Det är inte ofta jag tycker att det är skönt med molnigt väder, men i dag är det faktiskt så. På förmiddagen var det ändå nästan 25º, så brist på värme kan man inte klaga på.
Jag började dagen med att skriva ett referat från gårdagens utflykt och lämnade in den till helagotland.se och sen satte jag igång och städade på terrassen och det var verkligen av behovet påkallat.
Efter lunch, när det blev dags att inta solstolen för att lyssna på dagens sommarvärd, kom det till min förvåning några stänk regn. Jag satte mig och avvaktade på terrassen för att se hur vädret skulle utveckla sig, men insåg att även om det bara blev några enstaka regndroppar skulle det nog inte bli något solstolsväder. Det fick bli soffan i stället.
I dag var det författaren Denise Rudberg som var sommarvärd. Jag har inte läst så mycket av henne. 2016 läste jag En tillfällig lösning och sedan ungdomsserien Tillsammans. Jag tyckte att böckerna var jättebra, men ändå tappade jag bort henne på något sätt. Det blev inte fler lästa.
Programmet inleds med att Denise Rudberg får besked om att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död.
– Jag undrar vad som hände. Hade du ont? Låg du där ensam? Fanns där någon som höll din hand när du drog ditt sista andetag. Hur kunde det bli så här, du var ju min mamma.
Det var nittio väldigt trevliga minuter där Denise berättade om sina två mormödrar Wera och Rut och om sin uppväxt och om den brustna relation med sin mamma vilket gjorde att hon 15 år gammal rymde från mamma Doris för att sedan bo hos sin pappa. Från det hon var 19 år hade hon ingen relation alls med sin mamma och när mamma Doris dog gick hon inte på hennes begravning, trots att begravningsentreprenören klämde till med ”Hon var ju ändå din mamma”.
Musiken var omsorgsfullt vald och helt i min smak, det var örongodis rakt igenom. Så tack för den Denise!
Dagens ordspråk:
Som bekant finns det vissa personer som när de fattat en ståndpunkt inte kan fatta något mer.
Trevlig onsdag!
Livet efter 80 