Fem en fredag v 31: Aldrig säga aldrig III

I dag är det en typisk svensk sommardag med cirka 20º, moln som kommer och går och rätt friska vindar. Ganska behagligt faktiskt, i alla fall när man inte tillhör den kategori som vill ligga på stranden.

Jag åkte på Konsum och handlade på förmiddagen, för jag ville undvika eftermiddaskaoset och det var så lugnt så jag vågade mig till och med in på parkeringen. Så långt var det bra, men mindre trevligt blev det när jag kom in i butiken, för där möttes jag av tomma hyllor, plus att den stackars personalen skulle ha utrymme för att kunna fylla på. Så det blev rätt kaotiskt i alla fall. 51 nya fall av covid-19 igår, gör att man inte vill ha närkontakt med varken personal eller andra kunder.

När jag handlat färdigt åkte jag hem och plockade in varorna och sen tog jag en inspektionstur till kyrkogårdarna i Klinte och Fröjel. Nu har jag åtit lunch och när klockan blir ett ska jag lägga mig i solstolen och lyssna på vad dagens sommarvärd, Sten Ljunggren, har att förtälja..

Dagens lunch – Falukorv och blomkål med ostsås

Men först elisamatildas fredagsfrågor:

  1. Vad är något typiskt för sommaren du aldrig har gjort? Jag har aldrig vare sig surfat eller åkt vattenskoter.
  2. Vilken genre läser eller tittar du aldrig på? Fantasy
  3. Vad skulle du bara göra om du fick 1 miljon kronor? Dela med mig till barn o barnbarn.
  4. Vad är något du gjort en gång men aldrig igen? Ätit lammsmäckor.
  5. När går du aldrig över gränsen? Om jag glömt passet hemma.

Uppdatering 95 minuter senare: Sten Ljunggren var jättetrevlig att lyssna på och musiken satt som en smäck! Men ligga ute i solstolen gick inte, för det blåste för kallt. Jag flyttande in på sängen i stället och det var behagligt där också.

Dagens ordspråk:
Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt

Trevlig fredag!

Jämmer och elände

Det har varit en solig och fin måndag, men ganska blåsigt. Jag gick upp när mobilen larmade och även i dag var det svårt att komma ur sängen. Det var med näpp och nöd jag kunde släpa mig ut i badrummet, men precis som de senaste dagarna gick kramperna i vänster sida över när jag fått sitta en stund. Nu börjar jag verkligen bli trött på det här!

Jag ringde till endokrinmottagningen igen och beklagade mig och de ville att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen och kontrollera så att det inte var något annat än de förmodade biverkningarna efter benskörhetsdroppet som spökade. De kunde inte hjälpa mig på något sätt.

Jag hade en tid på vårdcentralen i Hemse kl 13.00 i dag för att få öronen spolade, så jag ringde och berättade precis som det var och de ordnade en läkartid 14.30. Där är det verkligen service!

Spolningen av öronen gick hur bra som helst och tog bara några minuter. Jag har aldrig gjort det förut, men det var verkligen en positiv upplevelse. Nu är de rena och fina när jag kommer till Hörselvården nästa gång.

Nu skulle jag ju fördriva drygt en timme innan det var dags för läkarbesöket och under tiden hade jag tänkt ta en promenad, men jag blev sittande på en bänk i solskenet i stället och kollade parkeringen. En sysselsättning som skulle ha passat Åke väldigt bra. Han hade alltid många åsikter om hur folk parkerade.

Kontentan av läkarbesöket blev att EKG:et var perfekt. Jag har lite dubbelslag på grund av mitt flimmer, men annars såg allt bra ut, så den vänstersidiga smärtan beror inte på något hjärtfel. Bara den stunden jag låg på britsen medan de tog EKG gjorde att jag fick ont. Annars var blodtrycket perfekt och läkaren kunde inte höra några konstigheter på mina lungor heller. Han är helt övertygad om att mina besvär beror på biverkningar av aclasta-droppet och att det bara är att avvakta.

På hemvägen körde jag in på Stenstugu och pratade med Eva en stund. Där var det pressning och inkörning av hö på gång i dag. Tur att man slipper det i alla fall!

När jag kom hem kokade jag eftermiddagskaffe och satte mig och såg ett avsnitt av McLeod´s döttrar och ett av den turkiska serien Det röda rummet.

Först tänkte jag inte skriva något i dag, för hur roligt är ett sånt här inlägg? Men det är ju min blogg och så här kan Livet efter 80 också vara. Det är inte solsken alla dagar även om solen lyser!

Förutom de här medicinska problemen så har mitt Facebook-konto blivit hackat, så mina vänner har fått nya vänförfrågningar och kommentarer via Messenger utan min vetskap. Det började med att jag själv fick ett mess från en facebookvän. ”Hej” skrev hon och jag svarade ”Hej”. ”Hur mår du?” ,”Tack jag mår bra!” På det svarade hon ”Har du hört talas om statliga bidrag?” Då drog jag öronen åt mig och svarade inte, men det räckte tydligen i alla fall. Nu har jag bytt lösenord, men nog kan man bli tröttar än trött på sånt här. Suck, suck, suck!

Dagens ordspråk:
Problemet är att om man inte riskerar någonting alls så riskerar man ännu mer.

Trevlig måndagskväll!

Annandag Påsk

Annandag påsk ser ut att bli en innedag, för SMHI varnar för både regn och snöbyar och det blåser och ser riktigt ruggigt ut. Det har varit en kylig påsk, men vi får väl vara tacksamma över att det varit solsken de övriga dagarna i alla fall. På påskafton kunde vi ju till och med sitta ute på terrassen på Stenstugu ett tag på eftermiddagen.

Igår, när jag var hos Krister o Thomas, var det soligt och fint, men det blåst som attan och alla flaggor som var hissade stod rakt ut och flaggstängerna vajade i vinden. När jag körde hem var det nästan jobbigt att hålla bilen på vägen, men hem kom jag, efter en väldig trevlig och välsmakande eftermiddag.

Ett stort fint påskägg fick jag med mig hem

Även om det inte blivit så mycket motion och promenerande i helgen, så tog jag mig alla fall en härlig promenad på påskaftons förmiddagen innan jag körde till Stenstugu och lyckades erövra två checkpoints till.

Först hittade jag den här och den var ganska enkel

Sen letade jag efter nr 121, som ska finnas innanför stigen på Barkan, men den jag fick ge upp till slut. Jag angrep den nog från fel håll, så jag trasslade in mig i en ganska oländig terräng och det slutade med att jag fick leta mig tillbaka ut till vägen, trots att gps:en visade att jag var ganska nära. Den checkpointen är svartmarkerad och alltså extra knepig att hitta. Jag får försöka närma mig den från ett annat håll vid något annat tillfälle.

På vägen hem från det fruktlösa försöket hittade jag i alla fall den här, nr 126.

Tilläggas kan, att i dag på annandagens morgon, har jag hittat tre små nya vårtecken. Jag upptäckte att det kliade på halsen och där satt en liten svart fästingnymf, sen hittade jag en på vänster arm och en på ena knät. Nu hoppas jag att det inte ska finnas några fler någon annanstans och jag inser att man nog blir tvungen att ta en dusch och byta kläder efter att man varit ute i terrängen. Vaffö ska de va på detta viset??

Dagens ordspråk:
Naturen, som gav oss två ögon att se med och två öron att lyssna med, har bara gett oss en tunga att tala med.

Trevlig fortsättning på helgen!

Nu känns det otäckt

Jag har inte nämnt den här eländiga pandemin så mycket här i bloggen, utan bara låtit siffrorna från Livet efter 70 tala för sig själva, men den här gråa novembermorgonen kan jag inte låta bli i alla fall, för ökningen här på Gotland är förfärlig. I våras tyckte man att det var hemskt när rapporterna om 5-6 nya fall dök upp – nu är det 50-60 om dagen och från 1-11 november har vi ca 250 konstaterat nya smittade, vad blir det av det här? Visserligen var det säkert många fler i våras än vad siffrorna utvisade, eftersom man inte testade så många då, men nu känns det riktigt oroande.

Jag som lagom tuffat till mig lite och börjat handla själv vågar nog inte fortsätta med det, i alla fall inte förrän man ser en ordentlig trend på att det här eländet mattas av, eller att vi får ett vaccin. Eva och Bosse ställer upp och hjälper mig, men det är så fruktansvärt tråkigt och jag börjar nästan fundera på varför man ska leva över huvud taget. Gå här inne ensam och stampa, gå ut på ensliga promenader och sedan tillbringa större delen av tiden med en bok eller framför datorn och tv:n. Vad är det för mening med det egentligen?

Det är inte så att jag tänker ta livet av mig, om nu någon tror det, så desperat är jag inte, men så går tankarna då och då. Man tycker att man skulle vilja leva, inte bara överleva!

Julen nalkas! Hur blir det med den? Ska den ställas in, precis som vi fick göra med årets påsk- och midsommarfirande och inte kom syster Kerstin och hennes man på något sommarbesök heller.

Det lär varken bli några julbord eller någon julhandel i år, som det ser ut nu i alla fall.

Dagens ordspråk:
Att komma i rätt tid är bra, att gå i rätt tid är bättre.

Ha en skön torsdag!

Glad måndag 8 juni

Det är en mulen måndag, men jag fick ett glädjande telefonsamtal i morse, som gjorde att planerna för dagen raskt ändrades. Egentligen hade jag tänkt ta en biltur upp i skogen och plocka liljekonvaljer, kolla läget på gravarna och så skulle jag åka och tanka, men nu behövde jag inte göra det i dag,  när det dessutom småregnar. Det går lika bra att göra det i morgon, så  i stället tog jag ett par kassar med mig och gick till Suderviljan för att se vad de hade att bjuda på.

IMAG2670
Beedance – Ampelskära

Det fanns mycket att välja bland. Jag hade ju tänkt mig att köpa ett par surfinor till mina pallar och hade satt ner ett par stycken i kassarna, när jag fick se de här väldoftande skönheterna. Det är en sort som jag aldrig haft förut och det är ju roligt att prova något nytt, så jag hoppas att de kommer att motsvara förväntningarna.

IMAG2671
Jag har ingenstans att hänga amplar, men det går bra så här också

Det är bloggvännen Carita som tycker att vi ska förgylla de trista måndagarna med någon trevlig bild.

Samtalet? De ringde från tandläkaren och flyttade fram morgondagens besök en vecka. Normalt blir jag kallad till tandhygienisten i mars månad, men i år blev det ingen kallelse p g a corona. Nu känner jag en tand som ilar ibland och den måste jag få åtgärdad även om man utsätter sig för en smittorisk.Trots att det givetvis inte är ett dugg trevligare att göra besöket nästa vecka, kändes det där samtalet som en lättnad.  Sån är jag!

 Dagens ordspråk:
Sanna ord är inte alltid vackra, vackra ord är inte alltid sanna.