Det har varit en solig och fin måndag, men ganska blåsigt. Jag gick upp när mobilen larmade och även i dag var det svårt att komma ur sängen. Det var med näpp och nöd jag kunde släpa mig ut i badrummet, men precis som de senaste dagarna gick kramperna i vänster sida över när jag fått sitta en stund. Nu börjar jag verkligen bli trött på det här!
Jag ringde till endokrinmottagningen igen och beklagade mig och de ville att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen och kontrollera så att det inte var något annat än de förmodade biverkningarna efter benskörhetsdroppet som spökade. De kunde inte hjälpa mig på något sätt.
Jag hade en tid på vårdcentralen i Hemse kl 13.00 i dag för att få öronen spolade, så jag ringde och berättade precis som det var och de ordnade en läkartid 14.30. Där är det verkligen service!
Spolningen av öronen gick hur bra som helst och tog bara några minuter. Jag har aldrig gjort det förut, men det var verkligen en positiv upplevelse. Nu är de rena och fina när jag kommer till Hörselvården nästa gång.
Nu skulle jag ju fördriva drygt en timme innan det var dags för läkarbesöket och under tiden hade jag tänkt ta en promenad, men jag blev sittande på en bänk i solskenet i stället och kollade parkeringen. En sysselsättning som skulle ha passat Åke väldigt bra. Han hade alltid många åsikter om hur folk parkerade.
Kontentan av läkarbesöket blev att EKG:et var perfekt. Jag har lite dubbelslag på grund av mitt flimmer, men annars såg allt bra ut, så den vänstersidiga smärtan beror inte på något hjärtfel. Bara den stunden jag låg på britsen medan de tog EKG gjorde att jag fick ont. Annars var blodtrycket perfekt och läkaren kunde inte höra några konstigheter på mina lungor heller. Han är helt övertygad om att mina besvär beror på biverkningar av aclasta-droppet och att det bara är att avvakta.
På hemvägen körde jag in på Stenstugu och pratade med Eva en stund. Där var det pressning och inkörning av hö på gång i dag. Tur att man slipper det i alla fall!
När jag kom hem kokade jag eftermiddagskaffe och satte mig och såg ett avsnitt av McLeod´s döttrar och ett av den turkiska serien Det röda rummet.
Först tänkte jag inte skriva något i dag, för hur roligt är ett sånt här inlägg? Men det är ju min blogg och så här kan Livet efter 80 också vara. Det är inte solsken alla dagar även om solen lyser!
Förutom de här medicinska problemen så har mitt Facebook-konto blivit hackat, så mina vänner har fått nya vänförfrågningar och kommentarer via Messenger utan min vetskap. Det började med att jag själv fick ett mess från en facebookvän. ”Hej” skrev hon och jag svarade ”Hej”. ”Hur mår du?” ,”Tack jag mår bra!” På det svarade hon ”Har du hört talas om statliga bidrag?” Då drog jag öronen åt mig och svarade inte, men det räckte tydligen i alla fall. Nu har jag bytt lösenord, men nog kan man bli tröttar än trött på sånt här. Suck, suck, suck!
Dagens ordspråk:
Problemet är att om man inte riskerar någonting alls så riskerar man ännu mer.
Trevlig måndagskväll!
Livet efter 80 