Arvet

Det är en väldigt vacker söndagsmorgon, eller nu får man väl säga förmiddag, i dag och jag har suttit ute under parasollet med min kaffekopp och njutit av att det varit nästan vindstilla. Ingenting särskilt är planerat i dag, men jag ska i alla fall ta mig en promenad på förmiddagen och sen ska jag avnjuta årets sista sommarvärd, Zara Larsson. och hoppas att hon är lika trevlig som Hans Rosenfeldt var igår.

När mamma dog 2002 fick jag bland allt annat ärva en doftranka. En doftranka som jag förresten gav till henne när hon 1996 efter ett lårbensbrott tvingades flytta till Åvallegården. Jag vet att jag har skrivit om den här blomman tidigare, så historien om den börjar bli en riktig följetong. Här kommer alltså fortsättningen:

När jag hade haft den här doftrankan i drygt 16 år hade jag tröttnat på den och sände en förfrågan till barnen om någon ville ta sig an den och i januari 2019 flyttade den hem till Eva. Jag hade under alla år jag haft den klippt ner den varje år, så att den inte skulle bli så stor, men Eva var inte lika hård mot den som jag, så hon lät den växa i lugn och ro och helt plötsligt fick den en frukt och när den sprack visade sig en massa frön inbäddade i någon ulligt. Häromdagen kom hon hit med fröna och gav mig hälften, så nu ska det odlas doftrankor både på Stenstugu och Odvalds. Tänk om mamma haft en aning om det här!

Tips på hur man ska göra med de här fröna hittade jag på odla.nu där de fått en fråga om just frön från doftranka:

Enklast är det om du sparar fröna i en papperspåse, torrt och svalt, till våren. Ta sedan små krukor med såjord och så fröna utan ”parasoller”. Täck med ett tunt lager sand. Ställ varmt och ljust inomhus, håll fuktigt men inte blöt.

När fröna har grott och plantorna är hanterbara, plantera om i blomjord, ett par tre plantor per kruka.

Jag kunde givetvis inte sansa mig och vänta tills våren, så jag har redan satt tre frön i en kruka och hoppas att de ska gro. De övriga förvarar jag i en tom tändsticksask tills det blir vår. Förhoppningsvis blir det en fortsättning på historien om doftrankan 😉 .

Dagens ordspråk:
Man ska inte såga av den gren som man själv sitter på.

Trevlig söndag!

Slutet på semestern närmar sig

Det är växlande väder i dag också, men just nu vid halvelvatiden är det ganska soligt. Jag ska ta en vända med bilen nu på förmiddagen, för jag behöver ta en koll på gravarna. Visserligen har det regnat en del, men trots allt har det inte kommit några större mängder.

Igår förmiddag tog jag mig en promenad genom skogen till Sicklings, för att se vad Bosse håller på med. Jag var lite rädd för att det skulle vara lerigt på vägen genom Rodebjers hage, men det var inga problem alls. Man får passa sig så att man inte trampar i hästskit bara.

På Sicklings var det full fart

Är man husägare finns det alltid något som behöver åtgärdas, det vet jag av erfarenhet. Jag pratade med Bosse en stund, men det började bli lunchdags, så jag vände hemåt igen och nu gick jag landsvägen. Det känns som om det är närmare när man går genom skogen, men jag har mätt och så är det inte utan det är faktiskt lite längre. Det kanske känns så för att det är mer omväxlande att gå skogsvägen.

På hemvägen passerade jag den här ängen som var full av myskmalva. Så vackert!
Eugens Alltjänst har satt upp en ny fin skylt sedan jag gick här senast.
Här har jag kommit fram till Suderviljan
Och mitt emot ligger den fina Sicklingsparken där vi har brukat spela kubb.

Väl hemma åt jag lunch, spaghetti med makrillfilé och innan jag ätit färdigt var klockan strax över ett, så jag började lyssna på fredagens sommarvärd, men Selam Fessahayes sommarprat föll mig inte på läppen, så jag stängde av radion ganska kvickt. och satte jag mig ute i det vackra vädret och läste ett tag i stället.

Det har gått lite dåligt med mitt sommarlyssnande i år, några har jag missat och många av dem jag hört har inte fångat mitt intresse. Nu är det bara två kvar, i dag är det Hans Rosenfeldt och honom ska jag absolut lyssna på och i morgon är det Zara Larsson.

Slutet på min semester närmar sig alltså med stormsteg. För att ligga i solstolen och lyssna på Sommar i P1 är den semester man får nöja sig med nu för tiden.

Dagens ordspråk:
Vänner väljer man, grannar får man.

Trevlig lördag!

Blåst och regn och rusk

Det har varit en riktigt eländigt tråkig förmiddag i dag med regn och blåst. I radion har man rapporterat om strömavbrott och avbrott på både internet och telefoni på sina håll. Det är tur att vi inte har haft såna problem, för jag haft lite att göra här vid datorn. Jag har skrivit färdigt protokollen och även ett referat från vårt årsmöte och så har jag ringt till de som valdes till justeringsmän, så i eftermiddag blir det en turné i Sanda, för det är där de bor, justeringsmännen och kvinnorna.

Till lunch gjorde jag en ugnspannkaka, för det passade bra att sätta på ugnen ett tag.

Jag har satt på radion och lyssnar på Schackdrottningen Pia Cramling, som är dagens sommarvärd. Schack har jag aldrig spelat, men Åke var med i Klinte schackklubb när han var ungdom. Det närmaste jag har kommit schackspelet är när jag såg serien Queen´s Gambit på Netflix för inte så länge sedan och den var verkligen fascinerande.

Nu har i alla fall molnen skingrats lite och solen tittar fram, men blåsten har vi kvar. Jag har dock varit ute och känt efter och på terrassen är det ganska drägligt. Jag tror jag stänger av radion och går ut och sätter mig och läser ett tag i stället.

Dagens ordspråk:
Man ska inte kasta sten, när man sitter i glashus.

Trevlig onsdag!

Gårdagens årsmöte…

….avlöpte lugnt och var snabbt avklarat. Vi hade en driven ordförande och valberedningen hade gjort ett bra jobb. Alla var mätta och belåtna efter den goda lunchen och efter själva årsmötet fick vi kaffe och en mjuk chokladkaka.

När det var dags att åka hem stannade vi styrelsemedlemmarna en stund till för ett konstituerande möte. Det är skönt att få klara av det på en gång.

Jag var hemma igen vid fyratiden och då kopplade jag av en stund med McLeod´s döttrar innan jag satte mig och försökte renskriva mina anteckningar från de båda möten. Jag fick färdigt båda protokollen och nu får de ligga till sig några dagar innan jag gör den slutliga versionen.

I dag har jag varit ute på en klinterunda, för vädret har varit rätt fint och på hemvägen gick jag in till en bekant, men när jag satt där och pratade med henne vräkte helt plötsligt regnet ner. Det var dock en kort skur, så när jag skulle gå hem var det uppehållsväder igen. 5 mm kom det på bara några minuter.

Jag skulle behöva ansa mina buskar igen, men det går ju inte i dag när de är så regnvåta.

I morse ringde audionomen från Hörselvården och frågade hur det gått på årsmötet. Om det fungerat bra med hörapparaterna eller inte? Jag tycker att det gått bra, men så berättade jag att jag inte hade hört syrsorna när vi satt ute häromkvällen på Stenstugu. Jag fick omgående en ny tid så skulle hon försöka ställa om apparaterna lite. Man känner sig verkligen väl omhändertagen. ♥

Jag började lyssna på dagens sommarvärd, överläkaren, psykiatern och suicidforskaren Ullakarin Nyberg, och lyssnar fortfarande, men hon är för bedrövligt tråkig att höra på och musiken är väldigt tråkig den också, så jag stänger av radio nu och går ut och sätter mig och läser i stället.

Dagens ordspråk:
Vill du veta hur man ska ge, så tänk dig vara den som får.

Trevlig tisdag!

Det blåser…

…friska vindar i dag och Destination Gotland meddelar att förmiddagens färjeavgångar försenats eller helt ställts in. Nu har halva den här månaden gott och årets augusti är jag inte nöjd med, för det har verkligen varit oroligt i luften hela månaden. Igår kväll när jag låg i soffan och såg på tv lystes plötsligt himlen i öster upp av några ordentliga blixtar, men jag hörde inget muller. Ett par mm regn fick vi också och på helagotland.se kunde man läsa att åskan slagit i ett vindkraftverk vid Burgsvik.

I dag ska jag försöka lyssna på dagens sommarvärd, Gizem Kling Erdogan. Jag har sett henne i Kalifat och Den tunna blå linjen och tycker att hon är en duktig skådespelare.

I sitt Sommar ska hon berätta om sina resor med sin mamma till Turkiet varje sommarlov. Och om det turkiska ordet för melankoli: huzun.

Hoppas att vädret tillåter att det går att ligga ute i solstolen, för på min terrass är det ganska bra lä i dag. Jag satt ute och läste ett tag på förmiddagen och det var riktigt drägligt.

I Turkiet har vi varit en gång, för under några år i början på 2000-talet gick det direktresor dit från Visby och 2005 tillbringade vi en vårvecka i Antalya. Vi hade det bra, men fastnade inte för landet och åkte aldrig tillbaka. Åke blev sjuk när vi var där och hade nästan 39º när vi kom hem och jag blev enormt dålig i magen ett par dagar efter hemkomsten.

Mattan jag köpte där ”lever” fortfarande och den här jag väldigt nöjd med.

Uppdatering 14.45: Gizem var jättetrevlig att lyssna på och solen lyste så vackert på mig där jag låg i solstolen och hörde på hennes berättelse om hur det var att tillbringa somrarna på världens sämsta plats (sett med en tonårings ögon) , om den turkiske författaren och nobelpristagaren Orhan Pamuk som jag läst en hel del av och om mammans stora uppdrag – Bröllopet när hennes brorson skulle gifta sig. För att inte tala om när Gizem skulle visa sin musikläraren vilken stjärna hon var på trumpet. Musiken var väl inte helt i min smak, men den passade bra till programmet och det är ju det viktigaste.

Dagens ordspråk:
Skönhet förgår, dygden består.

Trevlig söndag!