Mitt i veckan

Gårdagens regn blev det inte mycket av med. Vi ställde in tisdagskubben, men hade inte mer än tagit beslutet, så slutade det regna och i min regnmätare var det knappt 3 mm i morse och det är långt ifrån godkänt. I dag är det lite småmulet, men varmt och skönt. På förmiddagen var jag ute och sopade av terrassen. Det blåser in så mycket skräp från björkarna och schersminhäcken, så det lägger sig i drivor längs väggen. Jag skulle hellre vilja ha ett trädäck än stenplattorna, som dessutom myrorna flyttar på.

Och så uppdaterade jag sidan med Tidningsurklipp och beställde nya färgpatroner hos inkClub. Snart är det dags för vårt årsmöte och då ska det skrivas ut en massa papper och då om någon gång är säkert någon patron tom. Alltid finns det något att pyssla med.

Det har varit dåligt med lyssnandet på Sommar i P1 de här första dagarna i veckan. I måndags var jag på årsdagskalas, så jag hörde bara en del av Olga Perssons program och igår, när jag låg i solstolen och lyssnade på Merit Hemmingsson, kom Bosse på besök. Av det jag hörde tycker jag att både Olga och Merit var bra, var och en på sitt sätt och båda spelade jättebra musik. Speciellt Olgas musikval tyckte jag väldigt mycket om. Det är så olika hur värdarna hanterar valet av låtar. En del öser på med samma typ av musik oberoende av text, medan man märker att andra medvetet låter musiken illustrera och förstärka texten.

I dag är det Peter Carlsson som sommarvärd. I programpresentationen kan man läsa att: Han är vd och grundare av Northvolt. Företaget bygger just nu en fabrik i Skellefteå för tillverkning av litiumjonbatterier för bland annat elbilar. Och i juni kom nyheten om ett partnerskap mellan Volvo Cars och Northvolt för att tillverka nästa generations hållbara batterier. Peter Carlsson var under fem år inköps- och logistikchef på Tesla Motors i Kalifornien.

Klockan är snart två och jag har tröttnat på honom och flyttat mig från solstolen till skrivbordsstolen. Ämnet intresserar mig måttligt och han talade enbart om sitt stora intresse för utvecklingen av hållbart producerade batterier och om de möjligheter det ger att skapa en bättre miljö. Det är säkert ett lovvärt syfte, men lite trist att lyssna till i 90 minuter. Musiken är godkänd, men inte mera.

Dagens ordspråk:
Blås inte på den eld som ändå brinner.

Trevlig onsdag!

Igår kväll….

….åkte jeansen på och det var länge sedan jag använde dem senast, men det mulnade till på eftermiddagen och jag blev lite huttrig. Jag hade ju hoppats på ett fredagsregn, men det kom inte en droppe, så jag drog upp slangen och vattnade innan kvällspasset vid tv:n tog vid, så nu klarar det sig några dagar. Helgen ska bli varm, men nästa vecka ska det bli ostadigare och svalare väder, så då kanske det kan komma en eller annan skur.

I dag är det en solig och fin lördag och shorts räcker mer än väl igen. Jag dammsög lägenheten och putsade köksfönstret på förmiddagen och så var jag inne och pratade med en granne ett tag. Sen hade jag funderingar på gräsklippning, men jag sparar det några dagar till. Vår gamla vaktmästare sa alltid att ”man ska vara rädd om gräset när det är torka” och han hade nog rätt.

Efter lunchen låg jag i skuggan ute på terrassen (med benen i solen) och lyssnade på dagens sommarvärd, som var sportjournalisten Jacob Hård. Jag var lite skeptisk innan starten, men jag tycker att han var trevlig att lyssna på, även om jag nog tappade koncentrationen någonstans i början, men efter en liten stunds slummer var jag med igen. Hans musikval gillade jag också!

Dagens ordspråk:
Man ska inte stänga dörren så, att man inte kan öppna den igen.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Kinakrogarnas historia

Det är ännu en varm och fin sommardag och på förmiddagen, när det ännu var lite svalt, passade jag på att städa i ytterförrådet. Det är så lätt att bara ställa in saker och ting huller om buller, så det behövdes ordnas till lite, för att inte tala om golvet. Jag håller ju på med planteringar av krukor där också och det går ju inte att ta en enda skopa jord utan att det faller ner lite på golvet.

Igår var jag ju i Sicklingsparken på eftermiddagen, så då blev det inte av att jag lyssnade på någon sommarpratare. Sju SPF:are ställde upp igår, så det blev tre stycken på varje lag. Jag är ju bara med som publik och kaffedrickare. Det blev bara en match spelad, för det tog lång tid innan den var slut, så sen fikade vi och satt och pratade. Killarna från 10:an, som jobbar i parken, retar oss lite för att vi spelar så lite och fikar så länge, men det bjuder vi på. Den sociala biten är det viktigaste faktiskt.

Foto: Mattias Ahlm

I dag har jag lyssnat på Lap-See Lam, en 31-årig konstnär, född och uppvuxen i Stockholm och hon var jättebra. Hon berättade om den egna och andra kinesers emigrationshistoria och eftersom hon är uppvuxen på en Kinakrog handlade mycket om just kinakrogar i Sverige. Hon reser bland annat runt i landet och fotograferar alla kinakrogar hon stöter på. Hon följde upp sin berättelse med suggestiva ljudillustrationer och hon hade ett väldigt ovanligt musikval, som passade mycket bra in i sammanhanget, även om jag ibland upplevde det bara som ljud och inte musik men det beror ju säkert på min okunskap.

Nu är det dags för en bloggvandring och en kopp kaffe och sen blir det Mc Leod´s döttrar.

Dagens ordspråk:
Om en diplomat säger ja, menar han kanske, om han säger kanske, menar han nej, om han säger nej är han ingen diplomat.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Sommarsöndag

Foto Matttia Ahom

Det är en varm och skön sommarsöndag med behagliga 23º och jag har just kommit in efter att ha legat ute och lyssnat på Peter Jöback. Han var riktigt bra och lyckade hålla mig vaken och han spelade dessutom musik helt i min smak, så det var trevliga 90 minuter.

Mot slutet reste jag mig upp ur stolen och gick och vattnade några krukor som såg lite törstiga ut. Det blåser rätt mycket, så det blir fort uttorkat. Igår kväll drog jag upp slangen och vattnade ordentligt på rabatterna, så dem behöver jag inte tänka på på några dagar nu.

På förmiddagen satt jag ute och läste ett tag innan det var dags för lunch. I dag gjorde jag kycklingleverpasta och det blev riktigt gott. Jag såg programmet Två hungriga italienare på tv för ett tag sedan och i ett avsnitt lagade de just kycklingleverpasta. Nu hade de förstås tryffel som extra smaksättning och det hade jag givetvis ingen tillgång till, för det är ju ingenting som man har hemma, men det gick bra ändå.

Förr fick man med inkråmet, alltså lever, hjärta och krävan, när man köpte hel kyckling och den där lilla levern brukade jag äta själv när den var färdigstekt, så de övriga i familjen hade inte en chans att få smaka ens. Nu har jag upptäckt att det går att köpa frusen kycklinglever och det är en sån där detalj som är praktisk att ha i frysen när man är ett enpersonshushåll. Det är bara att ta fram så många av de små levrarna som man behöver för ett mål.

Nu ska jag koka mig en kopp kaffe och gå ut och sätta mig och lasa en stund till. Boken heter Sommar på den lilla ön i havet och den är skriven av Jenny Cogan. I början tyckte jag att den var rätt tramsig, men den artar sig tycker jag.

Dagens ordspråk:
Bättre ett vittne som har sett än tio som har hört.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Det är lite svalare i dag….

…….och det känns verkligen skillnad mellan den senaste tidens trettigradiga, fuktiga värme och dagens bra mycket behagligare 25º. Jag blev så munter på förmiddagen att jag gick ut på en liten promenad på Barkan när jag morgonpysslat färdigt. På Barkan var det ”nybarkat” och på sina ställen låg det stora högar med bark längs stigen.

Hade jag haft en plastpåse i fickan hade jag kunnat fixa en lördagsefterrätt, för jag hittade rätt mycket blåbär, men eftersom jag inte hade något att lägga dem i fick jag stoppa dem rätt i munnen i stället. De var inte så stora, men väldigt goda.

Det är ett tag sedan jag var ute på någon längre promenad och så lång blev den inte i dag heller, men jag hoppas att det blir lite svalare nu så att jag kan börja röra på mig lite igen. Kondition är färskvara och jag är så rädd för att bli sittande.

När jag kom hem kollade jag på Ruts vackra röda solhattar och de är verkligen uppskattade av fjärilarna

Efter lunchen, det sista av köttgrytan från i onsdags, lade jag mig tillrätta i solstolen i skuggan av parasollet precis som igår. Då var det Nina Burton, som var sommarvärd. Hon är 74 år gammal, poet, författare och essäist och helt obekant för mig sedan tidigare. Hon hade en väldigt behaglig röst, så det var en ren fröjd att lyssna på henne och det hon talade om var intressant och spännande och dessutom var musiken toppen.

I dag var det en 50 år yngre sommarvärd, Kristina ”Keyyo” Petrushina. Hon är alltså 24 år, född i Ryssland, komiker och programledare och även hon helt obekant för mig.

De var verkligen två motsatser Nina och Kristina, men jag tyckte väldigt mycket om Kristina också, både hennes berättelse om hur hon kommit till Sverige och hur hon anpassat sig till sitt nya hemland och kanske framför allt musiken. Låtvalet var väl genomtänkt och dessutom helt i min smak. Rent örongodis!

Dagens ordspråk:
Bättre ensam än i dåligt sällskap.

Trevlig fortsättning på lördagen!