Det passar bra att muntra upp sig med en glad bild den här gråa och regniga måndagen. Det är Carita, som är initiativtagare till den här utmaningen.
En sån här spegel skulle jag också behöva!!Nu på förmiddagen har jag suttit vid datorn en stund. Ett referat från SPF Klinteortens årsmöte som jag lämnade in den 13 februari har inte kommit in i tidningarna ännu, trots att jag har mejlat och påmint en gång. När det inte var med i dag heller kände jag mig tvungen att ringa och kolla, men det är på väg påstår de på redaktionen. Så har jag satt in ett par annonser angående vår påskfest den 28 mars. Vi brukar ha den i Hejde bygdegård, men i år ska vi vara på Hamnkaféet och hoppas att det blir bra.
I eftermiddag ska jag åka till Visby och få Golfen besiktad. Det är ju lite försmädligt att få den nytvättade bilen nedsumpad igen, men det är en bagatell om den går igenom.
Dagens ordspråk: Ingen är så blind som den som inte vill se.
8 mars är det den Internationella kvinnodagen och den kan man kalla för Kvinnfålkis dag på gutamål. Kvinnfålksmänske kan man också säga, och då hörs det ju att kvinnor är både folk och människor.
Dagen har firats i Sverige sedan 1912, men i början på olika dagar under våren, men sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. Dagen frias på olika sätt och i år uppmärksammas den i Visby bland annat med en hyllning till Josefin Nilsson. Marie Nilsson Lind och Mina drömmars band kommer att bjuda på ”En kväll för Josefin” med flera gästartister på Wisby strand, samtidigt som hundratals marschaller i Botaniska trädgården tänds som ett stöd mot våld i nära relationen.
Själv har jag firat med att bjuda mina barn med respektive på juldagslunch. Bosse kom med en stor fin lax i onsdags och då bestämde vi att jag skulle koka in den och bjuda på söndagslunch. Inkokt lax äter vi annars alltid på juldagen och så många gånger mer under året brukar det inte bli. Synd bara att jag inte tänkte på att göra ris á la Malta till efterrätt.
Jag bjöd på inkokt lax
Och fick en fin tulpanbukett
Efter en kopp kaffe har ungdomarna nu åkt hem var och en till sitt och den här kvinnfålksmänsken borde ge sig iväg ut på en promenad, men jag tror att jag föredrar att sätta mig framför tv:n i stället. Det blåser! 👿
Dagens ordspråk: Andras dårskap är den klokes visdom.
Det är en ganska grå och blåsig lördag, men solen har visat sig då och då och det är i alla fall +7º. Jag svängde upp på kyrkogårdarna på förmiddagen och plockade bort ljuslyktorna, för nu lär det inte bli någon mera tändning och på hemvägen körde jag in till Stenstugu ett par minuter och pratade med Eva.
När jag kom tillbaka till Klintehamn hade jag ett ärende på Klinte Kiosk och Spel, som är ombud för DHL. Jag hade ett litet paket att hämta ut och sen var jag på Konsum och handlade.
Nej, det var inte några nya örhängen i paketet, utan något helt annat, för jag fick för mig att jag skulle köpa ett par trådlösa hörlurar. Jag såg att Krister hade såna och provade hans och det verkade så bra, men det har inte blivit av att inhandla några, men så snubblade jag på en annons häromdagen och när jag fick se hur billiga de var slog jag till. Nu har jag ställt in dem så att jag kan använda dem i sommar när jag ska ligga i solstolen och lyssnar på Sommar i P1 och så kan jag ha dem till min lilla laptop som har så dåliga högtalare. Med de här trådlösa lurarna får jag perfekt ljud.
Det enda problemet med inställningen av lurarna var den enormt lilla manualen. Förmodligen går det att leta fram någon på nätet, men jag har ett ganska bra förstoringsglas, så det fixade sig ändå.
Det tog en stund att komma underfund med hur jag skulle göra, så det blev lite sen lunch, men sen gick jag ut på en kort blåsippsjakt. Jag tog ingen mössa på mig och massgaisten ven, så att så fort jag hittat några blommor fotade jag dem och skyndade hem igen. De kommer nu en efter en, men det tar sin tid och det behövs nog lite värme om det ska bli någon fart på dem.
Dagens ordspråk: Bättre att spänna en båge än intet våga.
Det är solsken i dag efter en lite tveksam inledning. Jag var just ute och kollade läget och det var riktigt behagligt på min uteplats. Det kändes nästan som om det vore läge att plocka fram en stol från förrådet.
Fast jag har annat som jag borde passa på att göra – bilen behöver snyggas till, för på måndag ska den in för besiktning, så jag borde nog ta en sväng upp till Stenstugu och se om jag kan fixa till den lite. Man kan ju inte komma dit med hela vinterns sumplager med sig. Men det får bli ett eftermiddagsprojekt, för på förmiddagen kommer herrarna som ska fixa till ventilationen.
Årets julgrupp blir nog alldeles utmärkt att ställa ut när det blir lite varmare. Sliderankan är så fin!
…och då syftar jag inte alls på coronaviruset och den ångest tankarna på den ger många människor, nej jag talar om en bok av Fredrik Backman som har just den titeln, Folk med ångest.
Jag har läst en hel del av honom tidigare; En man som heter Ove, Min mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här och tyckte om de böckerna, så jag hade vissa förväntningar på den här boken också och i början var jag väldigt road, men någonstans går han över gränsen och det blir bara tjatigt och rörigt. När jag läst ungefär hundra sidor, sa jag ”Neej!” och slog ihop boken.
På framsidan av mitt exemplar står det Snart på Netflix och på baksidan att tv-serierättigheterna köpts av dem. Det ska bli spännande att se vad de kan göra av den här romanen som presenteras som Fredrik Backmans bråkigaste roman hittills. Svd presenterar den som ”En saga för kantstötta vuxna”.
Jag tog mig en promenad efter lunch och det var inte speciellt trevligt ute, för även om solen glimtade till lite då och då så blåste faktiskt massgaisten , så det blev bara en vända Konsum tur och retur och där kunde jag konstatera att någon brist på varor är det inte i Klintehamn i alla fall. Jag tror inte att man behöver hamstra vare sig toapapper eller pulversoppor.
När jag kom hem var jag lite flitig i köket ett tag. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och en bit nygräddad sockerkaka.
Den 5 mars tycker Allnakku att vi ska fira Massgaistdagen och visst är det en speciell kyla just i mars, även om det är ovanligt varmt just i år.
Massgaistn är känd från visan som har samma melodi som ”Vårvindar friska”, och så kan man ju också kalla den pinande blåsten i mars månad.
I dag är det väl inte direkt någon massgaist att tala om, men det är mulet och jag funderar på om jag ska gå ut på en promenad eller inte, men först ska jag ha mig lite lunch.
I dag kom det, förslaget till 2020 års deklaration och från och med den 17 mars går det att deklarera vad man tjänat under år 2019. Det blir en enkel sak för min del det här året, för jag accepterar glatt att jag ska få 851:- tillbaka och behöver bara gå in och godkänna.
För första gången finns nu den nya Public-service-avgiften med och det blev verkligen en vinst för min del, jämfört med tidigare. Vi enpersonshushåll tjänar på den här reformen.
Jag börjar bli mer och mer fundersam över min bokade Hollandsresa. Ska man våga ge sig iväg eller inte? Jag har googlat och kollat hur det är i Holland och visst finns viruset där också, men i och för sig är det kanske ännu farligare att åka till Stockholm, som ju har många coronafall. Ännu måste jag inte betala in slutlikviden, så jag har lite tid på mig att fundera.
Nu är det ett angelägnare problem att tampas med, för det sägs att folk hamstrar, bland annat toalettpapper och min förpackning börjar ta slut. Jag kanske borde ta bilen och ge mig ut på en hamstringstur jag också.