för sig när man skulle få något besked om det, men i dag fick jag mitt i alla fall.
.
Kivra meddelade nu på förmiddagen att jag hade ett nytt brev och att det var från Pensionsmyndigheten. I brevet står det att jag fr o m september månad ska få en löneförhöjning med 566:-/mån före skatt, vilket är nära maxgränsen på 600:-. Det tackar man för! Nu får jag fundera på vad jag ska kunna göra för roligt för de extrapengarna.
Nu ska jag gå ut och se om spireabuskarna är så torra att jag kan ansa dem lite. Man får ju ta det lite försiktigt, för tar man för mycket blir det inga blommor till våren.
Dagens ordspråk: Av liten gnista blir ofta stor eld.
Det har varit en riktigt eländigt tråkig förmiddag i dag med regn och blåst. I radion har man rapporterat om strömavbrott och avbrott på både internet och telefoni på sina håll. Det är tur att vi inte har haft såna problem, för jag haft lite att göra här vid datorn. Jag har skrivit färdigt protokollen och även ett referat från vårt årsmöte och så har jag ringt till de som valdes till justeringsmän, så i eftermiddag blir det en turné i Sanda, för det är där de bor, justeringsmännen och kvinnorna.
Till lunch gjorde jag en ugnspannkaka, för det passade bra att sätta på ugnen ett tag.
Jag har satt på radion och lyssnar på Schackdrottningen Pia Cramling, som är dagens sommarvärd. Schack har jag aldrig spelat, men Åke var med i Klinte schackklubb när han var ungdom. Det närmaste jag har kommit schackspelet är när jag såg serien Queen´s Gambit på Netflix för inte så länge sedan och den var verkligen fascinerande.
Nu har i alla fall molnen skingrats lite och solen tittar fram, men blåsten har vi kvar. Jag har dock varit ute och känt efter och på terrassen är det ganska drägligt. Jag tror jag stänger av radion och går ut och sätter mig och läser ett tag i stället.
Dagens ordspråk: Man ska inte kasta sten, när man sitter i glashus.
……efter det där osteoporosdroppetbörjar jag känna mig som folk igen. För några dagar sedan var jag beredd att ta kontakt med vårdcentralen igen, men som ett rent under har de senaste besvären försvunnit. Den sista tiden bestod de av svidande hugg i bröstryggen under höger skulderblad. En pulserande smärta som kom och gick både dag och natt. Nu känner jag ingenting! Hoppas att jag snart får tillbaka min goda sömn också.
På eftermiddagen har jag varit ute på en Klinterunda med vissa avbrott. Halvvägs gick jag in till en bekant och satt där och pratade ett bra tag, sen gick jag in på Re-market och tittade för första gången och på hemvägen mötte jag en annan bekant som var på väg till Kupan för att dricka kaffe, så då vände jag och gick dit jag också. Där blev vi sittande länge i skuggan ute på terrassen.
Dagens ordspråk: Den bästa simmaren kan också drunkna.
Det är ännu en varm och fin sommardag och på förmiddagen, när det ännu var lite svalt, passade jag på att städa i ytterförrådet. Det är så lätt att bara ställa in saker och ting huller om buller, så det behövdes ordnas till lite, för att inte tala om golvet. Jag håller ju på med planteringar av krukor där också och det går ju inte att ta en enda skopa jord utan att det faller ner lite på golvet.
Igår var jag ju i Sicklingsparken på eftermiddagen, så då blev det inte av att jag lyssnade på någon sommarpratare. Sju SPF:are ställde upp igår, så det blev tre stycken på varje lag. Jag är ju bara med som publik och kaffedrickare. Det blev bara en match spelad, för det tog lång tid innan den var slut, så sen fikade vi och satt och pratade. Killarna från 10:an, som jobbar i parken, retar oss lite för att vi spelar så lite och fikar så länge, men det bjuder vi på. Den sociala biten är det viktigaste faktiskt.
Foto: Mattias Ahlm
I dag har jag lyssnat på Lap-See Lam, en 31-årig konstnär, född och uppvuxen i Stockholm och hon var jättebra. Hon berättade om den egna och andra kinesers emigrationshistoria och eftersom hon är uppvuxen på en Kinakrog handlade mycket om just kinakrogar i Sverige. Hon reser bland annat runt i landet och fotograferar alla kinakrogar hon stöter på. Hon följde upp sin berättelse med suggestiva ljudillustrationer och hon hade ett väldigt ovanligt musikval, som passade mycket bra in i sammanhanget, även om jag ibland upplevde det bara som ljud och inte musik men det beror ju säkert på min okunskap.
Nu är det dags för en bloggvandring och en kopp kaffe och sen blir det Mc Leod´s döttrar.
Dagens ordspråk: Om en diplomat säger ja, menar han kanske, om han säger kanske, menar han nej, om han säger nej är han ingen diplomat.
Jag kom upp ganska tidigt den här söndagen och kunde konstatera att det ”bara” var 20º ute, så kvickt öppnade jag fönster och vädringsluckor för att få inte lite frisk luft och det var rätt tänkt, för bara någon timme senare var det 26º igen.
Jag tog det med ro och satt länge vid köksbordet med min kaffekopp och GA:s kryss, som det inte blivit av att lösa igår och sen på förmiddagen satt jag ute och lästa färdigt Babben Larssons bok. Det har inte blivit så mycket läsning nu. Jag är periodare!
I dag skulle jag gå och uppvakta en 90-åring för SPF:s räkning så jag räknade inte med att lyssna på Sommar i P1, men jag hörde början i alla fall och Mikael Dolsten, forskningschef på Pfizer, var riktigt intressant och han spelade bra musik också. Få se om jag kanske rent av lyssnar på honom i efterhand.
Jag snyggade i alla fall till mig efter lunch och marscherade iväg. Det var varmt, men uthärdligt i alla fall, men det blev ett oförrättat ärende för 90åringen var inte hemma, hon hade tydligen smitit iväg någonstans, så jag fick lägga presenten i hennes brevlåda (det var alltså inga blommor).
Donnersgatan
Det var snopet, men då fortsatte jag ner till samhället och tänkte gå och titta i den nya remarketbutiken som öppnat i gamla ICA. Jag skulle ha gjort det flera gånger, men det har inte blivit av. Visst är det bra med återvinning och sådan butiker har vi gott om i Klintehamn, men jag skulle hellre vilja ha en ordentligt klädaffär, en skoaffär och någonstans att köpa elektronik. Givetvis var den här butiken inte öppen på en söndag. Det var också snopet och så blev det ett oförrättat ärende till!
En hel vägg med de vackraste röda rosor på Donnersgatan
Någon har ställt ifrån sig en pall vid vägkanten på ett ställe på Åbrogatan
Några tips: Jag har sett en isländsk serie på SvtPlay som heter The Minister. Den handlar om en isländska politiker med stora visioner, som får partiets och folket förtroende och blir premiärminister. Men så småningom blir hans visioner allt mer extrema och det visar sig att han är bipolär.
På Netflix har jag sett en film som heter Duisburg och den handlar om massakern i Duisburg i Tyskland i augusti 2007 där maffian begick en brutal massaker på sex unga italienska män. I filmen är det en italiensk och en tysk polis som samarbetar och lyckas ta gärningsmännen. Mycket bra film!
Dagens ordspråk: Man kan sola sig en hel dag i en varm tanke.
Det är inte ofta jag tycker att det är skönt med molnigt väder, men i dag är det faktiskt så. På förmiddagen var det ändå nästan 25º, så brist på värme kan man inte klaga på.
Jag började dagen med att skriva ett referat från gårdagens utflykt och lämnade in den till helagotland.se och sen satte jag igång och städade på terrassen och det var verkligen av behovet påkallat.
Efter lunch, när det blev dags att inta solstolen för att lyssna på dagens sommarvärd, kom det till min förvåning några stänk regn. Jag satte mig och avvaktade på terrassen för att se hur vädret skulle utveckla sig, men insåg att även om det bara blev några enstaka regndroppar skulle det nog inte bli något solstolsväder. Det fick bli soffan i stället.
I dag var det författaren Denise Rudberg som var sommarvärd. Jag har inte läst så mycket av henne. 2016 läste jag En tillfällig lösning och sedan ungdomsserien Tillsammans. Jag tyckte att böckerna var jättebra, men ändå tappade jag bort henne på något sätt. Det blev inte fler lästa.
Foto: Mattias Ahlm
Programmet inleds med att Denise Rudberg får besked om att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död.
– Jag undrar vad som hände. Hade du ont? Låg du där ensam? Fanns där någon som höll din hand när du drog ditt sista andetag. Hur kunde det bli så här, du var ju min mamma.
Det var nittio väldigt trevliga minuter där Denise berättade om sina två mormödrar Wera och Rut och om sin uppväxt och om den brustna relation med sin mamma vilket gjorde att hon 15 år gammal rymde från mamma Doris för att sedan bo hos sin pappa. Från det hon var 19 år hade hon ingen relation alls med sin mamma och när mamma Doris dog gick hon inte på hennes begravning, trots att begravningsentreprenören klämde till med ”Hon var ju ändå din mamma”.
Musiken var omsorgsfullt vald och helt i min smak, det var örongodis rakt igenom. Så tack för den Denise!
Dagens ordspråk: Som bekant finns det vissa personer som när de fattat enståndpunkt inte kan fatta något mer.
Livet efter 80 