Det är en varm och solig fredag och egentligen vill jag inte göra något annat än att sitta ute och njuta. När det är behagligt att sitta i skuggan är det verkligen sommar. Men hur det än är, så vill det ju till att man håller efter lite för att det ska bli trivsamt.
Jag satt ute i skuggan under parasollet och drack mitt morgonkaffe.
När jag klätt mig, vilket ju är lätt gjort nu, satte jag igång med omplantering av några krukväxter och så kastade jag några som inte var någon prydnad längre. Sedan tvättade jag krukorna och satte ut dem i förrådet.
Fenomenet med prokrastinering tar mer och mer över min tillvaro. Jag kan gå och tänka på saker och ting hur länge som helst, men kommer helt enkelt inte till skott. Den där omplantering borde jag ha gjort för länge sedan.
Jag har till exempel funderat på att åka och handla i flera dagar nu, men skjutit upp det dag för dag och det har blivit tommare och tommare i förråden. Diskmedlet var slut, sista skvätten tvättmedel gick åt häromdagen, jag tog fram sista rullen toapapper i dag, för att inte tala om hur många dagar mjölken, yoghurten eller juicen varit slut. Det börjar till och med bli tomt i frysen!
I dag blev det av! Först tänkte jag bara ta en promenad till Apoteket och hämta ut den nya medicinen, men till slut skärpte jag till mig och tog ut Golfen och åkte iväg till Konsum och handlade.
I eftermiddag har jag klippt gräsplättarna, för i morgon sägs det ska blir regn, så fredagsstädningen har också råkat ut för prokrastinering. Man måste ju passa på att vara ute när det är fint väder. Det var inte så mycket att klippa efter egentligen, men nu är det tilljämnat i alla fall, så nu kan regnet få komma när det vill.
Dagens ordspråk:
Det högsta är inte att falla, utan att resa sig efter varje fall.
Trevlig fredag!
Livet efter 80 